Valvecka! Centerpartiet har ordet: “Friheten ska försvaras i alla lägen”

Inför valet har vi bett politiker från alla riksdagspartier att dela några tankar med Humanistens läsare. Eftersom Lina Nordquist sitter i Humanisternas styrelse kom Liberalerna först. Sen följer partierna i storleksordning.

Vi lever i en värld som ständigt förändras. Ibland så fort att många av oss inte hänger med. Globalisering, automatisering, digitalisering men också rationalisering. Alla har fått det bättre än tidigare generationer men ändå är vi missnöjda, rent av arga. Syndabockar ska hittas, skuld utdelas och utmätas, enkla lösningar på komplexa problem ska premieras.

Vi är alla numera en del av medielandskapet, har egna megafoner och omgärdas av filterbubblor bestående av nollor och ettor. Tilliten till våra demokratiska institutioner har urholkats, tjänstemannaansvar skriker många, stoppa aktivismen på våra myndigheter skriker andra. Politikens styrning av samhällsutvecklingen kan med fog ifrågasättas. Kanske borde Axel Oxen stjärnas ritningar från 1600 talet moderniseras?

Globaliseringen skulle göra oss livet bättre för alla, vi skulle genom beroendet av varandra bli mindre benägna att kriga, freden och välståndet skulle segra. Till stor del har dessa värden kunnat tjänas även om globaliseringen senaste åren visat sina svaga länkar men också lämnat svåra frågor, i synnerhet för en liberal, obesvarade. Kriget i vårt närområde kunde den inte rå på, nationalismen och protektionismen som bara för 10 år sen var i sin linda, vädrar kraftig morgonluft. Pandemin som lamslog förstärkte naturligtvis utvecklingen. Brustna leveranskedjor, den starkes rätt, socialismen som sköljer över världen just nu och ropen på den stora starka staten som är försäkringsgivare åt allt och alla.

Men kanske de svåraste frågorna av alla är ändå klyftorna, mellan stad och land och de sociala klyftorna som klyver samhällen och göder främlingsfientligheten och populismen ytterligare. Avsaknaden av strukturella reformer, en seriös diskussion i samhället om det offentligas ansvar kontra ens egna ansvar. Avsaknaden av en liberal fördelningspolitik, där både hjärta och hjärna förenas.

Och slutligen grädden på moset, attackerna på vår liberala demokrati. Inskränkningar i människors rättigheter, kvinnors rätt till sin egen kropp, religionsfriheten, HBTQ rättigheter och de rättsstatliga principer som tjänat oss väl och som byggt vårt välstånd. En utveckling som här hemma förstärks av vår tradition med negativ parlamentarism och minoritetsregeringar där det förutsätter samarbetsvilja och pragmatism.

När man läser ovannämnda kan man lätt bli melankolisk och vemodig. Om det är till någon tröst, så har vi aldrig haft det bättre än idag. Kom ihåg det när mörkret tornar upp sig i horisonten. När desinformation sprids som löpeld, när de enkla svaren lockar även de eftertänksamma. Sverige är fortsatt ett av världens bästa länder att bo och verka i. Tro mig, jag har både sett och upplevt annat.

Friheten är det finaste vi har, juvelen i vårt demokratiska system. Det som möjliggör att vi kan förverkliga oss själva, att såna som jag – maskrosbarn – kan gå ifrån en uppväxt i extrem fattigdom till att få bära det finaste förtroende en människa kan få bära – att representera det svenska folket i det högsta beslutande organet.

Låt oss tillsammans fortsatt stå på barrikaderna i den värderingskamp som växer sig allt starkare. Det är inte en fråga om migrationen, om muslimer eller utanförskapet. Det är större värden som står på spel. Att ha ett öppet, tolerant samhälle där den svages rätt också får finnas. Där alla får vara en del av gemensaken, med de både rättigheter och skyldigheter, som det faktiskt innebär. Där vi tar gemensamt ansvar för välfärden men glömmer inte bort vårt egna ansvar.

Tänker att det är vad valet 2022 handlar om. Inte vem som kan ge mest valfläsk. Inte vem som har de enklaste svaren. Livet är på tok för komplext för det. Kompromisser, ansvarstagande och en vilja att utveckla vårt samhälle, ta itu med problemen men också utan att demonisera människor kollektivt. Ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk. Rösta med både hjärna och hjärtat. Där ligger lösningarna.

Alireza Akhondi
Riksdagsledamot (C)