I antikens Grekland växte universiteten fram. Dessa relativt fria samlingsplatser för kunskap satte tonen för dåtidens samhälle. I Norden har vi en liknande plats: folkhögskolan och folkbildningen. Dessa platser för folkligt driven kunskapsutbyte har varit ryggraden i vår samhällsdebatt de senaste hundrafemtio åren. Idag slaktas de, inte för att de är irrelevanta eller dåliga på sitt jobb, utan för billiga politiska fördelar. Man menar att folket bör betala för sin egen utbildning. Man menar “varför ska jag finansiera saker jag inte håller med om? är inte det emot min frihet?” Dessa argument är dock lika svaga som anti-humanistiska. Bildning på folkets villkor behöver försvaras och byggas ut. En liten elit, vare sig vänster eller höger bör inte styra folkets kunskapssökande. Den fria platsen för gemensamt kunskapssökande i olika traditioner är vital för ett fungerande samhälle. Att samla bildningen i en liten grupps kontroll är inte att främja frihet, utan att krossa den.
Frihet är inte frånvaron av något. Det är inte något som kommer av sig själv. Frihet är avkastningen på myndiggörandet och agensskapandet.
Myndigskapets mest grundläggande beståndsdelar är:
- Kunskap och erfarenhet
- Förståelse av en handlings konsekvenser på en själv och ens omgivning
- Förmåga att väga de ovan nämnda beståndsdelarna, och ta beslut.
För att denna myndigskap skall kunna leda till frihet behövs också agens vilket innebär:
- Egen kapacitet till agerande
- Legitimitet från ens omgivning
- Resurser att agera med
Det krävs en omfattande mängd arbete för att bygga upp myndigskap och agens. Här spelar en god skolgång in som bygger upp barns kapacitet till kvantitativt och kvalitativt tänkande, och informerar dem om historiens lärdomar.
Det krävs dock också en ständig utveckling, och plats för tänkande. Myndigskap är en plikt och en rättighet. Den som inte värnar den andres myndigskap, eller till och med motverkar den, berövar dem förmågan till frihet. Därav är det vitalt för den som eftersträvar ett fritt samhälle att främja folklig organisering, och kunskapsssökande.
Folkbildningen ger oss en sådan plats. I dessa tider av missinformation och demagogi, så behöver den utvecklas, inte avvecklas. Vi behöver mer resurser till folkbildningen, och enklare vägar in. Folkets gemensamma strävan till insikt måste bygga upp.
Vi behöver en humanistisk folkhögskola för främjandet av humanismen. Vi behöver folkhögskolor som ger unga en väg in i politiken på deras villkor, oberoende av partitillhörighet. Vi behöver folkhögskolor för frivilligförsvarets främjande. Vi behöver folkhögskolor för den anställdas tillgång till kunskap.
“Den som inte förstår sin meningsmotståndare, förstår lite av någonting, allra minst var den själv står för” som J.S. Mills poängterade i ”Om frihet.” Det är genom det myndiga samhället vi lägger grunden för humanism, och det är genom agens, vi omvandlar denna kapacitet till frihet. Denna myndigskap och agens är inte bara en rättighet, men en plikt som binder oss alla. En plikt att värna medmänniskans myndigskap och agens. För den som inte axlar denna plikt, låter sin egna frihet gå ut över medmänniskans frihet. Att dricka ur kunskapens bägare, men inte erbjuda den till sin nästa, är att förneka dem rätten till frihet.
Att vara demokrat är att främja ens idémässiga motståndares myndigskap och agens. Det är att stå upp för deras förmåga att försvara sin sak, och förhandla. Att vara demokrat kräver att vi lever för ett samhälle större än oss själva, och ser bortom den egna maktens lokelser. Vi behöver förstå varför vår meningsmotståndare är legitim i sin sak, och behövs för det goda samhället!
Att fostra ett humanistiskt samhälle kräver en kamp för kunskapssamhället. En kamp för de offentliga biblioteken, folkhögskolorna, och de fria forumen för idéutbyte.
“Det obelysta livet är inte värt att leva” som Sokrates sade, så låt oss bygga ett samhälle där kunskapens rum finns i centrum. Där vi kan gå ner inte bara till närmaste HM, utan till en humanistisk folkhögskola, och söka insikt i livets utmaningar. Ett samhälle där det är lika enkelt att trilla in i demokratins gemenskap som det är att köpa en liter mjölk på ICA. Låt oss bygga ett samhälle där demokrati andas och levs från första andetag till det sista, och där det är lika svårt att trilla mellan stolarna som det är att gå genom bergknall i granit.
Låt en humanistisk kunskapskultur växa fram och blåsa liv i världen.
Eric Alariksro
Humanisterna Stockholm