Har konst något egenvärde? Det vill säga, har konst något värde utöver det värde som vi människor tillskriver konsten? Den fråga har länge delat filosofer.
Föreställ dig följande tankeexperiment. Mona Lisa av Leonardo da Vinci har förseglats i en låda som sprängs om man någonsin försöker öppna den. Ingen kommer någonsin att se konstverket igen. Har då tavlan något värde? Finns det något värde i att Mona Lisa bara finns i lådan?
För mig är detta ingen komplicerad fråga. Det enda som gör att något alls är värdefullt i denna värld är att vi (tillsammans med andra arter) genom vårt medvetande kan värdera vår egen existens och omvärld. En värld bestående endast av stenar skulle vara värdelös. Därför krävs betraktarens öga för att konsten ska vara värdefull.
En närbesläktad fråga är om det finns någon utveckling inom konsten. Om konst skulle besitta ett egenvärde skulle man kunna förställa sig att detta värde kunde utvecklas genom konstliga framsteg. Exempelvis är Picassos kubism en utveckling jämfört med da Vincis renässansstil?
Nej, hävdar jag. För att utveckling ska ske krävs ett mål som man utvecklas mot. Exempelvis sker utveckling inom naturvetenskapen då vi med tiden får djupare förståelse för hur vår omgivning fungerar. Konsten har ingen sådan målbild. Inom konsten sker bara förändring, men ingen utveckling. Och det förminskar inte konsten i det minsta. Det är kreativitet för kreativitetens skull och vi har äran av att ge konsten värde som dess betraktare.
Konsten är skapad av oss, för oss. Den finns inte utan oss. Den är skapad för att skådas av oss. Att vi värdesätter konsten innebär att den ger oss värde. Konsten i sin enkelhet kan vara estetiskt vacker, men den kan vara så mycket mer. Den kan få oss att reflektera över vår samtid, den kan väcka starka känslor, den kan fungera som en spegelbild av vilka vi människor egentligen är.
Tavlan ”Girl With Baloon” av Banksy strimlades till hälften av en gömd mekanism i samma stund som den såldes på auktion. Vid första anblick förstördes verket. Den finns inte längre som den fanns. Dock såldes sedan den ”förstörda” tavlan för arton gånger det ursprungliga priset. Detta visar om något att det är vi som ger konsten dess värde.
Konst har funnits nästan lika länge som vår art har funnits. Att utrycka sig kreativt verkar vara en signifikant del av att vara människa. Det gör konsten närapå oumbärlig, men den har inget inneboende värde. Det enda som har egenvärde är liv med medvetande som betraktare.
Det är inte konstigare än så.
David Rönnegard