En hädelselag kan verka förförisk, men priset är för högt

Denna artikel har tidigare publicerats på DN Kultur 2023-02-07

Rasmus Paludans aktioner är provocerande och korkade. Men varken religioner eller svenska flaggan bör ges en särställning vad gäller okränkbarhet, skriver fyra publicister.

År 1857 hittades en bild på en husvägg vid en utgrävning i Rom. Bilden är ett autentiskt klotter från 300-talet. Den föreställer en korsfäst åsna med rumpan bar. Bredvid åsnan står en man med höjd hand och där finns också en spretig text: ”Alexamenos tillber sin gud”.

Den första avbildningen av Kristus är alltså en nidbild som förlöjligar inte bara de kristna tillbedjarna utan också den kristna guden.

Det har alltid varit komplicerat att vara människa, i allmänhet, och att vara människor tillsammans, i synnerhet. Det blir nog så tydligt i en värld med nerverna på helspänn. De stora gemensamma berättelserna är inte längre vare sig stora eller gemensamma. Världen har blivit större i våra medvetanden och samtidigt krympt till att rymmas i en skärm i handflatan.

Vi har blivit ensamma och rädda i det ogripbara. Vi vill ha lugn och ro och i frustrationen kan det vara svårt att se vad priset för detta riskerar att bli.

De senaste veckornas turbulens kring frågor om yttrandefrihetens gränser kräver långsamhet och eftertanke. De flesta av oss är överens om att Rasmus Paludans aktioner varken är människor eller samhället till gagn. Tvärtom. Hans aktioner är provocerande och korkade.

Vi är också överens om att det vore önskvärt om vi i någon mån kunde begränsa oförblommerade hataktioner, om så bara genom att ansvarskännande och sunt förnuft tog större plats i det offentliga samtalet.

Nu höjs röster om att det borde vara förbjudet att bränna Koranen. Inte bara från fjärran diktatorer som bedriver valkampanjer utan även i samtalet i Sverige. Några föreslår en särskild lagstiftning om kränkning av religiös tro, kalla det en hädelselag eller en trosfridslag.

Finland anges som föredöme, enligt den finska lagen om trosfrid kan offentligt smädande av Gud eller störande av religiös sammankomst leda till fängelsestraff. Lagen har exempelvis tillämpats när någon har uttryckt sig nedsättande om profeten Muhammeds sexualitet.

Den förföriska tanken på hädelse- eller trosfridslagar är del i en större auktoritär idérörelse

Här måste vi börja ställa frågor till oss själva. Hur fungerar en sådan lag mot till exempel satir eller ställd mot konstnärlig frihet? Ska det vara tillåtet att sätta upp en pjäs om Moses som tyrann? Ska man få rita Muhammed som en ekorre och ställa ut på ett galleri? En fräck limerick på Twitter om vilka erotiska eskapader Ganesha kan ha med sin snabel? Eller sjunga en kuplett om att sticka kuken i Jesus Krist?

Frågan är egentligen mycket större än så. Den handlar inte enbart om att hitta en lösning på en i närtid uppkommen knepig situation. Även om 50 och 100 år kommer vi att ställas inför dilemmat med spänningsfältet mellan frihet och ansvar.

Sverigedemokraterna vill att det ska vara förbjudet att skända den svenska flaggan. I ljuset av det kan vi se att den förföriska tanken på hädelse- eller trosfridslagar är del i en större auktoritär idérörelse. De liberala värden som genomsyrar vårt sätt att leva tillsammans är alltid hotade.

1967 beslagtog och destruerade polisen 61 utställda samhällskommenterande bilder av Carl Johan De Geer. För ett sådant ingripande finns i dag inget stöd i lagen, men det är bara ett kort steg tillbaka att ta. Ofriheten är aldrig långt borta.

Möjligtvis skulle man kunna se över lagen om hets mot folkgrupp och göra den lättare att tillämpa, även om detta också måste göras med största försiktighet för att priset inte ska bli för högt när fler och fler yttranden fogas in under det förbjudna. Det är en helt annan sak att ge religion, eller för den delen svenska flaggan, en särställning vad gäller okränkbarhet. Då blir priset absolut för högt.

Vår omfattande yttrandefrihet är något vi ska vara stolta över. Något vi ska vårda och värna, även när den upprör auktoritära ledare i andra länder.

Kerstin Almegård, förläggare och vice ordförande Svenska Pen
Jesper Bengtsson, förläggare och ordförande Svenska Pen
Ulf Gustafsson, förbundssekreterare Humanisterna
Kent Wisti, präst, bildkonstnär och författare