Mme Mahjouba Edbouche är som socialarbetare och kvinnorättskämpe en stor kändis i och utanför Marocko. Hon har hela sitt yrkesliv envisats med att ogifta mödrar och deras barn hör samman, bör få leva och bo tillsammans. Mot henne står etablerade trosuppfattningar och kulturella hederstraditioner. Som att ogifta gravida kvinnor av heder förskjuts av familjen, att mor och barn saknar samhälleliga rättigheter och att barnet lämpligen ska adopteras bort vid födseln. Grundat två kvinnohus med förskolor, räddar dagligen hedersförföljda ogifta gravida från övergrepp och våld. Ansvarar också för ett Utbildningscentra där mödrar och barn får stöd. Samt kör buss som en av de första kvinnorna i landet, då för att överleva, nu för att transportera sina skyddslingar!
Mme Mahjouba tar plats. I samhället och i vilket rum hon än kommer till. De som blivit hjälpta av henne är evigt tacksamma. De som mött henne som talare på skolor, sjukhus eller andra institutioner glömmer aldrig hennes enkla men övertydliga tillrättavisningar.
-Det krävs två för att göra barn. Javisst var kvinnan oaktsam! Men då borde mannen ta sitt ansvar och inte passa på att utnyttja henne!.
Urholkar långsamt hedersbegrepp
Hon uppfattas som provocerande av en del, men av ännu fler som varmhjärtad humanist. Hon avviker från traditionella normer men kan inte kallas sekulär i vår mening, det skulle strida mot islamsk lag. Hennes idoga opinionsarbete urholkar dock långsamt konservativa hedersbegrepp. Hennes bestämda uppfattning att kvinnor inte ska lämnas ensamma med sina problem, har uppmärksammats i mängder av tv-kanaler, media och även filmer. Hon har till och med fått ekonomiskt stöd från landets kung. Då är man kändis!
Ett liv utan sociala rättigheter
Men ännu är det alltså normalt att ogifta mödrar som haft oturen att bli gravida utesluts från familj och samhälle. Oavsett våldtäkt, pedofili, incest eller vanlig kärlek. Kvinnan kan fängslas. Barnen får inga identitetshandlingar, vilket betyder att de står utanför sociala rättigheter. Mme Mahjouba ser till att mödrarna får hjälp att föda och juridisk hjälp om det behövs. De behöver också ofta utbildning i enkla saker som hur kvinnokroppen fungerar, hur man undviker att bli gravid, och hur man tar hand om små barn. I utbildningen ligger lika mycket fakta och praktik som att förlåta sig själv och se sitt eget värde.
Blev änka med sex barn
Hennes eget liv är en lång kamp mot kontrollerande attityder och okunskap om kvinnors behov. Hon föddes i Agadir 1951. Hon gifte sig vid 16 års ålder och blev sedan ansvarig för makens tre barn från ett tidigare äktenskap. Sedan fick de två barn tillsammans. Medan hon var höggravid med sitt tredje barn var hon och hennes man inblandade i en bilolycka och han dog. Hon var då 24 år gammal, änka och ansvarig för sex barn. Hon tvingades lära sig hur det marockanska samhället ser ned på ensamstående kvinnor.
Unik busschaufför
Som 26-årig änka ställde Mahjouba upp i ett lokalval 1977 för att uppmärksamma kvinnors rättigheter. När det inte fungerade satsade hon på vidareutbildning, gick sekreterarutbildning och blev den första kvinnan i södra Marocko (den andra kvinnan i hela landet) som tog körkort för buss. Allt för att öka hans chanser att få ett jobb och att kunna försörja sina barn. Hon upptäckte hur ogifta mödrar tvingades lämna barn ensamma hemma för att kunna arbeta inom fiskindustrin. Hur kvinnorna utnyttjades, helt utan rättigheter.
Såg barn bli övergivna
Genom hårt arbete kunde hon skapa ett liv för sig själv och sina barn. I slutet av 1980-talet fick hon jobb hos den schweiziska humanitära organisationen Terre des Hommes, då aktiv i Agadir. Utifrån deras arbete för utsatta barn väcktes en idé hos henne – att också försöka skapa bättre förutsättningar för barnens mammor. Många barn blir övergivna och hamnar på Marockos gator. Mahjouba insåg att mycket av det handlade om kvinnors livssituation.
Grundade två kvinnohus med förskolor
Och med stöd av Terre des Hommes kunde hon 2001 skapa en egen småskalig organisation, Oum El Banine, med kvinnohus och förskola. Framåt pensionsåldern startade hon även Ahddane, med samma hjälpverksamhet. Under några år styrde hon båda organisationerna med oförminskad kraft. Nu ägnar hon all sin tid åt att utveckla Ahddane och nå behövande i den mycket konservativa regionen i och runt Atlasbergen. Hennes anseende i hemkommunen Dcheria är stort och unikt, hon har bland annat anförtrotts driften av ett utbildningscentra för utsatta kvinnor och barn. Detta, tillsammans med det skyddande kvinnohuset, hålls ekonomiskt uppe med hjälp av donationer, framför allt från givare i Europa.
Oum El Banines verksamhet har förändrats sedan Madame Mahjouba lämnade dess styrelse. De gör fortfarande ett fantastiskt arbete, men verksamheten med att ta emot nödställda ogifta gravida på ett kvinnohus har lagts ned. Därför är OEB sedan förra året tills vidare inte längre ett av HumanistHjälpens hjälpmål. Donationer riktade dit går istället till Ahddane, där nödställda alltså fortsatt får skydd undan hedersförföljelse och våld.
Ingrid Domingues
