Humanistiska bröllop kan se ut nästan precis hur som helst. Många humanistiska bröllop är enbart ceremoniella och själva den lagstadgade vigseln har kanske redan skett på ett stadshus innan bröllopet eller skerefteråt. Humanisterna har inte rent generellt vigselrätt som förbund
betraktat utan enskilda officianter har utifrån regler i vissa kommuner lyckats få vigselrätt av Länsstyrelsen i den regionen.
Faktum är dock att även när den humanistiska officianten har formell vigselrätt så är det ytterst få direktiv som styr hur den lagliga vigseln måste se ut.
Endast dessa fyra regler gäller:
- Båda makarna måste vara närvarande samtidigt.
- Båda makarna behöver ge uttryckligt samtycke till vigseln. Hur det formuleras är dock, trots vad många människor tror, inte definierat i lagen. Man kan välja att samtycka till äktenskapet i enlighet med vad man skrev till sin partner första gången på Tinder eller man kan lägga till bröllopslöften eller liknande.
- Vigselförättaren måste vara behörig, d.v.s godkänd av Länsstyrelsen.
- Vigselförättaren måste förklara att de båda numera är makar. Det ska ske efter att paret samtyckt.
Varken kyssar, ringar, brudbukett, ordet JA eller specifika formuleringar från officianten är ett krav. Det bestämmer man helt själv. Man kan utväxla skor med varandra eller välja att fläta ihop håret. Man kan om man nu vill tatuera ett JA på rumpan och visa sin älskade under ceremonin.
Det finns allså mycket stor individuell frihet i den humanistiska vigseln. Ändå väljer de flesta människor att göra det på “traditionellt” vis, ofta i naturen, men även lokalen är helt valbar. I ett badhus, i en pub, ridandes på kameler eller hemma i vardagsrummet är helt okay.
Janna Aanstoot
