Den sekulära högtidsstunden
I år var det tionde gången Humanisterna stod som värd för en sekulär högtidsstund i samband med riksmötets öppnande. Detta firande av demokratin, i år den 27 september, sker samma dag som riksdagen inleder ett nytt arbetsår.
Den sekulära högtidsstunden ska som ceremoni var högtidlig, men inte högtravande. Seriös, men inte svårmodig. Glädjefylld, men inte glammig. Humanisterna vill erbjuda ett sekulärt alternativ för de riksdagsledamöter och gäster som vill uppleva något annat än den traditionsenliga gudstjänsten. Vid högtidsstunden uppmärksammas värdet av demokrati, en sekulär stat och mänskliga rättigheter.
Årets högtid präglades delvis av att 2022 är det sista året av tre när riksdagen har uppmärksammat att demokratin i Sverige firar 100 år. Men än betydelsefullt för ceremonins innehåll var skuggan av Rysslands orättfärdiga och människovidriga krig i Ukraina. I år talade därför Anna Kuzminykh och David Lagercrantz.
Anna Kuzminykh är en filmskapare och människorättsaktivist som tvingats fly Ryssland. Detta då hon kritiserat Putinregimen såsom medlem i Pussy Riot. Hon talade om den hemska situationen för hennes vänner, och andra som protesterar, som är kvar i Ryssland. Deras situation försvåras ytterligare när nu Europa stänger gränserna även för de som flyr Putins våld. Talet var allvarligt, ytterst gripande och fick stående ovationer.
Den andra talaren var författaren David Lagercrantz. David fångade publiken med en mästerligt framförd text om vikten att stå upp för demokratin och att vi aldrig ska acceptera att politiker hotas. ”Låt oss hoppas att vi kan minska polariseringen, hatet, och våldet”, sa han.
Ceremoni fick sin högtidliga inramning i Konstakademiens vackra lokaler och genom stämningsfull musik av pianisten Anders Widmark. Musik tillför något extra i alla ceremoniella sammanhang och vid detta tillfälle gav det publiken andrum för personlig reflektion över tunga ord.
Vidare till ceremonin i riksdagshuset
Vid Humanisternas ceremoni deltog ungefär 30 riksdagsledamöter och 70 andra gäster. Dessa gick sedan vidare till den officiella ceremonin i Riksdagshuset. Där slöt även alla de andra gästerna upp, inklusive de som deltagit vid gudstjänsten.
Alla som på TV sett ceremonin vid riksmötets öppnande vet att riksdagsledamöterna och de cirka 1100 gästerna paraderar in ackompanjerade av musik. Inne i plenisalen öppnar sedan formellt statschefen, kung Carl Gustaf, riksdagens nya arbetsår. Nationalsången och Kungssången sjungs av nästan alla närvarande. Vanligtvis läser också statsministern upp regeringsförklaringen, vilket kan vara närmst långtråkigt, men inte i år, då det ännu inte fanns en regering på plats.
Efter ceremonin minglar regeringsledamöter, gäster och media. Det är trångt och högljutt. Feststämning innan det ansvarsfyllda riksdagsarbetet tar vid.
Nåja, vad är väl en ceremoni i riksdagshuset? Den kan vara dötrist och långtråkig och ett alldeles, ett alldeles underbart firande av demokratin.
Bakgrunden till den sekulära högtidsstunden
Det är en mer än tvåhundraårig tradition att det sker en gudstjänst i samband med riksmötets öppnande. Tidigare skedde, det som då kallades Det högtidliga öppnandet i rikssalen, på det kungliga slottet. Innan öppnandet deltog ledamöterna i en gudstjänst i Slottskyrkan. När öppnandet 1975 flyttade till riksdagshuset, flyttade gudstjänsten först till Klara kyrkan, sedan till Storkyrkan.
Det är självfallet problematiskt att det sker en gudstjänst i samband med uppstarten av det nya riksdagsåret. Riksdagsledamöterna representerar sina väljare och står till svaras inför folket, men genom att delta vid gudstjänsten signalerar de också att de står till svars inför Gud och har inte brutit med en tradition från en tid då det ansågs rätt att Sverige styrdes av en monark vars makt utgick från Gud.
Humanisterna har tidigare protesterat mot att gudstjänsten ingick i ceremonin vid riksmötets öppnande, men från och med 2012 började vi arbeta på ett nytt sätt. Detta genom att tillhandahålla ett alternativ till gudstjänsten, en sekulär högtidsstund.
De första fyra åren genomfördes högtidsstunden i blygsam skala. Riksdagens ledamöter bjöds in till en ceremoni i Bellmanrummet på Den Gyldene Freden. Det var mindre än tio ledamöter som deltog dessa år.
Samtidigt fördes dialog med riksdagsförvaltningen. Vi begärde att det sekulära alternativet skulle likabehandlas med gudstjänsten. Detta ledde först till att det blev tydligt att gudstjänsten inte var en del av riksdagens arrangemang och från 2016 likabehandlades den sekulära högtidsstunden. Sedan dess har riksdagsledamöter och riksdagens gäster fått inbjudan till båda alternativen och de får personligen välja om de vill delta vid något av dem.
Då flyttades Humanisternas arrangemang till Konstakademien och fick den utformning och omfattning den har idag. Detta visar att krav på likabehandling av livsåskådningar kan var en framgångsrik väg och att sekulära alternativ kan var minst lika högtidliga som religiösa ceremonier.
Ulf Gustafsson, förbundssekreterare
Talen som Anna Kuzminykh och David Lagercrantz höll har tidigare publicerats i Humanisten på nätet.
