Politik är att tycka. Humanisterna har alltid tyckt. Därmed har vi alltid varit politiska.
Vår utgångspunkt är sekulär humanism. Genom denna tar vi ställning för vetenskap och demokrati och argumenterar mot pseudoverklighet och dess företrädare.
Vem vill vi påverka? Tja, så många som möjligt, oavsett partipolitiska sympatier. Därför skall vi, som organisation, vara partipolitiskt neutrala.
Den partipolitiska opinionsbildningen syftar till att tydliggöra skillnader mellan partierna, även när dessa är små. Små skillnader dramatiseras och används för att misskreditera motståndaren. Eftersom Humanisterna vare sig kandiderar till Riksdagen eller fullmäktige kan vi försöka ta det sunda förnuftets balanserande perspektiv.
*
Vilka frågor skall vi driva? Listan är förstås lång. Här kommer tre förslag, som ligger mig varmt om hjärtat:
- Vital demokrati är ett projekt som syftar till att utveckla demokratin. Demokratin är hotad, inte minst i vår omvärld och måste alltid återerövras. I Sverige har vi långt ifrån haft de problem som Trump och Putin representerar i USA respektive Ryssland. Men, varför vänta och låta det gå för långt? Varför inte bli den självklara rösten för en ständig finkalibrering av demokratin i vår del av världen?
- Vetenskap är något av ”människan när som människan är som bäst”: Ungdomen studerar vad tidigare generationer lärt sig, förädlar kunskaperna genom egen forskning och för i sin tur bildningen vidare till nästa generation. Tack vare det får varje generation det bättre än föregående generation. Så långt teorin. Hur fungerar vetenskapen i verkligheten? Forskar forskarna? Är deras forskning relevant? Hanterar de sina akademiska konflikter på ett konstruktivt sätt? Är forskarna bra på att kommunicera sina kunskaper till studenterna och det omgivande samhället? Hur kontrollerar forskarna sina partipolitiska sympatier? Och, vad gör de när vetenskap och religion krockar? Låt oss bli vetenskapens bästa vän genom att ställa sådana frågor och i förekommande fall tillåta oss att vara kritiska.
- Som humanister kämpar vi för friheten. Det är självklart. Frihet är dock det svåraste som finns. Den fungerar bara om var och en tar ansvar för sin frihet. Du är fri att köra bil, men måste ta ansvar för hur du kör. Det samma gäller yttrandefriheten, friheten att dricka alkohol, friheten att umgås med andra, friheten att sätta barn till världen… Samhället skall hjälpa människor att ta ansvar, men utan att ta ifrån dem friheten. Hur skall samhället utformas så att det lyckas?
*
Det är svårt att leva. Den vägledning från vetenskap och demokrati som vi förespråkar blir, tyvärr, snabbt elitistisk. Det har det stora antalet ”intellektuella-sol-och-vårare” insett. De erbjuder medborgarna enkla men pseudoverkliga alternativ i utbyte mot makt, pengar och kanske sex. Det leder förr eller senare till katastrofer för både individen och samhället. Jim Jones från amerikanska Folkets tempel, den så kallade Wacosekten i Texas och pingstkyrkan i Knutby är bara några exempel på hur illa det kan gå. Humanisterna har en stor uppgift att bevaka uppkomsten av och varna för nya sådana krafter.
Det finns även ett stort antal ”sekulära intellektuella sol-och-vårare”: Droghandlare, försäljare av spel och dobbel, astrologer, new age-mystiker, kriminella rekryterare, kvacksalvare (och många, många fler) lovar individer ”guld och gröna skogar” med enda syfte att själva lägga beslag på just dessa. Det viktigaste exemplet just nu är Putin som erbjuder sina medborgare ett krig genom att förespegla ära och lycka för ryssarna i framtiden. Den ryskortodoxa kyrkan hjälper till och skickar hälsningar från Gud. För de som låter sig luras slutar det även här illa. Humanisterna har en stor uppgift att identifiera, bevaka och varna för alla dessa krafter.
Sverige blir snabbt en alltmer integrerad del av världen. Förklaringarna till hur det går för oss finns allt oftare utomlands. Sveriges framgång handlar i hög grad om att identifiera möjligheter och hot i omvärlden och förhålla oss till dessa på ett skickligt sätt. Sverige, med drygt 1‰ av Jordens befolkning, kan inte ensam förändra världen, men vi kan samarbeta med organisationer i andra länder för att göra det. Humanisterna ingår i ett betydande internationellt nätverk av systerorganisationer. Genom att vara aktiva och skickliga i detta arbete kan vi få den nödvändiga hävstångseffekt på vårt inflytande som ett litet land behöver för att hävda sig internationellt.
*
Givetvis är allt detta bara möjligt om många engagerar sig i Humanisterna:
Humanisterna marknadsför sig genom ”gammelmedier” och de nya digitala medierna. I båda fallen är konkurrensen om uppmärksamheten enorm. Få mottagare fångas av det förväntade. Att vi som humanister exempelvis låter meddela att vi är för humanism är en så kallad no-brainer och leder inte ens till en gäspning. Nästan alla letar i stället efter något nytt: varningar för nya (sorters) intellektuella sol-och-vårare; varningar för nya falska budskap; varningar för oönskade beteenden hos politiker, journalister och forskare; nya resultat från en undersökning gjord av oss; nya och spännande idéer från vår intellektuella, välutbildade och erfarna medlemskår. Alla sådana budskap kan få vingar.
Dessutom krävs det att nyheterna kommuniceras av företrädare som når ut. Förmågan att uttrycka svåra tankar på ett enkelt sätt, särskilt muntligt; bildning för att klara den efterföljande diskursen; karisma för att över huvud taget märkas är alla krav som vi måste ställa på humanisternas företrädare.
Dessutom krävs ledarskap. Ledarskap är att generera resultat genom andra. Vi har idag gott om svenskar, som är sekulära humanister i själ och hjärta, som inte längre ”behöver hämta på dagis och köra barnen till fotbollen”, som har toppat sina karriärer och som därmed letar efter nya utmaningar. Värva, ta hand om och aktivera dem!
För mig kan mycket av allt detta sammanfattas i uppmaningen: Humanisterna måste bli fränare.
Anders Källström
Humanisterna Väst.
