Efter den första vågen av Corona-pandemin har kvinnohus och daghem åter fått öppna i Marocko. I Uganda har skolan i Katumba fått öppna. Men verksamheterna har lidit mycket stora förluster i båda länderna. Ofta saknas personal som sökt sig andra jobb. Men det finns ändå inga pengar att anställa nya. För en återhämtning krävs stora ekonomiska insatser i form av donationer från utlandet. Inom länderna finns inte mycket hjälp att få.
På Oum El Banine och Ahddane i Marocko har viss personal kunnat behållas. De har kört runt med mat och material till de ensamstående och exkluderade mödrarnas hyresrum. Mellan körningarna har de stått utanför livsmedelsbutiker och försökt tigga matvaror och blöjor. Mödrarna har inte kunnat arbeta, eftersom daghemmen varit stängda. Väldigt akuta fall har ibland tagits emot på kvinnohusen, ofta utom alla regler och oftast inför omedelbara förlossningar. Bland annat föddes ett par tvillingar så. Alternativet har varit att låta kvinnor föda barn på gatan.
Saknas 200 000 kronor
Nu är det tillåtet att ha kvinnohus och daghem öppna igen. Om inte pandemins andra våg strax åter kräver stängning. Ett jätteproblem är givetvis ekonomin. Donationerna från hela världen har sinat i takt med att hela världen fått egna stora problem under pandemin. Skulderna för mat, material, hyror och löner har ökat. Oum El Banine har ett omedelbart behov av cirka 150 000 kronor, Ahddane saknar 50 000. Personal som arbetat får inte ut sina löner, fakturorna hopar sig.
Skolhus spolades bort
I Uganda har den humanistiska Katumba-skolan nyligen tillåtits öppna igen. Det som är kvar av den. Under sommaren har området drabbats hårt av översvämningar och jordskred. Odlade grödor och hus spolades bort, även skolhus. Föräldrarna började genast bygga en ny skola på högre mark. Tre klassrum och en sanitetsbyggnad är klara. Ytterligare fyra klassrum färdigställs, liksom anläggningar för rent vatten och el. De äldre barnen har återvänt, de yngsta får vänta till i januari.
Fattigdom och näringsbrist
Corona-restriktioner har stängt marknader för livsmedel och grödor. Odlare kan inte sälja sina produkter. De som inte har besparingar tvingas klara sig på näringsfattiga livsmedel. Fattigdom och näringsbrist sprider sig. Skolan har kunnat hjälpa de sämst lottade familjerna ekonomiskt, liksom lärare som saknat försörjning. Men nu saknar många familjer pengar till skolavgifter, kläder och böcker. Då måste barnen stanna hemma. De anses också behövas i jordbruket i det svåra läget.
Behövs minst 50 000 kronor
I slutänden betyder det att skolan inte får in pengar till lärare och drift. Våra donationer går i första hand till att stötta familjers skolavgifter. En historisk orsak till fattigdomen är en massaker för fem år sedan. Etthundra fäder till skolbarn dödades av en krigsherre från Kongo. Nära 200 elever är faderlösa. Änkorna behöver stöd till skolavgifter och läroböcker. Just nu finns ett omedelbart behov av minst 50 000 kronor till skolavgifter för de värst drabbade, så barnen kommer tillbaka till skolan.
50 kronor per medlem!
Det är mänskligt att i pandemi-stressen missa nöden hos dem som redan innan hade det sämst. Donationerna till HumanistHjälpen har tyvärr minskat en aning under pandemin. Undantaget är alla fantastiska månadsgivare, många trogna ända sedan starten 2008. Men de spontana gåvorna har minskat något och med det förmågan att hjälpa. Inför bristerna och siffrorna ovan är vi i styrelsen naturligtvis mycket oroade. Vi sätter stort hopp till årets julinsamling, att Gåvobevis ska bli årets julklapp. Och vi fantiserar blåögt om 50 kronor från varje humanistmedlem, det borde ge de 250 000 kronor som saknas akut i Marocko och Uganda. Använd Swish 90 02 791 eller Plusgiro 90 02 79-1 eller bankgiro 900-2791. Ingen donation är för liten. Vi använder inga pengar till löner, hyror eller liknande. Allt arbete utförs ideellt.
HumanistHjälpen och alla som donationerna går till, tackar för allt stöd under året. Och tackar på förhand för en stark julinsamling!
För HumanistHjälpens styrelse, Sven Olof Andersson, ordförande