Sommaren 1999 hade Helge något viktigt att berätta och samlade teamet. Ingen hade undgått att märka den täta kontakten mellan honom och Åsa, nu hade han fått en uppenbarelse om henne som han ville dela med de andra.
Han förklarade att det fanns en speciell ”utkorelse” över Åsa, något speciellt som alla i teamet behövde förstå. Åsa var inte vem som helst och fick inte heller behandlas så. Likt Johannes Döparen var hon en person som Gud hade ett speciellt syfte med.
Som en handling i tro hade Helge och Åsa genomfört en speciell ritual där Åsa skulle gå in i en djupare överlåtelse.
Hon och Helge hade gått dit i största hemlighet. Bara de två kände till vad som skulle hända och de hade planerat ”kärleksakten” i detalj. På Guldfynd i Uppsala hade Åsa köpt en ring med sju diamanter, ett antal som är en speciell symbol för gudomlighet och fullkomlighet. Helge hade rollen som tjänare och var det enda vittnet. Han läste först valda stycken ur bibeln. Efteråt fick Åsa själv trä ringen på sitt finger och förlovningen fullbordades.
Inuti ringen fanns inskriptionen Jesaja 62, som hänvisar till Jesaja i bibeln där det bland annat står:
Du ska inte mer kallas ’den övergivna’, ditt land ska inte mer kallas ödemark utan du ska heta min kära och ditt land ’den äkta hustrun’. För Herren har dig kär, ditt land har fått sin äkta man.
Bibelordet som stod i ringen hade Åsa pratat om tidigare i mindre heliga sammanhang. Det skulle hon ha fått till sig vid ett tillfälle efter att hennes tidigare man bedrog henne med en av hennes närmaste vänner. Efter ritualen åkte Helge och Åsa hem till hennes hus på Kullen. Där möttes de av Patrik och de berättade vad som hänt.
”Vad tänker du om det?”, frågade de Patrik.
”Det låter som en förlovning”, sa han.
Åsa såg det som en slags bekräftelse på att det var riktigt.
I juni 1999 gifte sig Peter och Emma i Göteborg och efteråt åkte de på bröllopsresa i två veckor. Samtidigt åkte Helge och Åsa med sina familjer till Helges släktstuga i Norge. Förlovningen med Jesus hade svetsat samman Åsa och Helge ännu mer och de umgicks och pratade så ofta de kunde. Men de hade ännu inte berättat för församlingen om sina insikter.
Bakom stugan fanns ett vattendrag och en dag under semestern satte de sig och tittade på vattnet. De ifrågasatte den klassiska teologin om att Kristi brud handlade om församlingen. Varför skulle Jesus som visserligen är Guds son men också en människa med känslor gifta sig med ett kollektiv.
”Borde han inte få en kvinna? Gud såg ju på Adam vid skapelsen och såg att det inte var gott för honom och därför skapade han Eva”, funderade Helge.
Han fortsatte resonera om att det ologiska i att Guds egen son inte skulle få uppleva den fröjd som är det största för många, att ha någon vid sin sida. Helge stannade upp, tittade på Åsa och utbrast:
”Om bruden är en människa så måste det vara du.”
När Emma och Peter kom hem från bröllopsresan ville Helge träffa dem. De sågs i ett mindre rum i huset på Kullen. Helge var ivrig och det märktes att han hade något viktigt att berätta:
”Vi har sökt och Gud har uppenbarat en sak.”
Efter att han hade pratat en stund kom han till slutsatsen: att bruden kunde vara en människa. Han hänvisade till Psaltaren 45, som han menade stärkte teorin, där stod bland annat om en kungadotter, en drottning som bär en dräkt av guldbrokad.
I färggranna kläder förs hon till kungen, följd av jungfrur, hennes väninnor som leds in till dig. Med glädje och jubel förs de fram, de tågar in i kungens palats.
Helge menade att det stod om en drottning som skulle vara vid Jesu sida. Kungadöttrarna som nämndes i bibelavsnittet blev senare grunden till att Åsa skulle ha tärnor i ett hov, ett entourage av kvinnor som passade upp på henne.
Emma och Peter tittade på varandra. De visste inte hur de skulle reagera men sa till slut.
”Oj, vad stort. Det är ju fantastiskt om det är så”.
Än var läran om Kristi brud ingen vedertagen sanning. Både Åsa och Helge var tydliga med att det skulle prövas och rannsakas.
”Vi kan ju inte veta att det är så och vi vill inte att ni pratar om det. Om vi har fel så kan det vändas emot oss”, sa Åsa hemlighetsfullt.
Peter sågs som en person som var kunnig i teologi och fick i uppgift att gå hem och söka vidare i bibeln, vad som stod om Kristi brud.
Peter Gembäck & Annika Sohlander 2020 Knutby inifrån: Så förvandlades pingstförsamlingen till en sekt. Ekerlids förlag. Köp boken här.
Publicerat med författarens tillstånd.
