Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Humanisterna.
I Humanisten nr 2/2020 har man ”humanistisk själavård” som tema – trots att redaktörerna erkänner att någon själ inte finns. Visst, det finns inget eget, särskilt fenomen som vi kan kalla själ. Därför är det meningslöst och vilseledande att tala om själavård. David Rönnegard skriver i sin artikel ”detta nummer om andlighet” och menar därmed att det finns något som kan kallas ande. Detta borde vara helt främmande för en ateist. Det är de religiösa och vidskepliga som menar att det finns en särskild ande inom dom själva och andar lite överallt i världen.
Rönnegard skriver också: ”Vi är inte emot religion, utan vi är för religionsfrihet”. Att vara för religionsfrihet är en självklarhet för alla demokrater, men för ateister borde det vara lika självklart att vara emot religion. I sekler har det pågått en intellektuell kamp mellan dom som tror på gudar, andar och andra övernaturliga ting och ateisterna som vill bygga sin uppfattning om världen på förnuft och vetenskap. Det går en skarp skiljelinje mellan religion och ateism, det pågår en strid. Denna strid genomförs med rationell argumentation från ateisternas sida och måste med nödvändighet medföra kritik av varje religiös uppfattning. Från de religiösa grupperingarnas sida förekommer i stor utsträckning över hela världen hjärntvätt, censur, förtryck och våldsanvändning.
Den grundläggande utgångspunkten för en ateist är vetenskapliga rön. Verkligheten består av fysik och kemi med vidhängande vetenskapsgrenar (biologi, fysiologi, psykologi m fl). Världen är materiell och kan utforskas med vetenskapliga metoder. Vill man ha ett vetenskapligt förhållningssätt till verkligheten går det inte att kompromissa med religiösa krafter. Det är i naturvetenskaperna vi hittar svaren på våra frågor. Detta hindrar inte att ateister kan utveckla etik och värdegrund i interaktion med andra människor. Det är där sociala relationer uppstår.
Vi är som art inte märkvärdigare än att vi är en av flera primater, men en gren som genom årmiljonerna på grund av olika slumpmässiga omständigheter utvecklade en stor och rätt komplicerad hjärna. Detta gjorde oss till en reflekterande varelse som funderade över tillvaron och därmed skapade religioner. Nu har vi sedan länge helt andra förklaringsmodeller att tillgå. Vi behöver inte längre fantasifulla myter för att få känslan av att förstå.
Det finns ingen särskild mening med livet för en orangutang, en padda eller en fluga. Så också för människan. Skulle det finnas en speciell mening med livet, skulle detta kräva att det fanns en bakomliggande kraft som hade en målsättning för våra liv. Den tanken avvisar ateister. Detta betyder inte att vi människor inte kan skapa oss ett liv som vi upplever som meningsfullt.
Ateister som vill främja ett vetenskapligt förhållningssätt till världen bör städa undan arvet från religionerna och föråldrade föreställningar. Som själ, ande, hjärtats röst och mycket annat. Humanisterna som förening bör också lägga större vikt vid naturvetenskaperna, basen för förståelsen av vår tillvaro.
Roger Bodin
