Jag är engagerad i Hemvärnet och som sekulär humanist blir jag diskriminerad och illa behandlad. Jag ska ta några exempel. I varje hemvärnsbataljon som består av ca 1 000 soldater finns en befattning som bataljonspastor. För att få blir bataljonspastor måste man vara vigd/ordinerad inom de av svenska staten erkända trossamfunden samt ha teologisk examen eller utbildning. Det innebär att jag måste tillhöra en organisation som bygger på att man tror på en gud eller är vidskeplig på ett av svenska staten godkänt sätt. Om du är hindu eller buddist kan du bli bataljonspastor.
Jag som gått utbildningar i krishantering och har mångårig erfarenhet av barnvälkomnanden och begravningar kan alltså inte bli bataljonspastor. Vi som har en sekulär humanistisk livsåskådning erbjuds ingen ”själavård”. Jag har motionerat till hemvärnstinget om att befattningen bataljonspastor bör tas bort och ersättas av en personalvårdare med utbildning baserad på evidens i stället för utbildning om gud och hans vilja. Motionen stoppades tidigt i processen och kom aldrig till tinget för ställningstagande.
Min hemvärnsbataljon, liksom många andra, bedriver en del av sin verksamhet i form av religionsutövning. Varje år arrangeras en julvesper där utdelning av medaljer och annat sker. Det är alltså en verksamhet som riktar sig till alla i förbandet. Men denna verksamhet sker som namnet antyder i en kyrka och programmet är helt integrerat som en del i en gudstjänst. Som sekulär humanist kan jag naturligtvis gå dit och stå ut med religiöst prat och påstådd magi. Jag har dock aldrig under mina tjugo år i hemvärnet deltagit. Skulle jag få en medalj, skulle jag inte kunna få den på denna årsavslutning inför mina soldatkollegor.
Under övningar har bataljonspastorer, utan förvarning, påbörjat korum. Möjligheten att välja att delta eller inte delta i denna speciella militärgudstjänst har i dessa fall inte funnits. Detta har skett utan att befäl reagerat.
Problemet med att försvarsmakten inte kan göra upp med sina traditioner och tillhandahålla en religiös neutral verksamhet kan tyckas som ett litet problem. Men det visar att staten är långt ifrån sekulär.
Fredrik Idevall, Humanisterna Örebro
