LADDAR

Skriv för att söka

Människan – det meningsskapande djuret

Dela artikeln

Finns det en mening med livet? Frågan är klassisk, och kan förstås på många sätt beroende på hur man tolkar begreppen ”mening” och ”liv”. Meningen kan avse mitt eget liv, den sociala meningen tillsammans med andra, eller den kosmiska meningen i tillvaron. Meningsfrågan kan besvaras objektivt, subjektivt, agnostiskt eller nihilistiskt och ordet mening kan tolkas som värde / livstillfredställelse, syfte/ändamål eller sammanhang/begriplighet. Begreppet liv slutligen kan avse mitt eget liv, hela mänsklighetens liv eller det biologiskt livet som helhet. Kombinationerna blir många och därmed svaren. Här några tankar som jag stött på i olika sammanhang.

  1. Teisten menar ofta att Guds existens är ett nödvändigt villkor för livets mening, annars blir livet slumpmässigt och meningslöst. Människan som Guds avbild ger livet ett värde och syfte och skapar en känsla av sammanhang och tillhörighet. Avgörande för livets mening blir då själens och efterlivets existens. Eller som f.d. ärkebiskopen Antje Jackelén besvarade frågan under ett rundabordssamtal mellan fyra religionsföreträdare i SVT december 2014; livets mening är att komma nära Gud”. Imamens svar var; ”Att skaffa barn och komma till paradiset”. Judens och buddhistens; Att hjälpa och stödja andra människor”.
  2. Filosofen Martin Hägglund menar å andra sidan i sitt sommarprat och i sin bok ”Vårt enda liv” att Guds existens skulle göra livet värre att leva. En sekulär tro utan gudar är en förutsättning för att detta mitt enda liv skall ha någon mening. Ett evigt efterliv gör detta liv meningslöst. Vår ändliga tid på jorden är ett ändamål i sig, inte minst för att kunna förstå och hantera den globala klimatkris vi står inför, och hur vi måste förändra vårt sätt att leva och konsumera.
  3. Författaren Lars Ulvenstam menar att ”ur evighetens synvinkel finns ingen mening, inget syfte, inget mönster, bara ett blint urmakeri”. Eller som fysikern Steven Weinberg skriver; ”Ju mer vi förstår av universum desto mer meningslöst framstår det”. ”Stjärnorna kvittar det lika, om någon är född eller död” skriver Nils Ferlin.

Naturvetenskapen och evolutionsteorin kan ge svar på mycket om livet, men något syfte eller ändamål har den inte funnit annat än de tre grundläggande villkoren för allt liv; att äta, att överleva och att föröka sig. Denna insikt, att naturen och evolutionen format mig utifrån detta enda syfte att föra mina gener vidare, får knappast mitt liv att framstå som mer betydelsefullt än daggmaskens. Syftet är lika för oss båda. Någon egentlig mening med livet går kanske inte att finna, och jakten efter en sådan är nog meningslös, eller som Hasse och Tage formulerade saken; ”livet är som en påse, det är tomt och meningslöst om man inte fyller det med något.” Och så är det nog. Var och en får själv skapa sin mening. Med åldern får man ofta en mognare och mer klarsynt bild av vad som verkligen är värdefullt och viktigt i livet. Något speciellt ”humanistiskt svar” på frågan om livsmeningen fins inte annat än som en författare, Douglas Adams, skrev; ”Räcker det inte att vi ser att trädgården är vacker, måste vi också tro att det bor älvor i den?” Vårt fantastiska liv, vårt enda liv, är en slumpmässig tillblivelse att känna tacksamhet inför och att leva det här och nu. Det är gott nog.

Sture Boström
Humanist och naturvetare i Uddevalla


Dela artikeln
Taggar