Fri migration är det etiskt rätta

Är det rätt att hindra andra människor att söka ett bättre liv?

Vi står inför avsevärt ökad migration i världen. Ovanpå vad som redan orsakas av krigsherrar och katastrofer pekar klimatprognoserna på ännu större flyktingsströmmar. Några långsiktiga politiska svar tycks inte finnas, förutom att stänga dörren. EU bygger Fortress Europa med beväpnade vakter som skjuter skarpt och trycker tillbaka båtar i havet.

Att hitta en etisk riktning i detta blir extra viktigt när goda politiska lösningar tycks långt borta. Etisk diskussion kan öppna nya perspektiv.

Fri migration?

I alla tider har människan migrerat. Till tryggare platser, nya jaktmarker, stadens möjligheter. Föräldrar offrar allt och börjar om från noll för att ge sina barn en framtid. Totalt sett är migration en naturkraft som för mänskligheten från misär till välmåga. Utan den instinkten hade vi dött ut.

Jag föreslår en etisk hållning: Vi kan inte hjälpa alla, men vi bör åtminstone inte hindra andra människor att söka ett bättre liv. Konsekvensen av ett sådant ställningstagande är fri migration.

Omöjligt, säger alla, och radar upp invändningar. Jag bemöter här tre vanliga motargument som jag anser inte håller, varken konsekvent eller etiskt:

1. Samhällskollaps! Somliga ser civilisationens undergång framför sig när nyhetsflödet visar invandrare som beter sig illa. Det är förstås en dum generalisering; några hundra individer representerar inte den fredliga majoriteten. Viktigare är att pessimisterna nästan alltid historiskt haft fel i sin rädsla för samhällskollaps. I alla tider har folkgrupp efter folkgrupp pekats ut som barbarer, men efter några år visar det sig att både arbetsmarknad och samhällsutveckling tuffar på. Annat vore konstigt då de allra flesta migranter är anständiga människor som jobbar hårt för att bygga upp sina liv. Brottslighet kommer alltid förekomma, och självklart måste alla visioner om fri rörlighet inkludera polis och försvar mot inre och yttre hot. Men låt oss göra det rationellt. Istället för att reflexmässigt ropa på stängda gränser så fort blåljus syns i media bör vi lyssna på historiker och samhällsvetare om vilka scenarier som faktiskt finns. Samhällskollapsen är överdriven.
2. De har dåliga värderingar! Ja, rent statistiskt har vissa grupper dåliga värderingar (även bland infödda svenskar). Problemet med statistik är att det inte säger någonting om den enskilde individen. Många som kommer till Sverige från exempelvis islamistiska diktaturer är humanister som från sitt nya hemland fortsätter kämpa mot förtryck. Det finns inga enkla politiska lösningar mot dåliga värderingar. Det som krävs är ett ständigt normbyggande arbete. Som humanister bör vi särskilt vara vaksamma mot den mycket farliga idén att politiskt kategorisera folk utifrån deras härkomst.

Dessutom blir det enögt främlingsfientligt om vi tillåter debatten att sätta strålkastaren på invandrare och samtidigt blundar för hundra andra faktorer. Det är välkänt att alternativmedier avsiktligt fokuserar på invandrare som begår brott. Men sällan ifrågasätts värderingar för infödda svenskar eller vita invandrare: en engelsk direktör som har sina barn i engelsk skola, en fransk ingenjör som föraktar svensk midsommarkultur. Integrationsdebatten lider av en hel del sådan inkonsekvens.

3. Skydda välfärdssystemet! Det här är enkel matematik: det går förstås inte att dela ut hur mycket skattepengar som helst om det kommer många nya invånare utan jobb. Men här finns många möjligheter som sällan syns i debatten. Ett scenario är att minimera välfärdstjänsterna under invandrarens första tid. Den vanliga invändningen mot denna sorts förslag är att det är ovärdigt. Ovärdigt för vem? Frågar vi den som flyr från katastrof lär svaret bli: Ja tack, jag kan bo i en barack och ta ett låglönejobb, därifrån försöker jag arbeta mig upp till något bättre. Det här scenariot skulle öka segregationen, men det skulle ge många chansen att rädda sina skinn och bygga ett liv.

Motviljan mot segregation är välvillig. Man varnar för “gated communities” där rika bygger in sig i skyddade stadsdelar. Samtidigt har vi ändå byggt ett gated community i gigantisk skala: hela landet Sverige och hela kontinenten Europa stänger ute dem som knackar på dörren.

Som krönikören Maciej Zaremba uttryckte det när Sverige en gång införde visumtvång mot bosnier mitt under brinnande krig: ”Sverige frågar inte vad för slags skydd flyktingen söker. Sverige bestämmer att han söker det dyraste. Vilket vi sedan bestämmer att vi inte kan ge.” (1)

Är inte detta paternalism och förmynderi av sämsta sorten? Att säga till en främling: “Jag vet bättre än du vilka livsbeslut som är värdiga för dig.”

Oanade möjligheter

Migration har också enorm ekonomisk potential. Enligt studier (2) har ökad migration potential att lyfta många ur fattigdom och öka tillväxten med enorma siffror.

En effekt är att de som får jobb utomlands skickar hem både pengar och intryck till familjen. Dessa s.k. remitteringar från migranter uppskattas till tre gånger så mycket pengar som det totala globala biståndet. Samtidigt finns också en långsiktig effekt av att migranter sprider ny kultur och nya normer till det gamla hemlandet.

Detta stärker det etiska argumentet: migration leder till ökad välmåga.

Fri migration går inte att införa över en natt. Men säg aldrig aldrig. Vi lever idag i en värld som skulle anses som science fiction för bara 50-100 år sedan, inte bara med teknologiska förbättringar av kommunikation, hälsa och välstånd, utan också progressiva riktningar i politik och normdebatt. Diskussion får därför inte begränsas av vad som tycks möjligt idag, utan först grunda sig i värderingar och hålla öppet för att världen förändras på oanade sätt, förhoppningsvis i humanistisk riktning.

Första punkten i nya humanistdeklarationen (3) innehåller ett stort ställningstagande:

“Vi känner en plikt att bry oss om hela mänskligheten, inklusive framtida generationer, och utöver detta en omsorg för alla kännande varelser.”

En ouppnåelig dröm? Samma sak sades om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som togs fram efter andra världskriget, men de fortsätter respekteras och implementeras 70 år senare.

Den etiska frågan är värd att ta på allvar: Vilken rätt har jag att hindra andra människor att söka ett bättre liv?

Magnus Timmerby

1. Citatet lånat från en debattartikel “Politikerna räddar hellre välfärdsstaten än människoliv”, Johan Norberg, tidningen Metro ca 2016 (ej längre på nätet)
2. “A world of free movement would be $78 trillion richer”, The Economist, 2017: https://www.economist.com/the-world-if/2017/07/13/a-world-of-free-movement-would-be-78-trillion-richer
3. The Amsterdam Declaration 2022, Humanists International:

https://humanisterna.se/den-nya-humanistdeklarationen/