Den som väljer ett liv i tro kan i princip tro på vad som helst. Elvis, stjärntecken, maskotar, sol-och-vårare, kvacksalvare, droger, turen, en gud…
Problemet är att den verklighet vi alla är beroende av inte fungerar hur som helst. Både naturen och samhället ställer hårda krav på oss människor. Därför är det gedigna vetandet och att separera vetande från tro av enorm betydelse.
Hur vet vi att vi vet? Jo, vetande kräver evidens och i dess frånvaro rationella och förnuftsbaserade tankegångar och resonemang. Personliga uppenbarelser räcker inte.
Samhällen som bygger på vetande kommer bevisligen längre såväl demokratiskt och ekonomiskt jämfört med samhällen som bygger på tro. World Value Survey tydliggör detta.
SOM-institutet konstaterar i en ny undersökning att tron på paranormala förmågor är relativt utbredd och ökar. Forskarna bad respondenterna svara på frågor om att förutspå framtiden genom tarotkort, runor eller liknande hjälpmedel; samtala med döda; förutspå en persons framtid genom att tolka stjärnors rörelser; minnas vad som hänt i tidigare liv; överföra energier från sina händer för att bota sjukdomar; uppfatta saker genom ett sjätte sinne som de andra sinnena inte kan.
Sammantaget, konstaterar SOM-institutet, uppgav 40 procent av de svarande att de trodde att det finns personer idag som besitter åtminstone en av de sex utvalda paranormala förmågorna. När forskarna studerar skillnaden mellan olika grupper är kvinnor, landsbygdsbor, yngre (särskilt de födda efter 1996) samt religiösa mer eller mindre överrepresenterade. Utbildning verkar – märkligt nog – inte ha någon större betydelse.
Vetandets budskap är både svårt och inte sällan kärvt. Ingen kan kunna allt. Vi är alla beroende av alla dem som kan allt vi själva inte kan. Dessa kan, och måste ibland, vara svåra att förstå. Vetenskapen skall visserligen förklara kunskaperna på ett så enkelt sätt som möjligt, men inte enklare än så… Det vi själva inte förstår måste vi kanske acceptera baserat på det förtroende som vetenskapen bör ha. Detta accepterande för vetenskapliga påståenden är alltid preliminärt i väntan på nya och bättre forskningsresultat.
Det är uppenbarligen frestande för många att överge kunskaperna och söka sig till den tro som så lätt anpassar sig till den enskilda individens stundliga behov av överförenklade, populistiska och lättsmälta förklaringar, hur ohållbara dessa än visar sig vara.
Det finns anledning att vara orolig. Vetenskapens ställning i samhället måste värnas och stärkas. Vi har för det första alla ett ansvar för att söka vetande och basera våra analyser och uttalanden på vetandet. Vi har för det andra ett ansvar för att ifrågasätta uttalande från alla dem som vänder vetandet ryggen. För det tredje är akademins ansvar för dess kommunikation med det omgivande samhället stor, den s k tredje uppgiften. För när vetandet inte orkar hålla sig framme fylls tomrummet av – i värsta fall – vad som helst. Och, då är vi illa ute.
Anders Källström
Ekonomie doktor och humanist
