Din familj kastar ut dig på gatan, för att du blivit gravid innan du är gift. Det är verklighet för många unga enstamstående mödrar i Marocko. En av få hjälporganisationer är Oum El Banine, som hjälper mödrarna genom födseln samt att hitta ett enkelt hem och jobb. Dessa organisationer är helt beroende av bidrag från enskilda och organisationer som Humanisthjälpen.
Jennie Silis är Oum El Banines kontaktperson i Sverige sedan 2007. Här är en av hennes berättelser.
Jag vill ta er med hem till en ensamstående ung mamma och hennes åtta veckor gamla bebis som jag besökte i början av december.
I Dcheira, utanför Agadir, är det trångbott i de ockrafärgade husen. I stadsdelen finns några huvudgator, men mellan dem finns gränder som leder in till mindre gränder och som i sin tur leder in till ännu mindre gränder. De minsta är knappt två meter breda och då de omgivande husen är tre-fyra våningar höga känns det trångt. I ett av dessa hus i en sådan liten gränd bor lilla H och hennes mamma. Eller, de bor egentligen inte i huset utan i ett rum på dess tak. Hustaken i Marocko är platta och det finns alltid en trappa som leder upp till dem. Många nyttjar taken för att hänga tvätt, kanske ha några höns eller som i fattiga kvarter, bygga några extra rum för att kunna hyra ut och på så sätt få in lite pengar till hushållet. Dessa rum är små och undermåliga men de är ganska billiga att hyra för den som lever på små resurser.
Rummet som H och hennes mamma bor i är sex kvadratmeter stort. Väggarna är såvitt jag förstår av tegel, murbruk och någon slags puts utanpå som flagnat kraftigt. Rummet har en tunn trädörr och en fönsterglugg med små träluckor. För denna sitter det ett tyg. Det gör det även i taket, eller rättare sagt: innertaket består av ett röd- och vitrandigt tyg som sitter uppspänt. Yttertaket i sin tur består av korrugerad plåt som endast är ditlagt, det sitter inte fast. Istället har diverse bråte lagts ovanpå det för att hålla taket fast, exempelvis murkna trästockar, rostigt metallskrot och gamla bildäck. Det regnar väldigt sällan i Agadirregionen, och med tanke på denna typ av bostäder är det tur då jag misstänker att detta tak inte skulle hålla speciellt tätt. Det lär inte heller hålla kylan borta. Eftersom det inte finns någon vettig isolering eller någon
uppvärmning i rummet blir det väldigt kallt.
På andra sidan tvättlinorna utanför deras rum hör vi en annan bebis. Det finns alltså ytterligare ett rum här uppe, där en annan ensam mamma bor med sitt barn. Gemensam toalett finns i form av ett litet rum med en traditionell toalett (ett hål i golvet för att vara mer precis). Kök finns inte, utan H:s mamma har en gasoltub som hon kan koka te och laga mat på. Denna förvaras bredvid dörren, utanför rummet.
Inne i rummet finns följande: en plastmatta som täcker hela det råa golvet, utmed ena väggen en madrass med några kuddar och två tjocka filtar, vid sängens fotända lite köksutrustning i form av några glas, en tekanna, några fat/skålar, några köksredskap samt några förpackningar med matvaror, och i ett av hörnen finns några väskor med kläder och andra tillhörigheter. Det är ungefär vad som får plats på sex kvadratmeter, och det är ungefär allt en ensamstående ung mamma med bebis äger.
Ni som har sett bilderna från Oum El Banines daghem med alla välmående och glada barn förstår nog vilken fristad Oum El Banine utgör i dessa mödrar och barns vardag. Oum El Banine ger barnen kärlek, trygghet och näringsrik mat. De hjälper mamman först genom graviditet och förlossning, sedan att hitta en bostad, ett rum de kan hyra, vilket inte är alldeles lätt då många inte vill hyra ut rum till ensamma (i deras ögon dåliga, “lösaktiga”) kvinnor. Kvinnorna får hjälp med första hyran, kläder, mat och andra förnödenheter samt att hitta ett arbete. Om något barn,
eller kvinna, är i behov av läkarvård eller liknande ombesörjer Oum El Banine detta. Alla bebisar blir dessutom med Oum El Banines hjälp folkbokförda, ett ofta väldigt krångligt och tidskrävande byråkratiskt förfarande men som är en absolut nödvändighet för att barnen ska kunna bli en del av det marockanska samhället. Resurserna räcker inte till bättre bostäder än den som H och hennes mamma bor i. Oum El Banine hjälper så långt de har möjlighet: ingen mamma eller barn ska behöva svälta eller hamna på gatan.
Vi lever i en tid där många har fått det svårare under året som har gått med ökande priser och räntor. Marginalerna är mindre och osäkerheten större. Trycket på organisationer som ger stöd till utsatta i Sverige har ökat kraftigt. Kriget i Ukraina har pågått i ett helt år med ofattbart mänskligt lidande och stora hjälpbehov som följd. Går det att gradera lidande, går det att rangordna vem som är i störst behov av stöd?
Ibland ja, kanske. Men min tanke är att det oftast inte är nödvändigt. Att erkänna att många har behov förenar oss lite mer som människor. Den som har möjlighet kanske kan hjälpa flera, på olika håll. Det är det jag hoppas på. Organisationer som Oum El Banine ger akut stöd till utsatta mödrar och barn under den mest kritiska perioden. Kvinnorna rustas för att kunna bli självständiga och självförsörjande, och barnen ges en trygg och säker start i livet. Oum El Banine arbetar för att kvinnorna och barnen ska integreras och bli en del av samhället, att de ska få en chans till ett värdigare liv.
Vill du hjälpa Oum El Banine att fortsätta sitt viktiga arbete? Har du möjlighet att donera en slant? Kan du ge en tjuga, två eller tre? Som jämförelse: i Marocko är minimilönen motsvarande ca 3000 SEK. En donerad tjuga från Sverige motsvarar då ca en timlön i Marocko. Våra pengar räcker alltså ganska långt där.
Donera genom humanisthjälpen.se eller kontakta Jennie Silis på tfn 0727- 232 820. Ett stort, stort tack för er medmänsklighet!
Jennie Silis
Oum El Banines kontaktperson i Sverige sedan 2007
HumanistHjälpen har stött Oum El Banine ekonomiskt sedan 2008, i samråd med Jennie Silis, och tar emot donationer på sina 90-konton, Swish 0 02 791, PlusGiro 90 02 79-1. Skriv ”OEB” på betalraden.
