Sekulär humanism är ett sätt att närma sig livet som är baserat på medmänsklighet och förnuft. Humanister menar att synen på verkligheten bäst grundas i det mänskliga förnuftet och att etik bäst grundas på medmänskliga hänsyn.
Humanister menar att
- det här livet är allt vi har
- vi bör därför leva vårt liv så fullt som möjligt och underlätta för andra att göra detsamma
- alla människor förtjänar att bedömas som individer
- vi har rättigheter som individer samtidigt som vi har medmänsklig skyldighet att hjälpa andra
Alla organisationer som blivit medlemmar i IHEU (International Humanist and Ethical Union) har skrivit under det här utlåtandet:
Humanismen är en demokratisk och etisk livssyn, som bekräftar den enskilda människans rätt till, och ansvar för, att forma sitt eget liv och ge det mening. Den står för byggandet av ett mer människovänligt samhälle genom en etik baserad på mänskliga och andra naturliga värderingar, i en anda av förnuft och fri efterforskning. Den är inte teistisk och avvisar övernaturliga förklaringar.
Sekulär humanism är en livsåskådning som inte är en religion. Vad betyder det?
En livsåskådning handlar om hur man tror att verkligheten är och hur man tycker att man bör leva. Alla livsåskådningar har dessa två delar.
- En uppfattning om verkligheten: Vad finns? Hur är verkligheten utformad? Hur gör man för att få ny kunskap om verkligheten? Vad är bra källor till kunskap?
- En värdegrund: Hur bör vi uppföra oss mot oss själva, varandra och resten av världen? Vad är människovärde och mänskliga rättigheter för något? Har människor skyldigheter mot varandra? Varför är det dåligt med rasism och bra med jämställdhet? Kan djur ha rättigheter?
Humanism börjar hos människan – det är därifrån namnet ”humanism” kommer.
Sekulära humanister menar att vi människor är utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och tar hand om varandra. Ingen utom vi själva har ansvar för oss och mänsklighetens framtid.
Sekulära humanister tror att den här världen och det här livet är allt vi har. Vi bör därför försöka leva så bra liv som möjligt och göra det lättare för andra att få göra detsamma.
Sekulära humanister uppfattar verkligheten som naturlig, snarare än övernaturlig. Det betyder att världen består av materia och energi, och att den styrs av naturliga regler, ibland kallade naturlagar. I den sekulära humanismen ingår därför inte föreställningar om gudar, själar, andeväsen eller övernaturliga krafter.
Att bara vara ateist innebär inte att man har någon speciell livsåskådning – ateism är när man inte tror att det finns några gudar, inget mer. I en del skolböcker räknas ateism upp bland de stora världsreligionerna, men ateism är varken en religion eller en livsåskådning.
Under en lång tid i mänsklighetens historia har människor som inte trott på gudar varit förföljda. Stora delar av Europa hade länge dödsstraff för ateism, och ateism är fortfarande belagt med dödsstraff i flera religiösa diktaturer som Iran och Saudiarabien. I många länder är det fortfarande straffbart att tala illa om religion. Att vara sekulär humanist kan vara livsfarligt.
Sekulära humanister tror inte på gudar, men på flera andra saker. Humanister tror till exempel att universum skulle existera även om vi själva inte fanns och att verkligheten går att förstå. Sekulära humanister tror på demokrati, icke-rasism, jämställdhet och att alla människor bör ha samma rättigheter.
Alla kan ha fel – så vi måste prata med varandra
Humanister funderar förstås över samma svåra frågor som alla andra. Varför finns jag? Vad är meningen med livet? Hur började allting? Finns det liv efter döden? Varför bör man vara snäll? Humanister menar att mänskligheten måste svara på sådana här frågor själv, med hjälp av förnuft, känslor och observationer av omvärlden.
Fast människans förmågor är inga perfekta verktyg. Vi kan alla tänka fel, även när vi försöker så bra vi kan. Vi kan alla ha känslor som vi skäms för och inte egentligen vill ha. Vi kan ta fel i våra observationer av världen. Men det finns inga andra verktyg, så vi måste använda de förmågor vi har.
Något humanister måste acceptera är därför detta: vi är inte perfekta ¬– vi kan alla ha fel. En sekulär humanist måste hela tiden vara beredd att omvärdera det hen tror sig veta.
- Kanske leder våra noga uttänkta regler för hur vi bör uppföra oss till lidande, för oss själva eller för andra? I så fall behöver etiken förändras.
- Kanske har vi fel om hur världen fungerar? I så fall behöver utforska den mer.
Är vi utlämnade till oss själva och varandra är det viktigt att lyssna till andra människors åsikter och tankar. Vi har alla har tillgång till både våra egna tankar och till andras, vilket är tur, för annars hade ingen kunnat lära sig sitt språk – för språk är ju inget man bara kan när man föds. Och hade vi inte språk hade vi inte kunnat lära oss så många andra saker. Nästan allt vi lär oss måste vi lära oss från andra.
Att bäst kunna lära sig handlar bara delvis om att tänka bra själv, men framför allt om att lära sig vad andra tänkt. Det har existerat många andra personer på jorden som har tänkt både bra och dåliga tankar – människor som har haft både rätt och fel.
- Ibland har vi störst nytta av att veta hur andra tänkt fel. Det är till exempel viktigt att veta varför nazismen ledde till folkmord så vi kan undvika att det händer igen.
- Ibland har vi störst nytta av att veta hur andra tänkt rätt. Det är till exempel viktigt att veta varför det är just den vetenskapliga metoden som lett till att vi kunnat bota pest och tuberkulos, bygga rymdraketer och skicka människor till månen.
Sekulär humanism har inga färdiga svar på livets alla svåra frågor som går att memorera och lära in. Humanismen visar oss i stället på de verktyg vi har – förnuft, känslor och bra metoder – och hur vi kan använda dem, själva och tillsammans.
Ur Humanisternas skolinformation
