Ceremonier är ett naturligt sätt att fira livsövergångar runt omkring i världen. Humanisterna erbjuder såväl barnvälkomnande som konfirmation, bröllop och begravning. Vissa officianter kanske tar sig an skilsmässofester och babyshowrar också. Endast fantasin sätter gränser för vad vi människor vill fira.
Dop, liksom omskärelse är heligt i flera religioner. Vi anser att det inte är förenligt med barnkonventionen att tvinga barn in i en förening utan möjlighet att själva fatta beslut. När detta sker på bekostnad av deras kroppar är det än mer problematiskt. Att arbeta med dessa frågor är dock ett långsamt arbete. Vi Humanister erbjuder ceremonier i form av barnvälkomnande vilket kan vara ett fint och festligt alternativ till dopet för de som vill ha en gemensam fest för att välkomna den nya familjemedlemmen. Att vi humanister inte har en tro på något högre väsen minskar inte vår önskan att markera viktiga milstolpar i livet, och födelsen av ett nytt barn är definitivt en sådan händelse.
Att grubbla och samtala om etik, moral, ja vår blotta existens är varje ung människans rättighet. Vi i Humanisterna ser ett stort behov hos ungdomar att samtala om viktiga ämnen i vår resa genom livet för att utvecklas till vuxna, tänkande, hänsynstagande individer. Vi ser den konfessionslösa konfirmationen som en möjlighet att konfirmera vuxenblivandet. I alla kulturer, i alla tider har människan haft ett sådant behov. Suicid Zero, en organisation som värnar om människors existentiella hälsa, betonar att den bästa preventionen mot självmord är att vi människor lär oss att tala med varandra och berätta hur vi mår, diskutera våra känslor och våra ställningstagande. Detta vill vi i Humanisterna göra tidigt. Därför erbjuder vi Humanister en konfessionsfri konfirmation. Våra resurser räcker inte för att erbjuda fler. Vår ambition är att liksom Norge erbjuda våra läger till en betydligt större del av våra unga. Men till det krävs politiska beslut att dessa ses som viktiga.
Att vigselrätt ges till trossamfund är ett annat politiskt hinder. I ett sekulärt samhälle borde vigselrätten enbart ligga hos staten och endast bestå i en juridisk handling där parterna skriver på relevanta papper. Var, hur och med vilka man sedan vill fira sitt bröllop är upp till varje enskilt par. Så som det nu ser ut ges tveksamma trossamfund såsom exempelvis Scientologikyrkan, Satanistiskt initiativ och vissa islamistiska samfund med tveksam syn på både kvinnor och äktenskap rätt att viga och därmed ge underlag för myndighetsbeslut. Medan en organisation som Humanisterna, med egna utbildade officianter enbart har vigselrätt i de kommuner där enstaka officianter beviljats vigselrätt genom länsstyrelsen, medan andra kommuner endast delar ut denna rätt till politiskt valda förrättare. Äktenskapsbalken är dock en av våra äldsta lagar och en modernisering sitter långt inne. I ett så pass religiöst land som Rumänien har Humanisterna en stark roll som bröllopsfixare då homosexuella par och bröllopspar över religionsgränserna vänder sig till Humanisterna vid bröllop. Det juridiska sköter man genom underskrift hos staten (alternativt inte alls).
Att kyrkan har en monopolställning över döden är ytterligare ett hinder. Dör gör vi alla. Oavsett hudfärg, sexuell läggning, klass eller religiös hemvist dör vi. Problemet är att det inte finns konfessionsfria begravningslokaler i anslutning till konfessionsfria begravningsplatser. I ett alltmer multikulturellt land där vi har ickekristna minoriteter och en stor andel icketroende är det en märklig anakronism att våra döda kroppar skall begravas i kyrklig regi. Humanisterna erbjuder egna ceremonier och borgliga begravningar, ursättningar och minnesstunder som begravningsbyråerna erbjuder blir alltmer vanligt, men ändå är det fortfarande svårt att få tillgång till lokaler som är neutrala i sin symbolik. Detta är ett kvarvarande faktum i ett modernt land där kyrkan och staten är åtskilda. Vi anser att det finns mycket i begravningslagen som skulle kunna moderniseras. Exempelvis är det ej tillåtet att förvara aska över en anhörig i hemmet och man får inte heller dela askan i syfte att begrava den anhörige på två (eller flera) viktiga platser i den personens liv. Det finns också alternativa begravningssätt, som frystorkning för att välja ett, som inte är tillgängligt för den svenska befolkningen, vilka skulle kunna öka valfriheten för vad människor skulle kunna göra med sina kroppar efter döden.
Janna Aanstoot
Officiant & Styrelseledamot Humanisterna
