Skapade till man och kvinna? – Humanister bör acceptera intersexuella, transpersoner och icke-binära

Under nittonhundratalet så var standard för ett barn som föddes i Sverige att bli tilldelad tre kategoritillhörigheter: För det första ett medborgarskap som svensk, för det andra en religionstillhörighet som kristen, och för det tredje en könstillhörighet antingen som man/pojke eller som kvinna/flicka. Själv blev jag kategoriserad som svensk kristen pojke. ”Assigned Christian At Birth” och ”Assigned Male At Birth”, om man så vill. ACAB och AMAB. Efter att jag avsvurit mig kristendomen fick jag ibland höra att jag ändå ”egentligen” var kristen: Att jag helt enkelt råkat misslyckas med att inse att jag var född i ett Kristet land och därmed per definition var Kristen. När jag långt senare noterade att jag inte har någon könsidentitet heller så möttes jag med samma grundläggande respons. Dock finns det i båda fallen goda skäl att tvivla på denna förmenta objektivitet.

Kön och genus är komplicerat, det finns många olika varianter: Kromosomer, hormonnivåer, form på genitalierna, form på kroppen, reproduktionsförmåga, mental/neurologisk könsidentitet, socialt/fysiskt könsuttryck, juridiskt kön, sociala könsroller och så vidare. Enligt traditionella värderingar ska alla dessa nio parametrar dels vara kodade som antingen man eller kvinna, och dels för varje person vara på ”samma sida” för alla nio parametrarna: Det står ju ändå i Bibeln att ”till man och kvinna skapade han dem”. Och om vi inte fostrar varje barn antingen till krigare eller till barnaföderska (uppdelade utifrån en gissning om vilka som kommer att kunna bli gravida), var ska totalitära imperier då få sin kanonmat från? Denna traditionella värdering utgör absolut inte någon korrekt beskrivning av hur tillvaron faktiskt ser ut, men däremot utgör den ett politiskt och kulturellt/religiöst ställningstagande angående hur tillvaron bör se ut.

Att en del kategoritillhörigheter har fysiska markörer innebär inte att själva kategoriseringen skulle vara något fysiskt faktum. Kategorier är något som vi människor gör. Skilj mellan å ena sidan det vi kategoriserar, vilket i många fall existerar i den externa verkligheten utanför våra medvetanden. Och å andra sidan våra kategorier, vilka endast existerar i våra mentala, sociala och upplevda verkligheter. Dessa kategorier är inte enbart sociala konstruktioner, utan de är även mentala och neurologiska konstruktioner. Att göra en indelning i vissa kategorier och att identifiera sig själv med någon av kategorierna kan vara oerhört djupt rotat i en människas hjärna, det är inte något som man bara kan välja bort. Ibland kan det vara svårt att bara agree to disagree. Frågor som religionstillhörighet och könstillhörighet handlar i första hand om vad som sitter djupt rotat i hjärnan, och i dessa frågor bör vi lämna tolkningsföreträde till den person vas hjärna det faktiskt handlar om.

I verkligheten har en del människor kromosomerna XXY snarare än XX eller XY. En del föds med könsorgan vars längd är ”mitt emellan” snarare än att passa in i mallen för penis respektive klitoris. Av de som föds med tydligt kvinnliga könsorgan har en del kromosomerna XY. En del människors neurologi inkluderar inte någon könsidentitet, och bland de som har en sådan är det långtifrån alla som har samma som staten tilldelade dem vid födseln. Allt detta är okej. Det handlar om en naturlig mångfald, inte om någon ondskefull plan från ”djävulen” eller från ”patriarkatet”.

Tyvärr har boken ”The Transexual Empire”, populärversionen av Janice Raymonds doktorsavhandling i teologi, blivit en klassiker inom vissa grenar av radikalfeminism. Denna bok lär ut att anledningen till att transpersoner existerar skulle vara att det onda patriarkatet vill ha en gerillatrupp för att krossa kvinnorörelsen inifrån. En annan förklaring får vi från romanen ”Middlesex”, vilken en högt uppsatt läkare rekommenderade mig som förklaring på varför intersexuella existerar – nämligen att deras existens utgör Guds straff för föräldrarnas synder. Dylika bigotta förklaringar bör vi avfärda som nonsens, för att istället acceptera det enkla faktumet att mänskligheten är mångfacetterad och att varje människa är en unik individ som existerar för sin egen skull.

Xzenu Cronström Beskow
Förbundsordförande för SFQ (Sveriges Förenade HBTQIA+-studenter)