När man är tolerant och visar godhet mot andra så är det viktigt att vara säker på att resultatet verkligen leder till något gott och humant.
En egenhet med religioner är att deras religiösa budskap alltför ofta leder till sin motsats, till ondska och i värsta fall övergrepp. Det är viktigt att vi humanister visar på detta när det inträffar.
I Sverige har man visat stor tolerans mot landets muslimer för att de som en nyinvandrad minoritet inte skulle känna sig utsatta och diskriminerade. Man skall visa sig tolerant mot deras kultur och med denna tolerans som grundsyn på sikt integrera dem i den svenska livsstilen. Men tyvärr har många av deras egna, främst deras döttrar, utsatts för kränkande övergrepp som försämrat livet genom detta.
Risken för att utmålas som rasist har gjort många rädda för att säga ifrån mot muslimer om övergrepp som könsstympningar och tvångsgiften. Personal inom socialtjänsten och skolan har tigit om övergrepp som de sett. Det finns även personal som delat förövarnas värderingar. Kommunal personal som överför kvinnofientliga värderingar till stadsdelar och verksamheter där de är verksamma.
Tyvärr har denna ”godhet” öppnat för att många muslimer, absolut inte alla, kunnat fortsätta att könsstympa sina döttrar. Det finns olika beräkningar på hur många muslimska tjejer som drabbats. Beräkningarna pendlar mellan 38 000 och 75 000. Det är hur som helst ett mycket vanligt och spritt övergrepp och det pågår säkerligen fortfarande. Sverige har genom en naiv och missriktad godhet svikit alla dessa flickor genom att låta stympningarna pågå här och i hemländerna.
Detta är en del av en hederskultur som förekommer inom islam. Det sker även stympningar i andra kulturer men mest inom islam.
Vi måste ha kurage att stävja sådana här övergrepp. Vi måste hitta bra former för att få folk att förpassa sådana otäcka ritualer till historiens sophög. Genom att föräldrarna i vissa fall låter utföra ingreppet i hemlandet är det effektivast att få de nyhitkomna att själva ta avstånd från gamla brutala sedvänjor. Vi måste säga ifrån tills de själva inser att det inte går att förena med ett rättskaffens liv i Sverige. Det blir även ett gott stöd till de utsatta tjejerna och ett avståndstagande från hederskulturen och bristen på rättigheter för tjejerna.
En del muslimska förskolor i Malmö är ett annat exempel på hur personalens rädsla och feghet går ut över barnens lekar och samvaro. Hur man försöker vara goda mot alla. Många föräldrar där hindrar flickor och pojkar att leka tillsammans. Könen skall hållas separerade kräver de, flickorna tvingas också att skyla hela kroppen med kläder även i den hetaste sommarsol. Något som den ”goda” personalen godtar.
Vi måste förena ett konsekvent och hårt avståndstagande mot religiösa sedvänjor och påbud som skadar människor samtidigt som vi framhåller att den bästa vägen till demokrati är ett öppet sekulärt samhälle. Vara säkra på att det vi uppfattar som godhet även är det för alla det berör.
Hederskulturen och den missriktade godheten undergräver humanismen och demokratin.
Ingwar Åhman-Eklund
