Demokratin skall vara vital. I min förra artikel (210930) argumenterade jag för att en vital demokrati kräver politisk integritet. I denna artikel är det dags att ta upp ett annat villkor för en vital demokrati: anständighet.
Politisk anständighet är att respektera andras rätt att uttrycka sina åsikter – även om man ogillar åsikterna. I det ingår förstås att visa respekt för motståndaren som person. Voltaire tillskrivs ”jag avskyr kanske dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att få uttrycka dem”. Det citatet fångar mycket av anständighetsbegreppet.
Varför är anständighet så svårt inom politiken? Jo, kampen om makten blir lätt smutsig. Jag tänker här på den gamle politikern som sa att ”det är med politik som med korv, man skall inte se på när den görs”. Särskilt smutsig blir politiken när mycket står på spel: valrörelser med osäker utgång; stora och infekterade beslut; personval till attraktiva uppdrag och ifrågasättande av ideologiska fundament är fyra exempel. Partier och politiker som är illa ute i sådana situationer får lätt panik och gör i stridens hetta sådant som de inte skulle tillåta sig i andra situationer.
Denna typ av oanständighet är dock relativt offentlig och kan därför lätt både observeras och kritiseras av motståndare och media.
Den mest skadliga formen av oanständighet är däremot inte offentlig, men tenderar att förekomma på näst intill vartenda politiskt möte. Så här fungerar denna:
Ledande politiker vill ha anhängare som tycker som de själva. De är samtidigt rädda för aktiva som agerar självständigt och hotar den politiska ledaren.
Här har, med andra ord, demokratin och politiken rakt motsatta intressen. Demokratin bygger ju på debatt. Denna skall demokratin uppmuntra. Att det är jobbigt, för den som har makten, att det också finns partikamrater som tycker något annat… ja, det är en helt annan historia.
Hur hanteras politiska motståndare och partivänner som konkurrerar med de politiska ledarna om makten? Jo, med hjälp av härskarteknik. Här finns en hel ”verktygslåda”:
- Var otrevlig, avbryt, prata för länge (filibuster), bli arg.
- Baktala, sprid negativa rykten, misstänkliggör, underminera andras karaktär och goda rykte.
- Psyka, osynliggör, ignorera (vägra repliker om det blir debatt).
- Missförstå!
- Värna ditt kunskapsövertag. Informera inte. Knäpp andra på näsan när de har fel.
- Se till att det blir ”ont om tid”
- Satsa på populism. Det gör de seriösa tråkiga.
- Bygg din plattform på nepotism och kameraderi. Gynna anhängare/missgynna konkurrenter.
- Ställ dina anhängare på scenen, och be dem att prata länge så att motståndarna inte får chansen!
- Bjud ”för många” till mötet. Massmöten neutraliserar den enskilde.
- Stå upp och titta ner på din motståndare…
- Skapa en kultur som är svår att leva upp till så att motståndarna känner sig obekväma.
- Skapa ett starkt PK-tryck och utveckla former för ”public punishment”.
Lyckas verkligen denna typ av härskande? Tja, det beror på…
Svaret är nej – om teknikerna utövas klumpigt, snabbt och brutalt. Donald Trump, exempelvis, lär ha frossat i alla härskarteknikerna på listan ovan, utan att ens försöka dölja det, och blev – kanske därför – inte omvald 2020.
Svaret är ja – om härskartekniken utövas sublimt. Då fungerar den som en långsamt verkande förgiftning av konkurrenterna. Doserna är då små, frekventa och utdelas under lång tid. Den som utsätts för härskartekniken känner allt mer olust, i takt med att förgiftningen fortsätter, och ger förr eller senare upp. Om utövaren härskat riktigt skickligt är det inte ens säkert att andra mötesdeltagare lägger märke till vad som händer.
De flesta, som blir politiskt engagerade, slutar snabbt. Det är väl dokumenterat. Fler än någonsin hoppar till och med av sina politiska uppdrag mitt under mandatperioden. En betydande andel av de aktiva politikerna är, som ett resultat av detta, nybörjare.
Anständiga människor accepterar i allmänhet inte oanständighet. När politiken präglas av oanständiga personer kommer de anständiga att lämna den och då är det till slut bara de oanständiga kvar.
Det bidrar inte till en vital demokrati.
Anders Källström
Projektledare för Humanisternas Vital demokrati
