”The road to hell is paved with good intentions”. Detta gamla engelska ordspråk utrycker att skada sker trots goda avsikter. Talesättet speglar moralfilosofins stora vägskäl om vad som utgör goda handlingar. Avsikt eller konsekvens?
Enligt det ena moralfilosofiska tankesättet finns det bara en grundpelare, det finns bara en sak som är god i sig själv, och det är den ”goda avsikten”. Konsekvenserna får bli vad dom blir, men man bör vilja gott. Konsekvensetiken, å andra sidan, menar att den som gör gott är god.
Vart bör vi då landa i detta binära etiska landskap? Det framstår som ett dilemma. Trots goda avsikter kan jag skada, och trots onda avsikter kan det bli bra ändå. Vi kan inte förutspå konsekvenserna. Eller?
Världen är inte så svartvit och inte heller så oförutsägbar. En nyanserad syn tar både avsikter och konsekvenser i beaktning. Det är genom våra goda avsikter som vi försöker åstadkomma goda konsekvenser, även om det inte alltid blir rätt, samtidigt som vi även har ett ansvar för att det ska bli rätt. Oaktsamma eller vårdslösa handlingar ger inga godhetspoäng, goda avsikter till trots. Vi kan i ganska stor utsträckning förutspå konsekvenser, i alla fall i närtid, vilket är varför vi har avsikter över huvud taget.
Den etiska grundprincipen inom humanismen är att människor ska vara så fria som möjligt utan att skada någon annan. I fokus ligger då vad människor vill, både den egna viljan och att den inte ska gå ut över andra. Men även här finns undantag och nyanser. Föräldrar bestämmer mycket över sina barn. Detta är som sig bör, annars skulle få knattar nå vuxen ålder. Paternalismen har även sina goda sidor på samhällsnivå. Pelle må tycka att bilbälten är obekväma, men det är ändå en bra idé att bältet är obligatoriskt.
Människors karaktärer är inte heller binära. Ingen är alltigenom god eller ond. Hitler var folkmördare, men var ändå vegetarian. Gandhi var pacifistisk frihetskämpe, men var även rasist. Den gemensamma nämnaren för dessa väldigt olika personer är att de med största sannolikhet ansåg sig vara goda.
Det tillhör den mänskliga psykologin att själv anse att man på det stora hela är god. De hemskaste despoterna genom tiderna ansåg sig kämpa för något gott (ofta en missriktad utopi). I mildare utsträckning kan vi se detta arta sig i vårt politiska landskap idag när beslut tas med god vilja men ändå landar väldigt fel.
Givet att de flesta, oftast, anser sig ha goda avsikter, skulle man kunna tolka det inledande ordspråket som ”Hur man än vänder sig har man rumpan bak”. Sådan uppgivenhet är dock obefogad. Vi har alla förmågan att känna efter om vi vill andra väl, och vi har alla en rudimentär förmåga att förstå de troliga konsekvenserna av våra handlingar. Att vilja gott, och göra gott, är inte en omöjlig nöt att knäcka.
Låt mig avrunda med ytterligare en nyans som kan vara av praktisk vägledning. Det är inte sällan så att konsekvenserna av våra handlingar misstolkas som dess avsikt. När du i din vardag råkar lägga avfallssorteringen i fel hink, eller kommer för sent till ett möte, så är det inte med ond avsikt. Det är dock lätt hänt att vi beskylls som om handlingen var avsiktlig. Vi behöver vara ansvarsfulla i vårt agerande, men även hålla i åtanke att fela är mänskligt. Detta kan göra oss mer förlåtande.
Are you on a highway to hell? Självklart inte. Det finns ingen destination neråt eller uppåt, men det finns en destination inåt. En näve överseende gör oss alla gott.
