En företeelse som länge har undergrävt sekularismen är bruket att fira gudstjänst i sammanslutningar som programmatiskt är ”religiöst obundna”. RFSL, Riksförbundet för homo- och bisexuella, transpersoner och queera, är i detta sammanhang en ledande ”bov”. Man förklarar i stadgarna att man är religiöst obundna, och kongressen har klargjort att detta innebär att man inte kan göra religiösa ställningstaganden. En gudstjänst är ju en klart ställningstagande för den kristna religionen. Man ”tjänar Gud”, och visar därigenom att man är kristen. Icke desto mindre firar man då och då gudstjänst i RFSL tillsammans med Svenska kyrkan, det kristna hbtq-förbundet EKHO m fl. Man har i olika avdelningar hållit regnbågsgudstjänster, aidsgudstjänster, kärleksmässor m fl mässor.
2006 frågade jag RFSLs dåvarande förbundsordföranden Sören Juvas hur förbundsledningen kunde tillåta dessa konfessionella sammankomster, när de så tydligt strider mot stadgarna. Juvas hade ingen trovärdig förklaring. Han valde då att ljuga, och förneka RFSL-gudstjänsternas existens. ”RFSL håller inga gudstjänster,” försäkrade han frankt! 2016 upprepade en av Juvas efterträdare, Frida Sandegård, Juvas osanning.
Att man i RFSL-ledningen på detta sätt reviderar historien och tillgriper ren lögn, för att urskulda klara stadgebrott, är en skam för hbtq-rörelsen. Givetvis är det också respektlöst och diskriminerande mot de hbtq-personer som tar avstånd från religion. Det underlättar och legitimerar dessutom religiöst förmynderi på andra samhällsområden. Vilket inte sällan är till särskild nackdel för just hbtq-personer.
Lars Torstensson
