Bo Forslund är begravningsombud i Tyresö och Haninge. Begravningsombuden utses av Länsstyrelsen och är deras ombud. Deras uppgift är att kontrollera att Svenska kyrkans församlingar sköter begravningsverksamheten på ett korrekt sätt. Det finns ombud över hela landet, förutom i Stockholm och Tranås. Där är begravningsverksamheten en kommunal angelägenhet.
Bo Forslund, vad gör ett begravningsombud?
– Jag kontrollerar att församlingen tillhandahåller till exempel gravområden eller gravplats för andra än kristna. Det är i huvudsak muslimer som har speciella önskemål, men det finns också några mindre andra samfund som har speciella önskemål. Sedan ska jag också se till att inte kyrkan blandar ihop ekonomin, att man inte använder de pengar som ska gå till begravningsverksamheten till kyrklig verksamhet. Begravningsavgiften debiteras ut till alla och envar, man kan säga att det är en skatt. Den får bara användas till begravningsverksamhet, det vill säga den praktiska hanteringen, att tillhandahålla begravningsplatser, ordna kremationer, ordna gravöppningar och återställa gravar med mera. Begravningsceremonin är en privat angelägenhet, så den omfattas inte av begravningsverksamheten.
Hur får man som begravningsombud reda på de olika samfundens önskemål?
– Ja, för min del tycker jag att det är den svåra delen. Det har nog att göra med att det är Stockholmsområdet. De olika religiösa samfunden finns i huvudsak inom Stockholms kommun och deras intresse för kranskommunerna är faktiskt inte så stort. De får ju sina krav tillgodosedda om inte annat så genom Stockholms kommun.
Hör privatpersoner av sig till begravningsombud med synpunkter eller återkoppling om hur verksamheten fungerar?
– De flesta de har ganska dålig uppfattning om vad begravningsombud egentligen gör och de som hör av sig ställer alla möjliga frågor. Jag kan få frågor om när en begravning ska vara nästa fredag. Men några synpunkter på begravningsombuden eller på begravningsverksamheten, det har i alla fall inte kommit mig tillhanda under de här åren jag har varit ombud.
Hur gör ombuden för att påverka begravningsverksamheten? Du är med på några möten i kyrkan?
– Möten är det sätt som jag då får insyn. Jag deltar på alla möten i församlingarna som hanterar begravningsverksamheten, så jag fungerar som en av dem själva egentligen. Nu senast blev det en sammanblandning, jag fick till och med korrigerat att jag inte är ordinarieledamot, utan adjungerad.
Du har inte rösträtt vid beslutande möten, utan får bara lämna synpunkter. Upplever du att de lyssnar i kyrkogårdsförvaltningarna?
– Ja, det gör de visst. Det tycker jag absolut. Men man ska inte glömma att många frågor bara rör de som tillhör Svenska kyrkan, och det är ju inte deras röst som jag ska vara.
När det gäller ekonomin, tycker du det är svårt att hålla isär redovisningen av begravningsverksamhet och kyrkans övriga verksamhet?
– I stort sett tycker jag det fungerar, men det har ju också att göra med att där jag är ombud är rätt stora förvaltningar där är det många heltidsanställda. Problemet uppstår där det är blandat, alltså där man använder till exempelvis personal både till kyrklig verksamhet och begravningsverksamhet. Eller lokaler. Det kan också vara arbetsledning, att kyrkoherden till exempel är den som är högsta chefen för begravningsverksamheten. Lite underligt egentligen. Det borde inte vara så, det borde ju vara en kyrkogårdschef som ansvarar för det.
I begravningsverksamheten ingår det att det ska finnas ceremonilokaler utan religiösa symboler. Hur fungerar detta i ditt område?
– Inom mitt område fungerar det väl bra, tycker jag. I Österhaninge finns det en lokal byggd enbart för att handha ceremonier av alla ordningar men utan religiösa symboler. En väldigt stor och fin lokal, men man ska komma ihåg att den lokalen inte funnits i många år. Det dröjde många många år innan de kom sig för att bygga den.
– I Västerhaninge som är en annan församling där finns det ingen speciell lokal, utan där tillhandahåller man gravkapellet och det är en väldigt vanlig lösning. De är oftast fullsmetad med religiösa symboler. Dalarö har till exempel också ett sådant gammalt gravkapell som ligger på begravningsplatsen och där har man ett stort kors utanpå. Jag kan tänka mig att det inte är helt okomplicerat. Den där lokalen är urgammal, kanske rentav är k-märkt. Det är inte helt lätt att riva bort allt det där.
När du lämnar dina synpunkter i årsberättelserna till Länsstyrelsen, följer de upp någonting, vill de ha kompletteringar, verkar det som om de bryr sig om årsberättelserna?
– Inte ett dugg. Jag skrev i en årsberättelse att jag påpekat ett specifikt problem i alla åren och att det inte verkar som om de läser årsberättelsen. Då ringde faktiskt en medarbetare från Länsstyrelsen upp och sa “Vi läser visst”, men ändå händer det ingenting. Det är inte så att jag blivit uppkallad för någon diskussion eller något sådant. Min uppfattning är att Länsstyrelserna inte har något intresse av att utveckla den här verksamheten.
Avslutningsvis. Är det något annat problem som du vill lyfta?
– Ja, jag vet inte riktigt. Det finns detaljer att vara vaksam på. Det finns ju ett monopoltänkande i kyrkan. Det är inget tu tal om det. Ta bara en sådan sak som klockringning. Många vill ha klockringning vid begravning. Men det finns många församlingar som tycker att det här med klockringningen bara får ske om det är någon som tillhör Svenska kyrkan som begravs. Då klockstapeln eller klockan, de tillhör medlemmarna i kyrkan. I Österhaninge lyckades jag få kyrkohedern att förstå att det där måste vi ändra på. En bagatell, men kyrkan inte är så generös som man egentligen tycker att kyrkan borde vara. Det är klart att man värnar om sina egna medlemmar, kanske också som en marknadsföringsåtgärd.
Ulf Gustafsson
Ett begravningsombud förordnas på fyra år. Inför årsskiftet 2022/2023 förordnas nya ombud för de som är intresserade av detta samhällsuppdrag.
Ni kan lyssna på hela intervjun med begravningsombudet Bo Forslund nedan.
