Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Humanisterna.
Land efter land inför rösträtt för 16-åringar. Varför måste just Sverige vänta med reformen? Rösträtt för 16-åringar skulle förändra valmanskåren till att mer fokusera på framtiden än att bevara gamla privilegier, ge en mer välinformerad debatt gällande skol-, integrations- och klimatfrågor, samt resultera i en mer politiskt engagerad ungdom. De nackdelar som framförts visar sig vid närmare granskning tomma på innehåll.
Argentina. Bosnien-Hercegovina, Brasilien, Ecuador, Jordanien, Kuba, Nicaragua, Österrike och fler därtill har numera allmän rösträtt för 16-åringar. I andra länder har man också sänkt rösträttsåldern, men då bara på lokal nivå, till exempel i Norge och Tyskland. I Sverige är Svenska kyrkan föregångare på området ¬– trots att man håller hårt i en 2000 år gammal mirakelberättelse – och tillåter 16-åringar att rösta i kyrkovalet. Europarådet antog 2011 en resolution om att 16-åringar bör få rösta i Europavalen.
Skälen för en sänkning är många. Samhället förändras allt snabbare. Företeelser man förut inte ens drömde om i science fiction-berättelser är nu del av vardagen. Ska Sverige behålla tätplatsen som ett av världens mest innovativa länder måste vi ligga i framkant på dessa förändringar – helst driva dem. Den snabba utvecklingen i kombination med en åldrande befolkning har istället effekten att gapet mellan det som en gång lärts in och den kunskap som krävs blir allt större hos väljarna. Den svenska valmanskåren blir nämligen äldre. Medellivslängden ökar varje år och någon övre gräns för rösträtt är varken önskvärd eller möjlig. Medan äldre människor ser samhället förvandlas kring dem i en förskräckande fart lever 16-åringar mitt i denna förändring.
En del menar dock att 16-åringar är ansvarslösa och i högre utsträckning skulle busrösta eller lockas av extrempartier. Men är inte ansvarslöshet en väldigt konstig anklagelse från de tidigare generationer som orsakat exempelvis klimatförändringarna och nu vägrar ta de politiska beslut som krävs för att göra något åt dem? Valundersökningar i Niedersachsen har för övrigt visat att 16-åriga väljare inte alls röstar mer populistiskt. Istället har den yngsta åldersgruppen högre valdeltagande än genomsnittet. Påståendet om större politisk ansvarslöshet hos 16-åringar har således ingen grund.
Bristande kunskap är ett annat argument som anförts mot 16-årig rösträtt. Men trots debatten om den svenska skolans kris är den långt bättre än under Jan Björklunds skoltid, både i pedagogisk metodik (mindre utantillinlärning och korvstoppning, större fokus på förståelse) och kunskapsstoff (genom all ny vetenskaplig och omvärldskunskap som tillkommit). 16-åringar är idag mer välinformerade om världen, vetenskap och politik än väljare någonsin tidigare haft möjlighet att vara. Brist på kunskap kan inte användas för att avfärda 16-åringars rätt att rösta.
16-åringars intellektuella kapacitet då? Ett av de intressantaste resultaten inom intelligensforskningen är det mönster som går under beteckningen Flynn-effekten – resultaten på IQ-tester har ökat per generation i snart 100 år i alla länder där mätningar har skett. Varför människor blir allt intelligentare är inte känt, men orsaken är garanterat inte genetisk (eftersom förändringen går för snabbt) utan har med saker som näringstillgång, skolning och uppväxtens komplexitet att göra. Det finns också tecken på att de största förbättringarna sker i de grupper som har lägst resultat på testerna – samhället blir sakta mer jämlikt vad gäller intellektuell kapacitet. 16-åringar är idag således i genomsnitt intelligentare än många tidigare generationers förstagångsväljare någonsin fick möjlighet att bli. Intellektuell kapacitet kan därför inte heller användas för att avfärda 16-åringars rätt att rösta.
Ett annat motargument är att rösträtten bör vara knuten till myndighetsåldern; att man inte bör luckra upp definitionen för vad som är ett barn. Bland annat har demokratiminister Birgitta Olsson framfört detta argument. Men trots att man är myndig vid 18 får man inte handla på systemet förrän man är 20 och måste vara 25 för att få adoptera eller sterilisera sig. Straffmyndig blir man vid 15 och skolplikten upphör vid 16. Den som är 16 får driva egen rörelse och bestämma över sin arbetsinkomst. Det finns många olika åldersgränser fördelade på var sida om myndighetsåldern och ingen egentlig anledning att låsa just rösträttsåldern till myndighetsåldern.
I och med att mandatperioden idag är 4 år måste man också betänka att det finns de som får vänta till 22 innan de får rösta. Med 16 som rösträttsgräns skulle genomsnittsåldern på förstagångsröstare istället bli 18. Vidare skulle det sporra till större intresse och mer politiskt engagemang att få vara med och ta verkligt ansvar för samhället, något som skulle gjuta energi både i de aktuella årskullarna och i framtidsdebatten i stort. Skolan är en allt hetare valfråga, men den väljargrupp som har närmast erfarenhet av den har inget att säga till om.
Är det kunskap som ska vara avgörande för vem som ska få rösta bör vi införa en kunskapstest; är det förmåga att ta ansvar som ska vara kriteriet bör vi kontrollera grad av ansvarstagande hos väljarna; är det intellektuell kapacitet som ska vara avgörande så bör vi införa obligatorisk IQ-test – vi löser inte dessa invändningar mot ungdomars rösträtt med en åldersgräns satt på fel premisser. Dagens 16-åringar är fullt kapabla att själva värdera alternativ och välja parti. Att tillåta dem att rösta skulle ge ett större fokus på framtidsfrågor än vad som nu är fallet, något som är centralt i en värld med allt snabbare förändringar. Internationellt inför fler och fler länder rösträtt för 16-åringar. Sverige bör vara med och leda den utvecklingen.
Patrik Lindenfors
Texten publicerades på DN Debatt 29 juli 2013
Rösträttens utveckling i Sverige. Idag har 73 % av Sveriges befolkning rösträtt. De 27 % som inte får rösta är barn under 18 år och utländska medborgare. (Bildkälla: Riksdagsbroschyren Demokratin står aldrig stilla)
