LADDAR

Skriv för att söka

Tags:

Vad kan vi lära av Human-Etisk Forbund?

Dela artikeln

I november nådde vår systerorganisation Human-Etisk Forbund milstolpen 100 000 medlemmar. De är med stor marginal den medlemsrikaste humanistorganisationen i världen – vilket inte är liten bragd i ett mindre land som Norge.

Human-Etisk Forbund (HEF) bildades 1956, men redan fem år tidigare startades i landet verksamhet med borgerlig konfirmation. Den nystartade organisationen riktade sig till dem som hade en etik fri från religion. Verksamheten skulle bestå av upplysning om humanistiska tankesätt och övertygelser, samt praktisk verksamhet som fyller behov hos människor med en humanistisk livssyn. Ceremoniverksamhet var från början en ryggrad i förbundet.

Under de första två årtiondena var medlemstillväxten långsam. Organisationen bestod 1975 av 1 500 medlemmar, men vid trettioårsjubileum hade det ökat till 30 000 medlemmar. En bidragande orsak var att i och med en ny norsk lag om livssynssamfund 1981 blev organisationen erkänd och fick statligt stöd.

Idag har HEF huvudkontor i Oslo och 17 regionskontor, under dessa finns sammanlagt cirka 12 lokalavdelningar. Totalt har de cirka 100 anställda. I Norge genomgår 12 000 15-åringarna årligen en humanistisk konfirmation, 20% av årskullen. HEF är väletablerade bland tros- och livssynssamfunden, efter norska statskyrkan och katolska kyrkan är numera Human-Etisk Forbund Norges tredje största livsåskådningssamfundet.

Det finns många lärdomar att dra från deras framgångar som organisation. Följande fem är de jag anser är väsentligast. För det första att det i finns ett stort intresse att engageras sig och vara medlem i en humanistisk livsåskådningsorganisation. Norge är inte helt jämförbart med Sverige. De har en statskyrka och kulturen verkar fortfarande mer präglade av religion och tradition. Lite mindre individualistisk. Tre fjärdedelar av ungdomarna konfirmerar sig, i Sverige är det en fjärdedel. Trots olikheterna borde det finnas ett större behov av en icke-religiös livsynsorganisation på humanistisk grund även i grannlandet Sverige.

För det andra att det är viktigt att ha praktisk verksamhet. Konfirmationsverksamheten innebär att tusentals norrmän kommer i kontakt med HEF i ett positivt och seriöst sammanhang. Konfirmationen kommer förmodligen fortsätta tappa i intresse i Sverige, men ceremoniverksamheten kan fylla samma funktion. Det finns även annan praktisk verksamhet att utveckla, exempelvis hjälp- och stödverksamhet, samt manifestationer.

Praktisk verksamhet kräver en stabil och aktiv organisation, vilket är den tredje framgångsfaktorn. Ett centralkontor kan ge stabilitet, men det är ute i de olika lokalavdelningarna som det viktiga praktiska arbetet förverkligas. Det är nödvändigt att synas lokalt runt om i landet. För detta behövs aktiva medlemmar som inspirerar och träffar människor i verkliga livet. För att locka aktiva medlemmar behöver man göra saker som uppfattas betydelsefullt och skapar positiv energi.

För det fjärde är ett erkännande av staten betydelsefullt. Det innebär att sekulära och religiösa livsåskådningsorganisationer ges möjlighet att verka på likvärdiga villkor. Rätt att förrätta juridiska vigslar ökar intresset för humanistiska vigselceremonier. Jämbördigt deltagande med religiösa i olika tros- och livssynssamarbeten möjliggör att sekulär humanism blir en livsåskåskådning som samhället i stort behöver förhålla sig till, exempelvis vid nationella kriser.

Slutligen är det viktigt att uppfattas som en seriös livssynsorganisation. Inte i första hand som mer eller mindre osympatiska religionskritiker. Human-Etisk forbund bedriver opinionsbildning på liknande sätt som Humanisterna, men nästa helt överensstämmande åsikter. Deras huvudfokus har varit arbetet mot statskyrkan och dess konsekvenser, exempelvis kristendomens dominans i skolans religionsundervisning. Den spetsigaste och konfrontativaste religionskritiken har de lämnat till andra. I Norge finns organisationen Ateistene (tidigare under namnet Hedningsamfunnet). I Sverige är deras motsvarighet olika facebookgrupper, inte lika välorganiserade.

Dessa olika lärdomar från Norge samverkar och stöttar varandra. Humanisterna i Sverige har redan grunden för att vara den självklara livsåskådningsorganisationen för människor som vill stödja och engageras sig utifrån en sekulär humanistisk övertygelse. Vi är idag den enda organisationen i Sverige som målmedvetet och långsiktigt organiserar ceremoniverksamhet, folkbildar och påverkar politiska beslut med grunden i humanism, sekularism och vetenskap.

Med inspiration från vår norska systerorganisation borde på sikt 100 000 medlemmar inte vara en omöjlighet, även i Sverige.

Ulf Gustafsson


Dela artikeln
Taggar