Själavård i Försvarsmakten

Fältrabbin, fältimam och fältpräst i franska försvarsmakten.

Inom den svenska Försvarsmakten arbetar fortfarande kristna fältpräster. Försvarets fältandaktsbok innehåller nästan uteslutande kristna andakter, böner och psalmer. År 2008 la man till tre (!) sidor med material från fyra (!) andra religioner (Buddhism, Islam, Judendom och Sikhism). Motiveringen till skevheten var denna: ”Alltjämt består vår nation mestadels av kristna bekännare, vilket gör att huvudinnehållet är kristet.”

Förutom detta har det framkommit via sociala medier att förband firat målgången i så kallade ”baskerprov” i kyrkan, allt organiserat av fältprästen. Det är svårt att tänka sig en olämpligare ordning än att dödströtta rekryter som precis klarat av det hårdaste prov de kommer att genomgå ska behöva röja sin livsåskådning för att kunna slippa delta i en sådan ceremoni.

Det är dessutom emot grundlagen, som det uttrycks i Regeringsformen (2 kap. 2 §): ”Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.” Kristna vänner av ordning har förmodligen också synpunkter om det lämpliga i att ha mösspåtagning i kyrkorummet.

Det finns tre stora problem med den nuvarande ordningen med fältpräster i Försvarsmakten.

1. Var är den sekulära humanismen? Enligt den senaste attitydundersökningen från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2019) uppger 61 % av unga (16-29 år) att de inte är troende. Det här innebär att den nuvarande majoriteten av de som ska göra värnplikt eller ta anställning som soldater inte har någon som helst nytta av innehållet i Fältandaktsboken eller av någon fältpräst. I svåra situationer behöver dessa soldater istället neutrala krishanterare med goda psykologiska insikter som kan tillgodose behoven hos icke-troende i kris. Att istället möta en fältpräst när en nära vän dött under traumatiska omständigheter kan upplevas som djupt stötande.
2. Varför så lite islam? En stor andel av Sveriges nya medborgare kommer ursprungligen från muslimska länder. Andelen svenska muslimer har därmed sannolikt stigit betydligt på senare år. Att då inte ha någon fältimam och i en Fältandaktsbok på 137 sidor enbart vika en (!) sida åt Islam speglar inte rikets nya demografi.
3. Vad har gudarna egentligen att göra i Försvarsmakten? En av huvudfrågorna man måste ställa sig är vad gudarna över huvud taget har att göra i en nutida försvarsmakt. Under andra världskriget bar soldaterna i den tyska armén ”Gott mitt uns” (Gud är med oss) ingraverat på sina bältspännen. Att på det här sättet vilja ha gudarna med sig i fält är en önskan som förmodligen är lika gammal som religionen självt – se på traditionella Nordiska tankar om Valhall. (Nordisk hedendom är för övrigt en aktiv livsåskådning som inte heller ryms i Fältandaktsboken – lång historia till trots.) Föreställningar om att ha gudarna på sin sida i krigföring är inte i takt med tiden och har efter IS härjningar kommit något i vanrykte.

Men visst, soldater behöver existentiellt stöd i krissituationer – och i en armé kan man förvänta sig många krissituationer. Men att av (begränsade) historiska skäl tillhandahålla sådant stöd bara för den minoritet soldater som är bekännande kristna är stötande. Nu när försvaret moderniseras är det hög tid att se över även denna aspekt av Sveriges krisberedskap.

Det finns några enkla åtgärder för att komma tillrätta med dagens otillfredsställande situation:

1. Anställ personal som motsvarar nuvarande fältpräster som kan tillgodose behov även för icke-kristna (t.ex. imamer, munkar/nunnor, godar/gydjor, sekulära ceremoniansvariga).
2. Gör om Fältandaktsboken så den rymmer fler livsåskådningar, inte bara för religiösa utan även för den majoritet som inte är troende. En gemensam Fältandaktsbok som bättre speglar folket som ska försvaras, helt enkelt. Det här arbetet bör givetvis inte utföras av Fältpräster, något som är fallet med dagens Fältandaktsbok.

En Försvarsmakt för nutiden behöver tillgodose existentiella behov hos nutida människor. I en modern armé är det inte hållbart att luta sig mot ut skevt urval av gamla traditioner. Försvarsmakten borde ta de existentiella frågorna på allvar!

Patrik Lindenfors, styrelseledamot i Humanisterna