En själavårdande öldrickare
Stephan van Haasteren, 34, kallar sig ”humanist chaplain”, eller ”spirituell vårdare”, själavårdare och arbetar i den holländska armén. Han hjälper soldater som undrar över livets mening, som känner skuld över att ha skjutit en fiende eller har ångest för att de aldrig får träffa sin familj och är rädda att dö. Han hjälper dem som sett en kamrat dö och som har hittat en massa ihjälskjutna barn i fält.
Stephan arbetar i uniform med tre stjärnor på rockslaget. Han räknas som civil i uniform. Han är inte kapten men har en kaptens lönegrad. Han är ungdomlig och vältränad, grabbig men inlyssnande: en kombination som han tror gör honom bra på sitt jobb. Han kan ta en öl med grabbarna. Han dricker mycket kaffe. Han sliter svett med soldaterna i gymmet på en ubåt, han småpratar med soldaterna om flickvännerna hemmavid. Han jobbar ständigt, lyssnar ständigt. Som rådgivare är han lugn och ser små tecken, frågar hur det är fatt, får folk att tänka och ger råd. 30% av de humanistiska rådgivarna inom armén är kvinnor, de har särskilda utmaningar i den grabbiga armémiljön som Stephan är glad att han slipper. Kärleksbrev under dörren och oönskade smekningar har han hittills sluppit. Det blir ensamt för soldater ute i fält. På Stephans arbetsrum har han ett litet bibliotek med filosofiska och etiska böcker för utlån, ett litet bordpingisnät är uppsatt i mitten av ett vanligt samtalsbord, här kan man sitta i sköna fåtöljer och hänga om man vill snacka av sig ifred.
Humanistiska rådgivare – en samtalspartner med etisk kompass
Stephan är en av de 38 humanistiska rådgivare/vägledare som är anställda inom den nederländska armén. Ingen humaniströrelse kommer i närheten av att vara så aktiv i samhället som den nederländska. Redan efter kriget, när det ordnades arbetsläger för att bygga upp landet insåg armén behovet av att ha någon som lyssnade på soldaterna som slet. 1962 började det nederländska humanistförbundet att samarbeta med landets armé för att utbilda ickereligösa vägledare för soldaterna att tala med i händelse av kris. Idag har armén nästan samma mängd humanistiska rådgivare (38st) som protestantiska (45) och katolska (43) präster. Dessutom finns där rabbiner (3), hinduer (3) och imamer (4).
Men varför behovet av humanistiska rådgivare? Har den nederländska armén inte kuratorer och psykologer? Jodå, det finns både socialarbetare, kuratorer och psykologer inom armén men själavårdarna har en unik position. De humanistiska rådgivarna är inte anställda av armén utan av det Humanistiska förbundet. Rådgivarna är oberoende och pålitliga. De behöver inte lyda order och har ingen skyldighet att anmäla oegentligheter bland soldaterna till högre befäl. De har samma absoluta tystnadsplikt som prästerna, vilken också gäller juridiskt vid exempelvis vittnesmål. Den humanistiska vägledaren fungerar som en fristad där man kan tala om vad som helst utan risk för repressalier och få hjälp att hantera jobbiga situationer/perioder, särskilt i utlandstjänst.
Vårdpersonalen måste man specificera ett problem för och de letar efter en bot. Psykologen har skyldighet att föra vidare om hen anser soldaten olämplig men den humanistiska vägledaren lyssnar och fungerar som en samtalspartner med etisk och moralisk kompass.
Humanistiska predikningar och andra arbetsuppgifter
De individuella konsultationerna är långt ifrån de enda arbetsuppgifterna Stephen har som humanist i fält. På söndagar är det dags för ”predikan”. Stephan inleder med att tända tre ljus. Ett för att minnas fallna systrar och bröder. Ett för att tänka på alla kollegorna i samma sits. Ett för att minnas människorna därhemma. Soldaterna har möjlighet att tända sina egna ljus också, för att fokusera tankarna. Stephen har förberett programblad med dikter, sånger och citat. Programbladen blir samlarobjekt i plutonen han arbetar i. De tittar på videosnuttar för att initiera tankar kring något ämne. Han sätter på musik och ber dem tänka på något ämne: Vad gör jag för mina kära? Varför är jag här? Han problematiserar de anhörigas roll hemmavid, han pratar om det tunga de sett ute i fält tillsammans.
Han predikar INTE humanism utan talar om LIVET och DÖDEN. Det gör inte heller de flesta av hans religiösa kollegor. De som predikar dogmer och läser långa bibelstycken blir inte långlivade ute i fält. Predikningarna ska passa alla som lyssnar.
Andra uppgifter för rådgivaren är att hålla alla de ceremonier som kan bli aktuella: minnesceremonier, vigslar och begravningar. Rådgivaren arbetar också proaktivt med etiska workshops och föreläsningar, de håller i jobbiga debriefingar och blir alltid inbjudna till teammöten kring enskilda sjuka soldater. Om någon stupat kan det bli vägledaren som får i uppgift att tala med släkten.
Humanist i prästpositioner
Det är inte bara armén som sett behovet av de humanistiska vägledarna. Präster finns representerade i flera offentliga verksamheter utanför kyrkan i Nederländerna, såsom i hälsovården och på fängelserna. På detta sätt liknar Sverige och Nederländerna varandra. Runt halva populationen i båda länderna anser sig vara agnostiker/ateister (Eurobarometer survey 2019) men de själavårdande instanserna vilar av tradition på religiös grund. I ett sekulärt samhälle är detta inte oproblematiskt. Nederländerna har tagit konsekvensen av det låga troendet i landet och har i dessa prästpositioner också tillsatt humanistiska vägledare. På detta sätt kan människor i svåra situationer få en hjälp som är i linje med deras livssyn.
Gedigen utbildning för ett stimulerande men tungt jobb
För att bli humanistisk rådgivare i armén krävs att man klarar fysiska och psykologiska test och passerar säkerhetsklassningen. Sedan krävs en Masterexamen i humanistiska studier: man läser sociologi, psykologi och socialantropologi, man läser om councelling-tekniker, samtalsmetodik och krishantering, religionsstudier och internationella relationer, med mera. Allt som allt har man en gedigen minst treårig utbildning som i många fall bekostas av armén själva.
Hur gör man själv som vägledare då för att orka med detta stimulerande men tidvis väldigt psykiskt påfrestande jobb? Jo, Stephans tips är att sporta, meditera, prata med en kollega, kolla TV, ta en öl för mycket och fortsätta att fortbilda sig.
Janna Aanstoot, ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse
