Sam Harris – “Koranen och bibeln har aldrig varit de bästa böcker vi haft tillgång till”

Du skrev en av de första böckerna inom nutida ateistisk litteratur och du säger att du gjorde det på grund av den 11 september och George Bush. Funderade du tidigare i ditt liv över din inställning till religionen?

Jag har funderat en hel del över religiösa och andliga upplevelser. Länge har jag varit intresserad av det slags upplevelser som människor har, när de mediterar och lever som mystiker. Jag har aldrig tvivlat på att det är möjligt att förändra sin självuppfattning och sin uppfattning om livet radikalt genom meditation, men jag anser inte att man måste vara religiöst troende för att kunna ägna sig åt sådana övningar. Tvärtom – jag är fullkomligt övertygad om att vi kan få precis samma slags mentala upplevelser utan någon religiös tro. Jag har intresserat mig för kontemplativa upplevelser och mysticism ur ett vetenskapligt perspektiv. Inom neurovetenskapen och filosofin studerar jag medvetandet och människans jagkänsla. Vi kan uppleva andlighet. Vi kan sträva efter att bli som Jesus och älska vår nästa som oss själva. Allt det där verkar fullt möjligt och legitimt. Men vi kan göra allt detta utan att ljuga för oss själva och för våra barn om universums uppkomst. Tyvärr förstår många inte det, utan de tror att religion är den enda vägen om man önskar sig kontemplativa och andliga upplevelser.

Mediterar du själv regelbundet?

Ja, jag har ägnat avsevärd tid åt meditation, då man inte gör någonting utöver detta. Man är bokstavligt talat helt tyst i veckor eller till och med månader, och man mediterar tolv till femton timmar per dag. Jag arrangerade en sådan retreat för forskare för ett och ett halvt år sedan. Ungefär hundra forskare, neurologer och psykologer satt helt tysta i en vecka och praktiserade meditation, för att se om det kunde hjälpa dem att förstå hur vårt medvetande fungerar.

Jag vet att du håller många seminarier och jag skulle vilja veta: Har det hänt att någon troende har ställt en fråga till dig som du inte kunnat svara på, något som du inte väntat dig?

Jag önskar att jag kunde säga att jag fått många eller i alla fall några sådana frågor, men det är faktiskt slående hur förutsägbara dessa debatter är. Det finns inte många argument att komma med för den som vill försvara Guds existens eller hävda att en viss religion är den enda rätta. Det finns tre sätt att försvara Gud som ständigt går igen i dessa sammanhang: Antingen påstår man att en viss religion är sann och kommer med en massa dåliga argument för det, eller också säger man att religion i allmänhet är en tillgång och kommer med fler dåliga argument. Den tredje typen av resonemang går ut på att man attackerar ateismen, anklagar den för att vara irrationell och intolerant. Jag har aldrig upplevt en manöver som inte faller in i något av dessa tre fack och jag har aldrig mött någon troende som argumenterat övertygande.

Det mest eleganta sättet att illustrera problemet för troende människor är kanske att påpeka att alla som har en tro, till exempel de kristna, har precis samma förhållningssätt som jag själv till alla andra religioner, det vill säga alla utom sin egen. Varje kristen person är lika skeptisk till islam som jag, och av samma orsak. Alla ser problemet med islam. Alla ser problemet med Koranen. Alla förstår hur löjligt det är att Koranen utmålar en perfekt värld i universum – och det är inte ens en särskilt bra bok! Muslimerna betraktar de kristna på exakt samma sätt. Eftersom man hyser en ömsesidig misstro mot varandras religioner, är det ju inte särskilt vettigt att propagera för någon särskild religiös variant.

Finns det situationer där du tvekar att driva religionsdebatten, till exempel därför att det skulle kunna bli för riskabelt?

Det finns något som ibland får mig att tveka. Visserligen är de muslimska församlingarna i USA inte till närmelsevis så radikala som i Europa. Eftersom USA ger stort utrymme åt människors privata religiösa övertygelser, eftersom det inte påtvingar någon ett sekulärt förhållningssätt, så känner sig muslimer kanske mer hemma i denna kultur. De känner kanske att de får större utrymme för sin religion än i Frankrike eller England, där man inte tycker att religionen är så viktig. Jag är i alla fall övertygad om att det finns många fler radikala muslimer i USA än vad vi känner till. Effekten av att göra motstånd, av att kritisera religionen skulle kunna bli att den muslimska världen radikaliseras ännu mer. Det är i alla fall något vi borde vara medvetna om, eftersom det vore oerhört farligt.

Det är möjligt att det enda sättet att få en förändring till stånd i den muslimska världen är att inte alls kritisera islam, utan istället försöka få gehör för tanken att den sanna islam är en mycket mera moderat islam, att det sanna Jihad inte är ett heligt krig utan en andlig kamp och att de sanna lärorna är förenliga med vetenskapen. Hur man ska kunna åstadkomma detta om man måste hålla sig inom Koranens ramar vet jag inte, men det är möjligt att man måste förhålla sig just så, och inte använda sig av den sorts religionskritik jag själv praktiserar. Jag vet inte om mitt sätt är rätt, det är ju också en pragmatisk och politisk fråga.

Har du någon uppfattning om vad religion egentligen är? Med andra ord: Om det inte existerar någon gud, varför finns då religionen?

Jag håller med Daniel Dennett i mycket när det gäller detta. Jag tror att religion är en produkt av andra aspekter av vår begreppsbildning, en evolutionär produkt. Jag tror inte att det går att separera religiositet från våra övriga mentala processer. Vi försöker helt enkelt föreställa oss verkligheten när vi tänker, och vi förmedlar denna verklighet med hjälp av vårt språk.

Du frågar mig hur vädret är i New York, jag säger att det är 16 grader varmt och soligt och nu gör du dig en bild av hur det ser ut i New York. Det kan vara sant eller falskt, men du tror på det för att jag talar om det för dig och du litar på mig. Det är så vår vetskap uppkommer i många fall. Vi tar till oss andra människors vittnesmål, och lär oss i bästa fall att skilja mellan de sannolika och de mindre troliga. Religion är helt enkelt ett område där vi förlitar oss på auktoriteter på det mest häpnadsväckande sätt. Dessutom sätter vi tilltro till dessa gamla böcker, som är fullkomligt nedlusade med felaktigheter.

Jag ser på religionen som en sorts misslyckad vetenskap. I början handlade allting om religion, allt var dålig vetenskap. Människor berättade om krafter som bar ansvaret för allt från lyckosamma händelser till sjukdomar och åska. De hade fel om alltihop, men det fanns inga andra metoder att ta till för att förstå vad som hände i världen. När vi började utveckla tillförlitliga metoder, när vi började använda vår empiriska förmåga på ett mer sofistikerat sätt och även fann ett filosofiskt meningsfullt sätt att förmedla våra resultat, så berövade vi religionen dess auktoritet på många fronter. Vi har ännu inte gjort det när det gäller moral och andlig verksamhet, eller i frågan om vad som händer efter döden. Men nästan inga religiösa personer litar längre på sina präster när det gäller medicinska spörsmål, och det är få människor som tror att jorden är platt eller att solen är en gud.

Jag betraktar all vår tro som väsentligen en del av samma process, och jag tror inte att religiös tro är skild från vetenskaplig tro. Tron att Jesus ska återvända till jorden med förunderliga krafter är jämförbar med tron att Hillary Clinton kan bli nästa president i USA, eftersom det är en föreställning om ett kommande tillstånd i världen. Båda situationerna är tillstånd som vi faktiskt kan föreställa oss. Men man kan ha goda skäl att hålla en sak för sann, och verkligt dåliga skäl att tro något annat.

Tycker du inte att det var ganska vettigt att tro på något slags gud, innan vi kände till Darwins evolutionslära?

Evolutionsläran är inte det hårdaste slaget mot religionen, eftersom tron på Abrahams gud, på judarnas, på kristendomens eller islams, är så beroende av alla dessa böckers sanningshalt. Jag tror att religionen var sårbar långt innan vi utvecklat en fungerande vetenskap. Vad man hela tiden hävdat är att dessa böcker är så imponerande, att innehållet är så förvånansvärt att det omöjligen kan vara enbart en produkt av mänskligt arbete. Ändå finns så många böcker som är precis lika bra, och många som är mycket bättre än Bibeln och Koranen!

Detta har varit den verkliga sanningen i 2000 år. Koranen har aldrig varit den bästa bok vi haft tillgång till, och detsamma gäller Bibeln.

Intervju med Sam Harris
Utdrag ur boken Personligt: samtal med fritänkare (Fri Tanke 2008).
Intervjuare: Christer Sturmark.