Ordföranden har ordet: Bör man ta seden dit man kommer?

Share
Dela artikeln

Sverige har under 2000-talet sett en befolkningsökning med 20% där en stor del av denna ökning är migranter och flyktingar från länder utanför Europa. Målet för våra regeringar, både till vänster och höger, är integration av nyanlända.

Den allmänna hållningen har varit att Sverige välkomnar människor att bli del av vårt samhälle. Men, vad betyder att integreras? Bör man ta seden dit man kommer?

Som utlandssvensk har jag vuxit upp och jobbat i flera länder. Min familj hade med sig sina traditioner, och i hemmet firade vi svensk jul och midsommar. Men ungefär där gick gränsen. Regimerna i en del länder betraktade oss som gäster, och vi förväntades inte assimileras eller integreras. Däremot förväntades vi respektera dessa länders lagar och seder, snarare än att missionera våra egna värderingar. I denna bemärkelse tog vi seden dit vi kom, vi var trots allt gäster.

De flesta nyanlända till Sverige förväntas inte bara vara gäster. De förväntas bli del av vårt samhälle, och eventuellt bli medborgare. Det innebär åtminstone att man inte är antagonistiskt inställd till det samhälle man vill bli del av. För det krävs förståelse och acceptans för de grundläggande värderingar man kommit till.

Vad är grundläggande svenska värderingar? Få kommer att vara ense om detta men då följande är stiftat i lag vill jag hävda att svenska värderingar i varje fall inbegriper respekt för demokrati, jämlikhet, jämställdhet, yttrandefrihet, tanke-o-samvetsfrihet, sekularism, och mänskliga rättigheter. (Dessa är även hörnstenarna i den sekulära humanismen.)

Genom mina erfarenheter av att ha levt utomlands har jag förståelse för att saker och ting fungerar olika på olika ställen, och Sverige är mycket olikt många andra ställen. Här har vi gjort ovanstående historiskt viktiga vägval vad gäller medborgarnas rättigheter som ligger till grund för det samhälle vi vill ha här.

Exempelvis innebär religionsfriheten, som del av tanke-o-samvetsfriheten, att man får tro vad man vill, men innebär inte rätten att slippa få sin tro kritiserad, eftersom vi även har yttrandefrihet. Detta kan vara svårt att svälja om man har en härkomst där religionskritik inte accepteras, men tolerans är del av uppoffringen för att vara del av vårt samhälle. Detta gäller inte bara nyanlända. Det gäller alla. Så ser lagen ut.

Att ta seden dit man kommer innebär inte att man lämnar sin kultur bakom sig. Demokrati, yttrandefrihet, och religionsfrihet säkerställer att man får leva hur man vill här. Alla får fira, tro, och säga vad de vill. Jag anser att ett heterogent samhälle är ett kulturellt rikare samhälle. Men vi måste ha en gemensam grund att stå på för att fungera tillsammans. Vissa grundbultar är inte förhandlingsbara.

Sverige är en demokrati, och därför skapas inte Sveriges framtid av oss som var här först, utan av oss som är här nu. Jag ser fram emot ett Sverige berikat av olika kulturer och seder, men låt oss slå vakt om våra grundläggande värderingar. Inte för att vi var här först, utan för att vi anser att dessa värderingar är grunden till ett rättvist och jämlikt samhälle.

David Rönnegard
Ordförande Humanisterna


Dela artikeln