Paludans koranbränningar har väckt förargelse, triggat upplopp och utnyttjats av Erdoğan i NATO-processen, vilket lett till debatt om hädelselagar och trosfrid i Sverige. Vissa menar att bränningarna bör lagföras som hets mot folkgrupp. Jag menar att lagen om hets mot folkgrupp fungerar men att vi ska sätta en skarp gräns mot hädelselagar och trosfrid eftersom de varken fungerar eller behövs.
Vi hade hädelselagstiftning i Sverige fram till 1949 då den ersattes av lagen om hets mot folkgrupp och lagen om trosfrid. Trosfriden avskaffades 1970 till förmån för yttrandefriheten. Historiskt har hädelselagar inte skyddat minoriteter eller försvarat religionsfrihet. Nej, de försvarar oftare en auktoritär statsreligion, vilket också var fallet i Sverige. Fram till 1864 hade vi dödsstraff om man talade illa om Gud. Även efter koranbränningen har starkast reaktioner kommit från islamistiska diktaturer som själva har hädelselagar vi anser barbariska och i strid med mänskliga rättigheter. Hädelselagar ska förpassas till historien och stanna där!
Frågan om trosfrid blossar upp regelbundet och vi måste påminna oss om de negativa konsekvenserna. Avgränsningar är ett närmast olösligt problem. Ska alla trosinriktningar fredas, tex den fornnordiska? Snorres Edda får man förmoda, liksom Nordiska motståndsrörelsens tyr-runa? Karikatyrer av profeten Muhammed skulle kunna förbjudas i konflikt med den inställning de flesta i Sverige har. Humor och konstnärliga uttryck skulle begränsas.
2014 skrev en svensk man på Facebook ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen.” och åsyftade ett böneutrop. Han åtalades för hets mot folkgrupp men friades av tingsrätten som ansåg att inlägget inte är missaktning av hela gruppen muslimer och att uppsåt inte kunde påvisas. Erik Helmersson skrev i DN att det är oroväckande att det ens blev åtal då det lika gärna kunnat gälla någon som sagt att påvens mössa är lustig. Med en trosfridslag hade mannen kunnat fällas. Jag kan inte se att vi vill ha det så.
Lagen om hets mot folkgrupp begränsar yttrandefriheten men den begränsar inte konsten eftersom det då normalt saknas uppsåt. Den begränsar inte åsiktsfriheten eftersom ett uttalande eller publicering kräver spridning. Den begränsar inte kritik av religion eftersom det är alltför indirekt missaktning av religionens utövare. Missaktning i sig räcker inte heller som motivation utan lagstiftaren förde fram tre synpunkter som vi idag lite fritt kan tolka som: radikalisering och terrordåd; brott mot mänskliga rättigheter och samhällsordningen; kränkningar och lidande (se citat).
Utrotande av minoritet är en del av vår verklighet även idag med tanke på det 30-tal terrordåd som begåtts senaste decenniet, där hatpropaganda på nätet riktad mot minoriteter varit avgörande för radikalisering av extremister. Just detta, snarare än kränkta känslor, är viktigaste anledningen till att vi inskränker yttrandefriheten.
Hädelse och koranbränningar kränker religiösa känslor men vi ser inte att handlingen leder till radikalisering av våldsam extremism riktad mot minoriteter och därför ska vi prioritera yttrandefriheten.
Att tolka in koranbränning i hets mot folkgrupp är nog möjligt rent juridiskt med tanke på att annan symbolik tolkats in i lagen, tex hyllningar av svastikan och Hitler. Det skulle dock nonchalera 50 år av kvalificerad debatt om yttrandefriheten och fullt medveten avveckling av trosfriden.
Att koranbränningarna riskerar trigga terrordåd riktade mot Sverige är däremot en ny fråga som måste beaktas med stort allvar. Att polisen i samråd med SÄPO valde att neka demonstrationstillstånd för koranbränning var kanske ett klokt beslut men håller ej långsiktigt då det är en alltför stor fråga att lägga på polisen och under ordningslagen. Detta måste utredas. Även tänkbar koppling till ryska påverkansoperationer behöver utredas innan vi springer åstad och begränsar Sveriges yttrandefrihet.
Lagen om hets mot folkgrupp står på god grund, fungerar i praktiken och bromsar effektivt radikalisering, våld och terror. EU:s nya Digital Act förutspås få liknande funktion från jan 2024. Lagar om hädelse och trosfrid behövs inte. Såvitt vi ser ger de ingen effekt mot radikalisering och våld. Däremot leder de till omöjliga avgränsningar, skadliga begränsningar, risk för missbruk samt självcensur.
Men samtidigt som vi är skarpa mot hädelselagar måste vi vara empatiska med de som upplever sig angripna så att de känner delaktighet i samhället. Vi måste också fördöma de som använder yttrandefrihetens gränser till att pissa på allt som är heligt utan andra motiv än att skada.
Vi måste med andra ord fortsätta utveckla vårt sekulära samhälle så att det i längden ger det bästa skyddet för hela mångfalden av livsfilosofier.
Kenneth Bodin
Teoretisk fysiker, entreprenör, företagsledare och invald medlem av Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien.
Var med och grundade föreningen Näthatsgranskaren och var dess ordförande i tre år. Föreningens anmälningar av hatbrott på nätet har bidragit till mer än 300 fällande domar och flera viktiga prejudikat.