I tusentalsår har patriarkala och religiösa värderingar delat in människor i två kategorier utifrån könsorganen. Fantasibilden var att Adam och Eva hade två olika kön och att deras kommande generationer uppfostras till särskilda könsroller. Detta resulterade till konstruktionen av de juridiska binära könen i samhällen. Nu möter vi tyvärr andra typer av fantasibilder i form av önskemål om könsidentitet. Idéerna uttrycks främst av barn och ungdomar med diffusa känslor över sin kropp, sitt utseende och sexualitet. Sjukvården har flaggat för att fler och fler unga och speciellt tjejer är missnöjda med sin kropp i jämförelse med känslan för könstillhörighet. Det har lett till ökade diagnoser som könsdysfori, könskongruens och andra sjukvårdssatsningarna. Det är just könsidentitet som ligger som grund för eventuellt införande av ett tredje juridiskt kön i Sverige i framtiden.
Historiskt har kön orsakat förödande problem mot mänskligheten i form av förminskning, diskriminering och våld. Simone de Beauvoir skrev boken ”Det andra könet” och menade bland annat att männen i den patriarkala världen var normen och det andra könet uppfostrades att bli en kvinna definierad av just männen. Nu är frågan om det är klokt att överhuvudtaget ha kön som grund för ens identitet? Är det vetenskapligt- och logiskt rätt att likställa ett tredje kön byggt på identitet med de nuvarande juridiska könen? Har inte könsidentitet också fokus på könsorganen, sexualitet och könsroller, kryddat med känslor och antaganden, och därmed är det en påbyggnad av de patriarkala och religiösa synsätten? Ur ett sekulärt humanistiskt perspektiv, hur ska vi i Sverige prioritera bland diverse frågor i samhället? Hur kostsamma är konsekvenserna av förändringarna?
Könsceller och kromosomer inuti människans kropp har ingen påverkan på värderingar, identiteter, sexualitet eller känslor hos människor. Varje människa är unik biologiskt och socialkulturellt och kan forma sitt liv utifrån de sociala förhållandena i samhället utan att påtvingas varken biologiska och juridiska könskategorier. De befintliga juridiska könen har ingen korrekt vetenskaplig koppling till biologin som är i ständig förändring, utan de har skapats för kontroll över människor genom tilldelade statiska kategorier och specifika könsroller. Detta är ett pågående stort problem som likhetsfeminismen i hela världen jobbar emot för att sudda bort just könsperspektivet. Baserat på denna förklaring har biologiska och juridiska kön ingen relation till varandra alls, därmed bör juridiska kön slopas helt eller ges mycket mindre utrymmer i samhället framöver. Att humanister förespråkar ”nej till ett tredje juridiskt kön” ska inte uppfattas som homofobiskt eftersom hela tanken är att människor bör frigöra sig från fenomenet kön och pressa tillbaka det in i forskningsinstitutioner för biologin.
Men vad är orsakerna till att kön åter är omdebatterat i Sverige och västvärlden men inte lika mycket i de andra delarna i världen? Kan en anledning vara att religiösa och patriarkala värderingar fortfarande styr vissa samhällen som baseras på det manliga och kvinnliga könet? Västvärlden däremot har ju genomgått sekularisering, och individualismen är etablerad i vårt levnadssätt. Men fortfarande är heterosexualitet normen inom familjen, och parallellt pågår en trend om krav på valmöjligheter för diverse könsidentiteter bland barn och ungdomar. I dessa reflektioner saknas det oerhört mycket filosofiska röster om vår existens och fakta om evolutionsteorin. Det finns indikationer som tyder på att dagens ungdomar ignorerar människans ursprung och att livet verkligen började ur en enda cell. Det verkar som att somliga är otroligt självupptagna och kräver dynamiska identiteter baserade på känslor för stunden.
Det tredje könet kan kortsiktigt lösa vissa psykologiska och känslomässiga bekymmer hos de som identifierar sig som transpersoner. Men förslaget verkar också vara ogenomtänkt ur både nationellt ekonomiskt och internationellt perspektiv. Ämnet har också en komplex målkonflikt med feminismen. Humanisterna är emot all form av diskriminering men vi bör ha en neutral inställning till införande av ett tredje juridiskt kön i Sverige. Dessutom finns andra organisationer som jobbar oerhört mycket med transfrågor. Vi ska inte förespråka att dela in människor utifrån ännu ett juridiskt kön då systemet har roten i religiösa och patriarkala värderingar som indirekt försvagar sekulärhumanismen. Medlemmarna i Humanisterna bör identifiera sig hellre som just humanister, eftersom den är en naturlig och generell identitet som ger alla människor sitt riktiga värde utan kategoriseringar.
Shilan Hasan
styrelseledamot i Humanisterna Örebro