Barnens liv går inte i repris av Melissa Delir – en recension

Att säga att det här är en bok om hedersförtryck är att reducera dess innehåll till lättförståelighet. Det här är en bok om hedersförtryck, men det är också en bok om sorg, om immigration, integration och identitetssökande, om socioekonomiska förhållanden, byråkrati och ensamhet. Om diagnoser och relationer, om skuld och skam och frihet.

Jag träffar Melissa för första gången på en bokmässa där hon säljer sin bok i GAPF:s (Glöm Aldrig Pela och Fadime) monter. Jag möter henne igen när hon är talare på Fadimedagen. Hon kommer från en kristen familj från Syrien och är en stark och självmedveten kvinna som har gett ut flera böcker om sin personliga kamp mot hedersförtrycket. Detta är den fjärde.

Jag har svårt att bestämma vad jag tycker om boken. Boken är självutgiven med alla de problem det innebär. Det är uppenbart att ingen redaktör skurit i Melissas texter eller rättat hennes språk. Det stör mig makalöst mycket till en början. Jag hade gärna haft kapitel som tydligt redogör för vilka de fungerande myndighetsinsatserna är vid en hedersproblematik och vilka som inte är det. Jag blir förvirrad av att Melissa börjar boken med att delge dialoger med viktiga individer ur hennes livshistoria utan att tydligt ange vilka dessa är och vem som säger vad. Hennes kronologiska hopp gör tidslinjen rörig och oklar. När jag läst halva boken bestämmer jag mig för att gilla upplägget. Man känner Melissas förvirring i kroppen. Man kastas mellan alla de olika boenden som hon byter mellan, man slås hårt av självmordsförsök och skam och skriker: NEJ! rakt ut när hon kryper tillbaka till familjen för att inte skada och såra mamma och småsyskon. De olika valen och känslorna och vändorna i hennes historia bär starka drag av hennes ADHD såväl som svenska myndigheters tafatthet och hedersförtryckets komplexitet. Varje rakryggad och inkännande individ hon möter inom den svenska byråkratin lyser som strålande ljus i ett vanvettigt mörker. Vi får inblick i jourhemsverksamhet och skyddsboenden och vi lär oss om hedersförtryckets mekanismer och hur de ständigt återskapas, generation för generation.

Till boken finns en lärarhandledning och en kuratorshandledning som kan beställas. De innehåller bl.a tecken att vara uppmärksam på och relevanta frågor att ställa till barn och ungdomar som lever i misstänkta hedersförtryckande miljöer.

Allt som allt är detta en bok som berör, inte trots sitt ostrukturerade upplägg utan snarare på grund av det.

Janna Aanstoot