Regeringen driver en utbildningspolitik med tydligt fokus på större kunskapsinnehåll och mindre relativism. Forskningspolitiken är tydligare än någonsin i sin strävan att gagna excellens och vetenskaplig kvalitet, med jätteinsatser på forskning och innovation inom teknik- och life science. En så kallad STEM-strategi har tagits fram där man betonar vikten av att stärka just områdena Science, Technology, Engineering och Mathematics i utbildningens alla delar. Allt för att befästa och utveckla Sverige som konkurrenskraftig kunskapsnation.
Dessvärre har grundutbildningen i Sverige under många år förflackats och försämrats, vilket har visat sig i resultaten i internationella jämförelser. Med stöd i skolans styrdokument har faktakunskap undervärderats, och värdet av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen har inte tillräckligt återspeglats i undervisningen.
I skollagen står att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.” (kap 1, §5). Detta kommer först efter skrivningar om ”grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Detta är oerhört viktigt också naturligtvis, och ordningen behöver inte avspegla en prioritering. Men ändå, det vore inte orimligt att solid kunskap var utgångspunkten.
I utredningen Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU: 2025:19), som regeringen nyligen tog emot av utredaren Thomas Persson, betonas vikten av baskunskaper. Utredaren vill också att det ska tydliggöras att skolan ska förmedla kunskaper som är förankrade i de bästa vetenskapliga förklaringarna, och skriver att delar av läroplanen har en bristande balans mellan olika områden.
Den bristande balansen mellan biologi- och religionsämnena framgår tydligt i grundskolans nuvarande timplan. En svensk lågstadieelev har rätt till 145 timmars undervisning i naturorienterande ämnen (NO), jämfört med 200 timmar samhällsorienterade ämnen (SO). I dagsläget är inte evolutionslära nödvändigtvis den första förklaringsmodellen som svenska lågstadieelever introduceras för vad gäller livets uppkomst. I det centrala innehållet för SO-ämnet i årskurs 1-3 står att eleverna ska undervisas i berättelser ur bibeln, samt berättelser från kristendom, judendom och islam. I praktiken innebär detta ofta att lågstadiebarn får höra islams, kristendomens och judendomens versioner av hur jorden kom till, hur livet uppstod och hur människan utvecklades innan de introducerats för de vetenskapliga förklaringsmodellerna.
Människans uppkomst omnämns förvisso också i det centrala innehållet för SO i årskurs 1-3, men kopplingen till evolutionen saknas såväl i styrdokument som i flera av de vanligare läroböckerna i ämnet. Mest intressant är kanske att dessa versioner av jordens- och livets uppkomst inte ställs mot varandra, trots att de oftast ingår i samma ämne och samma läromedel.
På mellanstadiet läggs påtaglig tyngd på religionskunskap som här är ett tyngre ämne än biologi (75 undervisningstimmar i religion och i biologi 60). Beslutsfattarens tanke är nog att djupare kunskap om olika religioner ger större förståelse och skapar större respekt, vilket naturligtvis kan vara riktigt, men det kan också uppfattas som en legitimering av religiösa världsbilder. Samtidigt viks alltså färre undervisningstimmar på biologi. Biologi är ett omfattande ämne som inkluderar vitt skilda områden såsom floristik, faunistik, cell- och molekylärbiologi, etologi, genetik, mikrobiologi, fysiologi, ekologi, näringslära och sexualkunskap. Någon djupare kunskap och förståelse för biologi kan sannolikt inte erbjudas eleverna av tidsskäl. Evolutionslära kan i detta perspektiv rimligen inte få mycket utrymme överhuvudtaget. Vi drar därför slutsatsen att dagens elever i mellanstadiet har en mycket större möjlighet att fördjupa sin kunskap och förståelse i religiösa skapelseberättelser än i den vetenskapligt förankrade evolutionsläran.
Utredaren (SOU 2025:19) menar att naturvetenskap bör få en mer framträdande roll i undervisning och betonar vikten av att stärka undervisningen i naturvetenskapliga ämnen och föreslår att elever ska få en djupare förståelse för evolutionära processer och biologisk mångfald, vilket är avgörande för att förstå hur organismer anpassar sig och utvecklas över tid. I ett större perspektiv, och i ett samhälle där relativism, rena lögner och konspirationsteorier översköljer alla, anser vi att det är fundamentalt att ge alla barn en solid och vetenskaplig grund för sin världsbild.
Många svenskar har familjebakgrunder från länder som Somalia, Syrien och Afghanistan, där evolutionsteorin inte förekommer i skolundervisningen. Med en växande andel barn som växer upp med litet utrymme att kritiskt ifrågasätta religion och seder är det ännu viktigare att skolan ger möjlighet till och färdigheter i fritt tänkande och kritiskt ifrågasättande.
Vi hoppas att regeringen, när man nu vill göra stora genomgripande förbättringar i riktning mot starkare baskunskaper och större vikt vid fakta och evidens, tar tillfället i akt och modifierar läroplaner och kursplaner mot en mer rimlig och tidsenlig balans mellan naturvetenskap/teknik/matematik och vissa samhällsvetenskapliga ämnen, speciellt religion. Och dessutom tillämpar tydlig styrning i linje med att skolan i första hand ska ge en förnuftig och vetenskapligt grundad världsbild, utifrån vilken man kan problematisera och resonera i relation till livsåskådningar (religiösa såväl som sekulära).
På så sätt kan vi skola den unga generationen till kunniga, kloka och ansvarstagande medborgare med fritt tänkande – vissa som blir ingenjörer och forskare, andra präster.
Martin Sukevich och Karin Schmekel
