Strax före nyår besökte jag Nationalmuseums utställning: ”Romantiken – ett sätt att se”. Den var upplevelserik! Jag studerade också den bild- och textrika katalogboken. Romantiken som konstepok i Europa framträdde som tydligast mellan 1800 och 1850. Den kom efter Upplysningstiden på 1700-talet och efterträddes av en realistisk konstperiod 1850–1900. I utställningen och i katalogen fann jag intressanta teman om begreppet förtrollning. Men först något om motsatsen, avförtrollning.
Avförtrollning. Max Weber (1864–1920) var en sociolog och samhälls-teoretiker, som introducerade begreppet ”avförtrollning” (på tyska: ”Entzauberung” 1918) och som i sin analys av den då aktuella Modernismen 1900–1950, använde detta begrepp för att beskriva en trend där traditionellt religiösa och magiska förklaringar ersattes av rationella, vetenskapliga och sekulära sätt att förstå verkligheten. Det ledde även till en ökad betoning på effektivitet, kontroll och byråkrati med fokus på ekonomisk tillväxt.
Enligt Weber kunde detta, när Gud var avskaffad, hos många medföra en känsla av meningslöshet, alienation och behov av svar på existentiella frågor samt efter en tid en längtan efter en ny andlighet. Han tycks ha fått rätt.
Återförtrollning. Begreppet ”återförtrollning” hänvisar till avförtrollnings konsekvenser som leder till på en ökad uppmärksamhet på magi, mystik, spiritualitet och icke-materiella aspekter av tillvaron. I vår digitala och osäkra värld söker människor efter mänsklig fysisk gemenskap, genuina upplevelser och existensens mening. Många längtar efter trygghet som kan innebära att återinföra aspekter av förtrollning eller andlighet.
En första spaning, Romantikens återkomst. Utställningen Romantiken visade på 1800-talsmänniskans förundran inför naturens storslagenhet, rädslan för naturkatastrofer, längtan efter skönhetsupplevelser och skräcken för krig och tortyr. Andra känslor uttryckta i konstverken var ångest, längtan efter gemenskap och fascination för ruiner.
Utställningen visade även nutidskonst med romantiska förtecken t. ex. verk av Ola Billgren, Karin Mamma Andersson och Helene Schmitz’. De visades för att det även i dagens konstkretsar finns en förståelse för, och längtan till, att bejaka romantikens sätt att se d.v.s. en slags återförtrollning. Andra nutida tecken på ”andliga” upplevelser beskriver professorn i religionsvetenskap David Thurfjell i boken Granskogsfolk – Hur naturen blev svenskarnas religion.
Ett andra exempel på återförtrollning är vurmen, hos främst en yngre generation, för fantasy i form av böcker och filmer som; Harry Potter, Game of Thrones och diverse rymdäventyr, med tema om kamp mellan det goda och det onda inklusive inslag av magi, trolldom och övernaturliga fenomen. Den gemensamma nämnaren är längtan till en trygg paradisliknande värld som följer på undergångskriser. I grunden är detta religiösa föreställningar om gudars ingripande för att rensa världen från det onda och rädda de goda till ”Nya Världen eller ny supermakt”.
Ett liknande tema återkommer i den samiskinspirerade 2024-års Julkalender i TV. Serien är förvisso lovvärd genom att lyfta fram den samiska minoritetskulturen. Men serien fokuserade väl ensidigt på trolldom och gav en förenklad bild på konflikten mellan samiska (goda) natur- och levnadsvärlden i kontrast till kommunala (onda) kommersiella intressen. Roligt och intressant men tveksamt ur en pedagogisk och vetenskaplig synpunkt.
En DN-ledare 20 december har rubriken: ”Det är kittlande att låta sig trollbindas av romantiken – men inte harmlöst. Romantikens comeback handlar om att vi vantrivs i världen i dag.” Undertecknat av Gina Gustavsson. Min slutsats är att många tycks längta efter något vid sidan om det materiella.
En tredje spaning är religionens återkomst. Media har rapporterat om ökat intresse för de traditionella religionerna. Svenska kyrkan rapporterar optimistiskt (trots nettominskning) om 10- till 15 000 nya medlemmar under förra året. Gotlands biskop, Erik Eckerdal skickade ut ett herdebrev till alla hushåll på Gotland (där jag bor) där betonades att man borde be till Gud oftare – för att lindra lidandet i världen.
Aktualitet. Örebromorden den 4 februari har beskrivits som fruktansvärda, grymma och avskyvärda. Vad gavs då för lindring och tröst av svenska kyrkan? Ärkebiskop Martin Modéus hade en gudstjänst med temat, Ljus och hopp. Han fokuserade på bön till Gud och Jesus och säger: ”Vi sörjer och ber tillsammans… Jesus du ser oss…”. För vissa kanske detta ger psykologisk lindring. För mig visar det på ökat intresse för religiösa föreställningars återkomst.
Romersk Katolska kyrkan i Sverige med kardinal Anders Arborelius är ett annat exempel. Han återkommer till det bibliska temat om Jesus som ljuset i världen. Så här yttrar han sig: ”Jag tror det finns en fördold och undanträngd längtan hos många som kommer fram vid jul.” Och om bönens kraft: ”Det finns en osynlig dynamik i bönen, som kallas det heligas gemenskap. … man kan på ett djupare sätt hjälpa andra genom bön.” EpochTimes vecka 51, Tema Tro. Liknande tankar framförs i hans nya bok, Inre bön Veritas förlag 2025.
The One Church är en frikyrka som strävar efter att förena kristna samfund och traditioner till en starkare gemenskap och ett enat budskap om tro på gud och bönens kraft. Jag gjorde ett studiebesök på ett möte i Stockholm (F.d. Södermalmskyrkan) och välkomnades av idel ungdomar. Alla var uppklädda, välvårdade och verkade glada och engagerade. Lokalen var fullsatt, ca. 700 platser. Mötet bestod av rytmisk musik med kristna texter typ ”Jesus älskar dig”. Därefter en uppmaning till ekonomiska bidrag och en lång bibelutläggning om värdet av att leva ett kristet andligt liv. Mötet avslutades med förbön, för ett tjugotal frivilligt framlockade riktigt unga medlemmar. Alla sjöng, gungade med kroppen, höjde armarna mot taket och gav ära åt Jesus och gud. Två timmars föreställning, sedan gick jag … Religiositeten var säkert äkta men förtrollande med sin musik och sina böner med hallelujarop.
Detta var en trendspaning med svenska exempel. Jag skulle kunna lägga till de stora internationella religiösa trenderna: USA:s evangelikala med sina karismatiska pastorer. Rysslands Ortodoxa kyrka med patriarken Kirill i spetsen som stödjer Putins politik, Israels ultraortodoxa judar som driver kriget mot palestinier och andra högerkristna grupperingar inom EU.
Som Humanist menar jag att vi bör bejaka en sekulär ”andlighet” som lindrare oro, och inspirerar till förnuftig reflektion. Konst, musik, litteratur, dramatik och naturupplevelser vill jag benämna sekulära upplevelser som motsats till religiösa upplevelser. Jag tror att ett humanistiskt program för kultur skulle gagna hela verksamheten. Kultur har också validerade goda hälsoeffekter.
Humanistisk etik förlitar sig inte på gudars förmenta vägledning utan på att vi som medmänniskor med vetenskapliga metoder och medel arbetar för det som leder till välbefinnande och konkreta engagemang för andra.
P.S. En analyserande antologi som behandlar detta ämne ur vetenskapsteoretiskt perspektiv är: Vetenskapens förtrollning och avförförtrollning. Daidalos förlag 2021. Bokens fem uppsatser ifrågasätter om total avförtrollning enligt Weber verkligen ägt rum under vår moderna epok, ens inom vetenskapen. Det kanske bara är svårt att upptäcka kvardröjande tecken på förtrollning.
Krister Weber
Jurist och ledarskapskonsult
