en intervju med Hanna Bergman, Moa Schöneck och Ingrid Augustsson
Sedan 1990 anordnar Humanisterna konfirmation för ungdomar. Man kan välja att anmäla sig till ett veckoläger på sommaren som äger rum på en kursgård någonstans i Sverige, eller ett lokalt humkonfaläger där man träffas en gång i veckan och har ett kortare helgläger tillsammans. Oavsett vilket läger man vill gå så kommer man att tillsammans med jämnåriga och en brokig samling ledare diskutera etik och moral, mänskliga rättigheter, politik, livets mening och vem man är och vill vara.
Moa, Ingrid och Hanna har gått den lokala humanistkonfirmationen i Göteborg, den första efter pandemiåren. De beskriver den humanistiska konfirmation som väldigt egen. Det finns inget liknande läger som går så djupt in i diskussioner och reflektioner som denna konfirmation.
Tjejerna beskriver det som att man är med jämnåriga, man kan diskutera olika ämnen och man lär känna nya människor. Hanna tillägger att det här är en tid som många tycker är väldigt roligt och att hon inte ville missa det.
En av dem prövade kristen konfirmation innan men trivdes inte alls.
– Jag har aldrig varit troende. Det blev en väldigt konstig grej. Jag passande inte in där. Diskussionsämnena hade hela tiden som utgångspunkt att gud fanns.
Det var Hannas pappa som kände till Humanisternas konfirmation och rekommenderade den för Hanna som fick med sig barndomsvännen Ingrid:
– Humanistisk konfa är väldigt specifik. Den är inte så lätt att hitta, så folk som är där VILL verkligen vara där. Ingen tvingas att vara där! betonar Moa och fortsätter:
– Man märkte direkt att alla hade valt det här för att SHIT, det här är kul. För att vi var intresserade. Det här vill jag göra. Vi hade diskussioner där folk brann för det vi pratade om. Många kom t.o.m tidigare till veckoträffarna.
Det bildades en skön energi. Folk ville komma ännu mer och träffades även efter diskussionspassen.
Alla tjejerna beskriver konfirmationen som en tid för samhörighet och gemenskap. Att alla klickade jättebra.
– Vår grupp var verkligen den bästa man skulle kunna hitta. Det var alltid en så bra stämning! Vi var nördiga på vårt egna sätt, samhällsnördar. Det var olika sorters människor men alla var diskussionsvilliga.
Men kan denna stämning återskapas då? Blir det likadant för alla humanistiska konfirmander? Vad är det som gör att man blir så personlig? Moa tror att det beror på ämnena och upplägget.
– Man blir lätt personlig i dessa diskussioner. Man pratar ju om sårbarheter. När man kan lita på varandra så kan man öppna upp sig. När man träffas för att prata om just dessa saker. Vi hade ju trevligt när vi fikade också.
Ingrid och Hanna tror att helglägret bidrog till den goda stämningen.
– Konfalägret var top tio av roligaste saker jag gjort nånsin! utbrister Hanna.
På helglägret träffades man, det fanns en sjö och bastu, man kunde bada efteråt, man hade snacks, man lagade mat tillsammans, man sov ihop, och man var som en liten familj tillsammans.
Man ska inte underskatta konfirmationen som en vuxenblivande aktivitet och rit. Ungdomarna kommer hemifrån och träffar nya människor.
Moa: – Folk var så accepterande, så förstående och så odömande. Man kände sig inte utanför. Och man kunde prata med nya personer om det som var utanför. Ibland blev det värsta deeptalket, efter alla uppgifterna.
Hanna: – Vi lärde oss av varandra. Att ha möjligheten att lära sig av andras erfarenheter. Några kom från landet, andra från stan. Vi från landet fick en upplevelse av att vara i stan i sig.
På dagarna diskuterade och analysera man olika ämnen. Hur kan politik påverka oss i framtiden? Mänskliga rättigheter, tankekartor, värderingsövningar, gruppdiskussioner. Vi ska inte ge alltför många spoilers för de som själva vill gå på konfan men något av det roligaste som tjejerna upplevde på lägret var FN-spelet. Det inkluderade både kidnappning och dålig postservice.
Tjejerna uppskattade också att man gick på djupet i diskussioner, att det inte fanns ett rätt och ett fel utan att alla svar kunde problematiseras.
– Är det ok att köra bil påverkad. Ja, då svarar ju alla nej. Men när man problematiserar det: Är det ok att köra påverkad om en person i bilen är skadad? Det finns mer än ett svar. Man kan lyssna på påståenden på nyheterna ”Det är så här och så här” men under konfan måste man tänka sig in i andras situation och se från andras perspektiv.
En annan viktig faktor för en bra konfirmation är ledarna. Alla tjejerna är ense om att ledarna gjorde mycket för deras konfaupplevelse. De beskriver konfaledarna som väldigt roliga och väldigt engagerade:
– De brydde sig verkligen genuint om oss och det märkte man. De var måna om att vi skulle ha kul och bjöd på sig själva och då blev det lättare som ungdom att bjuda på sig själv.
– Underbara människor. Alla var så djävla trevliga. Alla var extremt fina människor. De brann för konfan och oss. De värdesatte oss så högt. Hade högt förtroende för oss vilket många vuxna inte har för unga. Det är inte många som lyssnar på vad ungdomar säger, särskilt inte i sådana här ”vuxenämnen”.
Moa sätter ord på denna känsla:
– Som konfirmander hade vi väldigt mycket röst!
Det är något starkt i tjejerna förundran över att ha mött vuxna som lyssnar på dem, en egenskap som de verkligen värdesätter. Därför har de alla anmält intresse för att själva vara handledare på konfirmationen.
– Att kunna ha den rollen själv i framtiden. Jag är så tacksam att få den möjligheten, säger Hanna. Hösten 2020 var en av mina bästa tider, jag var genuint glad då. Att vara handledare är ett sätt att återuppleva det men också återskapa en sån upplevelse för andra!
Moa: – Att kunna hjälpa andra att känna det lilla ljus i en ganska mörk värld som jag hade det hemma under konfatiden. Att ge tillbaks det till någon annan känns väldigt viktigt.
Ingrid anser det viktigt att det finns handledare av olika slag:
– Jag uppskattade inte konfan så mycket som jag borde för jag var väldigt nervös inför konfan. Men jag vill lära mig leda, hjälpa ungdomar med sociala svårigheter, lära mig av konfirmander.
Men vilka deltar då i Humanisternas konfirmation? I den här intervjun är alla tjejer, men killarna deltar också i minst lika hög grad. Moa analyserar situationen:
– Många killar har kanske lite svårare med social kontakt, med djupare samtal. Men de hade minst lika roligt och var också aktiva och glada. Killarna var respektfulla och tog det på minst lika stort allvar som alla andra. Alla ville prata med alla.
Även om man har social fobi eller grov social ångest vill tjejerna också betona att man är välkommen till konfirmationen. Det kan vara skönt att gå med en kompis men man ska veta att det kommer att bli ganska lätt att prata med andra även om man inte har med sig någon man känner sedan tidigare.
Alla är välkomna! Och det blir till slut tjejernas avslutningsord:
– Allt med konfan var ett spektrum! Olika deltagare, olika ledare och olika samtalsämnen. Den humanistiska konfirmationen passar ALLA.
Janna Aanstoot, humkonfaledare
Fakta
För lokala humanistföreningar som vill börja anordna konfirmation finns riktlinjer och material att hämta hos Humanisterna Väst. Maila gärna konfagoteborg@humanisterna.se
