Behöver vi verkligen förstå andra människor? Kan vi ens förstå en medmänniska fullt ut? Nej, och det behöver vi inte heller. Det räcker långt att bara acceptera varandra för dem vi är. Det gäller också kön.
I debatten om kön syns dock inte bara acceptans. Somliga uppvisar en stark vilja att fråga, diskutera och kategorisera könsidentiteter och könsuttryck. Som om våra relationer till medmänniskor framför allt var en övning i biologisk systematik. Är du fågel, fisk eller mittemellan? Ibland är frågorna uppriktigt nyfikna och empatiska, ibland är de färgade av förutfattade meningar, ibland är intensiteten så stark att man kan undra om frågeställaren har ont i magen. Och ibland finns illa dolda religiösa eller politiska försök att behandla människor olika utifrån kön.
Kanske kommer frågorna oftast från personer som upplever att en mångfald av könsidentiteter och könsuttryck är något nytt för dem. De vill förstå detta nya och sortera in det i en världsbild som kanske tidigare bara rymde två kön.
Men en överdriven vilja att förstå kan sabotera mer än det löser.
Så hur gör vi? Jag vill mena att det är mycket enkelt rent mellanmänskligt. Vi kan inte och vi behöver inte förstå alla andras könsidentiteter och könsuttryck. Varje individ är unik och de flesta av oss förändras också med tiden – mer eller mindre.
Enkel testfråga: i vilka situationer behöver du egentligen veta vad en annan människa har mellan benen och hur hen upplever sin sexualitet? På jobbet? Mellan vänner och grannar? Nej, ytterst sällan. Vill vi hoppa i säng med varandra har vi alla naturligtvis preferenser men förhoppningsvis är väl dessa mer nyanserade än enbart frågan om könsorganen är tekniskt kompatibla.
Förståelse kan givetvis vara värdefullt, men det räcker långt att vi bara accepterar varandra. Låt människor leva.
Magnus Timmerby
