”Det är helt avgörande att vi tar ett stort ansvar för hur samtalen förs”

Humanisternas ordförande Anna Bergström ställer inte upp till omval vid Humanisternas kongress i april 2020. I en intervju med Janna Anstoot berättar hon om bakgrunden till beslutet och tiden som ordförande.

1. Hallå där, Anna Bergström som valt att inte kandidera till ytterligare en period som Humanisternas ordförande, vad beror detta på?

Livet har ändrats lite och om allt går vägen ska jag få bli förälder i slutet på maj. Av andra föräldrar att döma tror jag det är klokt att inte samtidigt vara ordförande. Att “ta föräldraledigt” kändes lite tramsigt. Humanisterna förtjänar en ordförande som kan fokusera.

2. Kommer du att sitta kvar i styrelsen?

Det hoppas jag men ännu har valberedningen inte presenterat sitt förslag. Jag har dock sagt att jag gärna kandiderar som ledamot i styrelsen.

3. Finns det hopp om att få tillbaka dig som ordförande igen?

Haha. Säg det! När ynglet vuxit till sig lite så kanske!

4. Vad är det bästa du gjort som ordförande?

Jag tror att jag, tillsammans med den nuvarande styrelsen, har påbörjat ett arbete som delvis fokuserat på att förändra den nidbild många har av oss och hoppas på sikt att det arbetet leder till att vi vinner legitimitet i grupper vi ännu ej nått men som jag är ganska övertygad om egentligen är våra sympatisörer. Men att arbeta med sin image tar ju mer än två år. Jag tror att vi startat den resan, men den är inte över! Jag mötte en medlem som sa att han gått med när Christer var ordförande för att han på något sätt var så ”rätt i tiden” och snabb, men att det med åren hade blivit mer och mer ointressant att bara gå runt och vara irriterad på religion. Han sa att han övervägt att lämna förbundet men att han nu ändå valt att förnya sitt medlemskap för att han hoppades att vi nu skulle bli ”något annat”.

Jag är också stolt över att få ha bidragit till två oerhört lyckade högtidsstunder i anslutning till riksmötets öppnande. Det har varit en lyx att få vara med om det! Och så har det varit väldigt roligt att träffa medlemmar när jag besökt en del av våra lokalavdelningar, men jag hade önskat att jag hade haft mer tid till det! Vidare fick vi bra respons på artiklar skrivna om såväl ateism som asylskäl som sommarens artikel om omskärelse av pojkar. Jag är oerhört stolt över att vi verkligen hade en annan ansats i den sistnämnda. Den där frågan är så oerhört svår att lyfta, men responsen jag fick tyder på att vi lyckades åstadkomma en annan retorik än den vanliga mer polemiska.

5. Vad tycker du är viktigast att din efterträdare jobbar vidare med i förbundet?

Även om skilsmässan mellan staten och kyrkan, som är en av upprinnelserna till varför förbundet startades för 40 år sedan, inte är komplett så är det inte en lika brännande fråga längre. Jag tror därför att vi måste börja fundera mer på hur vi kan skapa mervärde för människor? 2000-talets “ateism-våg” är förbi, men för egen del upplever jag att det finns ett större och större intresse för att diskutera existentiella frågor. Jag har en förhoppning av att min efterträdare är intresserad av att bidra till att lyfta de existentiella frågorna. Sedan hoppas jag att min efterträdare fortsätter arbeta med hur vi uppfattas utåt. Fortsätta driva en nyfiken hållning, jag är fast övertygad om att vi alla kontinuerligt måste kultivera vår nyfikenhet. Slutligen önskar jag att hen begriper att det går att samtala – gärna i person – med de absolut flesta och så länge vi fixar att faktiskt samtala med våra meningsmotståndare så har vi kommit en bra bit på vägen att säkra ett bättre samhälle. Använda våra till buds stående medel på ett klokt sätt. Som sekulärhumanist tycker jag det är helt avgörande att vi tar ett stort ansvar för hur samtalen förs.