Mostafa Ebrahimi – utvisningshotad humanist

Den 22 mars 2020 valdes Mostafa Ebrahimi in i styrelsen för Humanisterna Stockholm. 4 dagar senare, den 26 mars, meddelade Migrationsdomstolen att de avslår hans ansökan om uppehållstillstånd som skyddsbehövande ateist från Afghanistan. I domen står det att domstolen anser att Mostafa ”inte lämnat en tillförlitlig utsaga. Han har därför inte har gjort sannolikt att han känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av religiös uppfattning.”

Mostafa härstammar från bergstrakterna i centrala Afghanistan. Den lilla ensliga by där han växte upp är belägen i en dalgång längs floden Dard-i-Khundi, 2000 meter över havet, omgiven av karga bergstoppar. Boskapsskötsel är den för området vanligaste sysselsättningen. Med bil eller motorcykel tar det 7 till 8 timmar till centralorten i provinsen Daikondi.  Resan därifrån till huvudstaden Kabul är lika tidskrävande.

Mostafas familj är hazarer, en shiamuslimsk folkgrupp förtryckt av Talibanerna. Mostafas mor var djupt religiös och drivande i att göra religionen till aktiv del av livet, även för barnen. Exempelvis skulle Mostafa läsa ur koranen vid högtider och från åtta års ålder gick han i koranskolan på vintern. Resten av året var det vanlig skola. Några alternativ till islam fanns inte och inte någon religionsfrihet.

Redan i koranskolan började Mostafa fundera över om det han lärde sig om islam kunde vara sant. ”Jag fick lära mig att vi skulle behandla varandra väl och aldrig slå någon, samtidigt misshandlade Mullorna mig och mina klasskamrater. Jag tänkte att det han sa och det han gjorde inte gick ihop. Det var något i religionen som möjliggjorde detta.”

Det fanns även religiöst förtryck ute i samhället. Vid ett tillfälle under fastemånaden Ramadan var det en man som drack vatten mitt på dagen. Den mannen misshandlades och stöttes sedan bort från gemenskapen. Det gick varken att diskutera eller att ifrågasätta religionen under Mostafas uppväxt. De boende i området var väldigt konservativa och alla hade koll på varandra.

2015, när Mostafa var 15 år, försökte två konkurrerande kriminella beväpnade grupper ”krigsherrar” rekrytera honom och han hotades när han inte ville ansluta sig till dem. Mostafa kände sig tvingad att lämna sin hemby och Afghanistan och reste till Iran, dit många hazarer flyr. I Iran såg han ingen framtid, utan reste vidare och kom till Sverige i december. Här sökte han asyl.

Redan på vägen till Sverige hade Mostafa slutat praktisera islam och börjat tvivla på Gud. En av orsakerna var att det fanns så mycket lidande. Hur kunde Gud tillåta det? Efter en tids väntan i Sverige började han på gymnasiet och kom då i kontakt med och fick lära sig om andra religioner. Han insåg också att man inte behövde tro på några gudar och att detta kallades ateism. ”När jag kom i kontakt med andra religioner kände jag mig lurad. Det verkade som om någon bara hade bara sagt att islam är sann. De olika religionerna var så lika och jag tvivlade ännu mer på islam.”

Till slut kom Mostafa till insikten att han inte tror på några övernaturliga makter. Detta skedde genom att han på fritiden läste om olika religioner och diskuterade med andra. När han letat humanistiska böcker på nätet hittade han till Humanisterna och fick upp ögonen för humanism som livsåskådning. Ett år senare, i mars 2019,  blev han medlem.

Under denna period fick Mostafa avslag på sin asylansökan, vilken hade motiverats med risk för förföljelse från talibanerna. Därefter inlämnades en ny ansökan. Nu med ateism som asylskäl och Humanisterna bidrog med en skrivelse till Migrationsverket, vilken styrkte att Mostafa är ateist och har sekulärhumanistiska värderingar. Även denna ansökan avslogs. Det skedde i våras, samtidigt som Mostafa blev förtroendevald i Humanisterna Stockholm.

Migrationsdomstolen anser att de anförda skyddsskälen är tillräckliga för asyl: ”personer som konverterat från islam, ateister eller sekulära måste [i Afghanistan] utöva självcensur och kan generellt sett inte öppet uttrycka sina åsikter eller sitt förhållande till islam utan att riskera sanktioner eller våld. De måste också utåt sett upprätthålla en fasad som troende muslim och även uppfylla omgivningens krav på att genomföra vissa religiösa förpliktelser.”

Dock anser både Migrationsverket och Migrationsdomstolen att Mostafa inte är trovärdig som exmuslim och humanist. Hans övertygelse är inte genuin. Den är inte tillräckligt detaljerad och saknar personlig förankring enligt myndigheterna. Mostafa riskerar nu att utvisas från Sverige. Ett sista halmstrå är en ny ansökan om verkställighetshinder som lämnats in i augusti.

”Jag kan inte återvända till Afghanistan. Om jag återvänder kommer jag dö, då det direkt kommer uppmärksammas att jag inte praktiserar islam”, säger Mostafa och fortsätter ”I Afghanistan går det inte att säga att man inte tror på Gud, att män och kvinnor är lika och att staten ska skiljas från religion.”

Mostafas personliga historia är unik, samtidigt är han absolut inte ensam om att vara ateist med bakgrund i Afghanistan och inte bli trodd av svenska myndigheter. Humanisterna har kommit i kontakt med många som är i en likande situation. Det finns allvarliga systemfel i Sveriges behandling av ateism som asylskäl.

Ulf Gustafsson