Kloka personer har sagt att ett civiliserat samhälle känns igen på hur det behandlar sina svagaste invånare. På detta kan följa en välvilja mot minoritetsgrupper och positiv särbehandling som politiskt verktyg.
Behjärtansvärt, men se upp! Varje kollektiv består av individer, och glömmer vi det kan välviljan slå väldigt fel. Alla har någon gång känt att de inte har full tillhörighet med den grupp de sorteras in i.
Ett typfall är när myndigheter, för att uppmuntra samverkan i civilsamhället, bjuder in representanter från olika religioner och ger stöd till deras organisationer. Ett aktuellt exempel är Islamiska Förbundet i Sverige som påstår sig representera “den muslimska identiteten och allmänheten”. I själva verket har de troligen bara ett par hundra aktiva medlemmar och har av forskaren Sameh Egyptson avslöjats som den svenska grenen av terroriststämplade Muslimska brödraskapet.
De flesta muslimer har nog ingen aning om att de alla påstås representeras av terrorstämplade ledare, än mindre att svenska myndigheter bjudit in dessa “representanter” till dialogmöten och gett dem miljonbelopp i statligt stöd. (Efter avslöjandet har det mesta stödet dragits in till Islamiska Förbundet i Sverige.)
Känner sig en hbtq-person representerad under etiketten “den muslimska identiteten”? En sekulariserad muslim? Kvinnor? Unga?
De stora världsreligionerna omfattar över en miljard människor vardera. Den sortens etiketter förvandlar människor till en myrkoloni. Individerna blir fullkomligt bortglömda och utraderade, liksom alla minoriteter i minoriteten.
Positiv särbehandling kan också vändas till negativ särbehandling, när politiken väl har sorterat in oss i grupper. När Sverigedemokraterna vill rensa bort muslimska symboler ur stadsbilden och samtidigt uppmuntra kristna är det diskriminering av en religion och favorisering av en annan. Ett brott mot Sveriges grundlagsbefästa sekulära demokrati, som kräver att staten tvärtom måste förhålla sig neutral i alla religionsfrågor och fokusera på att skydda religionsfrihet för individer.
Kollektivisering skapar fler fallgropar. Individer kan vara i minoritet, men världsreligioner som kristendom och islam är samtidigt globala maktfaktorer med gigantiska organisationer, nätverk, gränslös finansiering och påverkansmöjligheter.
Humanister vill försöka se individen. Det kräver ansträngning, då vi människor på ren instinkt kollektiviserar varandra. Utan att märka det sorterar vi hela tiden in varandra i kön, ålder, härkomst, religion, samhällsklass och andra gruppmarkörer som syns utåt. Man behöver inte vara sociolog för att inse att den sortens generaliseringar är så grova att de blir fullkomligt oanvändbara. Såvida inte syftet är just kollektivisering.
Magnus Timmerby
