Öppna era hjärtan! sa moderatledaren Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal året innan flyktingvågen för 10 år sedan. En önskan om solidaritet med människor på flykt.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Många flyktingar har dött på Medelhavet och orden om solidaritet har tystnat bland våra politiker. Idag tävlas det i stället om att vara hård mot invandrare och brottslighet och gängvåld skylls på invandringen. Samhällsanalysen har blivit svart-vit och okomplex, och lösningarna bestraffande och avhumaniserande. Plötsligt ska 13-åringar fängslas och återvandring framförs som en lösning. Det offentliga samtalet har blivit råare och de diskussioner som förs i social media än mer så. Även i vardagens samtal kan man idag höra människor säga saker som många aldrig hade fått för sig att yppa för några år sedan.
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Så sa Olof Palme i ett tal om invandringen på juldagen för 60 år sedan. För även om klimatet blivit kallare så fanns rasism redan
då. Det är inte bara utarbetade rasteorier och nazistisk ideologi som gör livet farligt för invandrare, det är vardagsrasismen. Misstänksamhet gentemot människor med annat ursprung, elaka kommentarer på gator och i skolor, systematisk sållning av invandrares ansökningar till olika jobb.
Invandring är inte oproblematisk. Det finns många problem inom utbildning, arbetsmarknad, social utslagning, kriminalitet och integrering som behöver lösas – samhällsproblem som kräver politiska lösningar. Dessa lösningar kan se olika ut beroende på vilka partier som formulerar dem. Men vi behöver från alla politiska håll komma fram med konstruktiva lösningar som behandlar människor med respekt.
Det vi som humanister aldrig får glömma är att det är människor vi pratar om. I FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna har vi i Sverige gemensamt med människor från hela världen kommit överens om att Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Kampen för de mänskliga rättigheterna är kanske den viktigaste kampen vi har. För 85 år sedan när nazisterna gick in i våra nordiska grannländer skrev den liberala tidningsmannen Torgny Segerstedt att Det är stort och högt att få vara med på den sidan i den eviga kampen, som strider för rättens och vettets sak. Vad är ett liv värt, som icke ställes in i den striden. Därförutan saknar det allt innehåll. Och om det offras, så skänker det kraft åt det enda heliga i tillvaron: det mänskliga.
Det är vad detta temanummer handlar om. Vi är människor och vi har bara varandra.
Janna & Patrik
