Runt om Europa och världen, växer de anti-humanistiska rörelserna sig allt starkare. Den akademiska processen ifrågasätts, och auktoritära förhållningssätt växer sig starkare. Även i Sverige sker detta. Humanisterna kan inte se på när denna anti-humanism tar över det svenska samhället. Låt oss bli gnistan till en ny upplysningstid!
Ett av protestantismens många problem med katolicismen är just katolska kyrkans fokus på kanonisering. Att ett svenskt kristet och konservativt parti driver just denna typ av frågor är på riktigt förbryllande, och är i mina ögon endast logiskt ifall vi ser det som ett resultat av internationella populistiska tankegångar, och inte som ett faktiskt försök att ta vara på konservatismens ideologiska ståndpunkter.
Konservatism är en upplysningsfilosofi som menar att snabba samhällsförändringar kan leda till obetänkta konsekvenser, och riskera viktiga samhällsmässiga institutioner. Om man exempelvis vill slänga ut den svenska humanistiska värdegrunden, och akademiska traditionen och ersätta det med en idé så dålig att katolska kyrkan började ge upp på den någonstans runt år 1200, så kan man på konservativa grunder avfärda detta som ett radikalt, och ogenomtänkt förslag, och mena att ens politiska motståndare kanske behöver tänka igenom konsekvenserna av denna handling.
Den senaste gången ett västeuropeiskt land försökte sig på ett liknande dikterande av sanning så dog 6 miljoner judar, som en följd av just den typen av totalitaristiskt tänkande. Andra europeiska länder med liknande idéer om maktens rätt att diktera sanning är exempelvis Putins Ryssland, och Orbans Ungern; länder som inte direkt kan räknas som föregångsländer. Om vi ska hålla oss konservativa bör vi alltså starkt överväga huruvida det ens är värt att experimentera på detta vis. Att politiker kan komma undan med att kalla detta konservativ politik är förbryllande. Detta är att spotta i ansiktet på många fantastiska konservativa tänkare som varnat om just den här typen av idioti. Om jag får spekulera för en sekund så misstänker jag att vissa personer har tagit efter den amerikanska traditionen av att blanda ihop konservatism och inkompetens, något som allt för sällan plågat deras samhällsdiskurs. För er som är ovetande, så finns det definitivt en skillnad: inkompetens är när man är ovetande, konservatism är när man kräver tanke, metod, och omtanke före förändring.
Svenska värderingar
Sverige har länge haft en folkkyrkotradition. Något som växte fram inom den ortodoxa kyrkan, och senare blev en viktig del av flera protestantiska kyrkor. En viktig del av folkkyrkotanken är idén att det saknas någon hierarkisk förespråkare av guds ord. Prästen är alltså inte närmare gud än den vanliga människan. Istället är prästens roll att vara påläst om bibeln, arbeta för moraliskt viktiga ändamål i lokalsamhället, och stödja vanligt folks strävan efter det goda levandet. De kan ses som en form av guide eller mentor i församlingens sökande efter godhet och mening.
Enligt folkkyrkotraditionen så är det församlingen gemensamt som är källan till gudsnärvaron. Inte för att gud speciellt pekar ut en favoritförsamling och viskar sin önskan i deras öron, utan för att man ser sökandet som en social funktion. Varje person finner sina delar av det större pusslet till vardagens utmaningar, och tillsammans finner man den högre gärningen.
För de som ser vissa paralleller med humanismen eller folkbildningstanken så är detta inte utan anledning. Många av dessa tankar lade grunden för vad vi idag skulle kalla den kristna humanismens framväxt, vilket i sin tur lagt grunden för den svenska folkskolan, folkbildningen, och även den sekulära humanismen vi alla håller så kärt.
På många sätt kan folkkyrkotraditionen ses som en direkt motsats till den katolska kanoniseringen, som istället menar att det finns en högsta auktor som dikterar ner sanningen om världen. En auktor som i katolicismens fall är påven, eller i den katolskinfluerade fascismens fall ofta är regeringen.
Vi måste ännu en gång ta striden om Galileo
Nu tror jag inte att kristdemokraterna kommer gå på val på att vi skall hoppa tillbaka till 800/900-talets katolicism. Jag tror inte heller att moderaterna genom att bjuda in dem i regeringskansliet visar att de ämnar kasta ut upplysningstidens filosofiska framgångar, som bland annat innefattar Moderaternas egna politiska ideologi, och börja diktera “sanningen” från Rosenbad. Dock ser jag det som ett tydligt tecken på att den anti-humanistiska våg som sprider sig i omvärlden, nu har kommit till Sverige. En våg som inte bara ifrågasätter den akademiska kunskapssynen, utan verkar helt besatt av att försöka utplåna den. Förslaget om en svensk kulturkanon ser jag som en svensk motsvarighet till de angrepp mot akademierna som vi ser i vår omvärld. Det var med den akademiska framväxten på 1200-talet och utvecklingen av vad som idag blivit den humanistiska världssynen vi gick från en värld där förändring skedde över århundraden, till en värld där vi nu realistiskt sätt skulle kunna utplåna svält inom min livstid.
Genom att bilda, och myndiggöra varje människa, skapar vi personer kapabla till att förbättra sin och andras livssituation. Genom den akademiska cykeln, där vi ständigt ifrågasätter våra antaganden, genom att utveckla nya filosofiska modeller, konstnärligt försöker implementera dem i verkligheten, och vetenskapligt utvärderar processen, för att i sin tur inspirera nya filosofiska modeller; har vi skapat ett bättre och friare samhällen, för varje människa. Sverige har länge varit långt framme i denna process. När vår kungafamilj fick slaven Gustav Badin skickad till sig, valde de att istället adoptera honom, och ge honom en modern liberal uppfostran. Det skulle gå ytterligare 100 år innan slaveriet i de svenska kolonierna förbjöds; men detta erkännande visar ändå på en annan människosyn, än den som på denna tid härskade över stora delar av Europa.
I en tid när till och med katolska kyrkan erkänt sina misstag och bett om ursäkt för Galileo, kan vi inte låta Nobelprisets land falla för denna anti-humanistiska våg! Humanisterna måste vara en aktiv kraft i Sverige, som samlar humanister, och ger ett lokalt forum för humanismens utveckling och gemenskap; i kampen för att upprätthålla och utveckla vårt medmänskliga Sverige. Detta kommer kräva investeringar och resurser.
Låt Humanisterna vara den hoppets låga som samhället idag behöver! Låt oss ta striden för humanismen, låt oss bygga broar för medmänskligheten, låt oss vara gnistan som väcker en ny upplysningstid!
Eric Alariksro
Humanisterna Stockholm
