Humanister kan ha olika syn på ceremonier.
Ritualer är religion
Ett synsätt är att förknippa alla ritualer och ceremoniella inslag som ett arv av de religioner vi har runt om oss och därmed förkasta dem fullständigt. Det finns inget som säger att vi måste fira vår kärlek med ringar på våra fingrar, löften och trevåningstårtor, ris-kastning och vita duvor. Inte heller är det självklart att vi träffas och köper blommor för tusentals kronor och låter dem ruttna ovanpå ett hål i jorden där vi begravt våra döda. Likaledes får barn ett namn utan att vi plaskar vatten på deras huvuden och att konfirmera sig och läsa bibeln ihop med andra tonåringar kan onekligen kännas som extremt olockande för någon som anser att Bibeln inte ens tillhör topp 1000 av böcker man skulle vilja läsa.
Ceremonier som juridik
Ett annat sätt att hantera ceremonier på är att skala bort allt det religiösa och nöja sig med urvattnade borgerliga versioner av dem. Kanske se ceremonier som något nödvändigt ont av juridiska skäl. Låta en tjänsteman i slips sköta det ceremoniella, gärna i någon kortversion som följer traditionella former.
Ritualer är mänskliga
På senare år har många av världens humanister antagit en annan approach till rituella handlingar och ceremoniella tillställningar. Idag ser många av oss ritualer som en vitt spridd praktik för människan att hantera övergångar i livet. Ritualer har funnits i alla tider och i alla kulturer och behöver alls inte ha några religiösa övertoner. Det är ett sätt för människan att uppmärksamma, fira och hantera viktiga övergångar i livet, såsom att introducera ett nytt barn till världen, fira när ungdomar lämnar sin ursprungsfamilj, uppmärksamma människor som valt varandra, eller träffas och sörja en bortgången vän eller familjemedlem. Kanske slutar det rituella behovet inte ens där. Kanske vill man anamma nya ickereligiösa trender som könsavslöjande fester där barnets kön står i centrum eller i modern anda dödsförklara sin son och hälsa välkommen till sin nya transdotter. Kanske vill man fira bäbisen i magen med en magmålning, eller tydligt markera en skilsmässa med en delad tårta? Kanske vill man fira att cytostatikan vunnit över ens cancertumörer med ett episkt party? Eller så betydde den avlidna pudeln mer än någon faster i världen?
Humanistiska ceremonier är personliga
Vad som utgör en viktig livshändelse är det bara vi själva som kan bestämma och hur vi vill fira eller uppmärksamma dessa händelser är också helt upp till oss själva. Humanister kan vara traditionalister såväl som nytänkande expressionister. Det som kännetecknar de humanistiska ceremonierna och ritualerna är därför att de individanpassas för att i så hög grad som möjligt reflektera viljorna hos de som berörs.
Barnvälkomnande. I Sverige får ett barn inte sitt namn genom dopet utan vi skickar helt oceremoniellt in vår blankett till Skatteverket. Därför brukar vi humanister föredra att kalla våra fester för det nyfödda barnet för ”barnvälkomnande” för att betona att detta är ögonblicket då den större familje- och vänkretsen får träffa den nytillkomna medlemmen. Ceremoniellt brukar vi dock presentera de valda namnen och vi inkluderar också gärna rituella inslag som att barnet i fråga får ”smaka på världen”: surt, salt, beskt och sött. En del barn får noga utvalda faddrar som ett par extra-vuxna att ha vid sin sida genom livet.
Konfirmation. För ungdomar erbjuder vi också sommarläger samma år som klasskamraterna konfirmeras. Det är en vecka fylld med djupa och meningsfulla samtal om livet, kärleken, ursprunget, döden, sexualiteten, de mänskliga rättigheterna, klimatet och framtiden. Utan några rätta svar eller boktips om var den rätta sanningen står skrivet. Tillsammans med jämnåriga utforskar ungdomarna frågor som vi människor grubblat över en hel mänsklighet.
Bröllop. Vi anser att bröllopet inte bara är en juridisk tillställning utan ett firande av kärleken. Vi vill därför erbjuda våra bröllopspar en ceremoni som fångar detta. Inriktningen på ceremonin väljer paret helt själva. Det kan vara en stilfull, stillsam ritual eller en sprakande, färgrik bröllopsshow, eller allting däremellan. Plats och innehåll väljer paret själva och vi humanistiska officianter viger enligt vår egna högtidliga, moderna vigselordning.
Begravning. Begravningen är för oss humanister ett tillfälle att högtidlighålla Livet. Talet som hålls, sångerna som väljs, temat för begravningen, bör spegla den avlidnas personlighet och vilja. Praktiskt innebär det kanske att fler än familjemedlemmarna intervjuas inför begravningen. Både vänner och arbetskamrater kan ha stått individen minst lika nära som familjemedlemmar. Våra officianter försöker skapa en begravning i den avlidnes anda, som både nära och kära kan bli nöjda med. Kanske bjuds det till fest istället för sorgesam mässa? Kanske blir det en känslofylld allsångsstund i skogen istället för en stel tillställning i något kapell där korset hjälpligen täckts över med en handduk.
Kontakt för en humanistisk ceremoni
På https://humanisterna.se/ceremonier/ kan du läsa mer om våra mest grundläggande ceremonier. Om du är i behov av en humanistisk ceremoni så är du välkommen att kontakta Humanisterna på: ceremonier@humanisterna.se Du kan också kontakta en officiant nära dig: https://humanisterna.se/humanistiska-officianter/. Berätta gärna för vänner och bekanta om den här möjligheten!
Välkommen med din förfrågan!
Janna Aanstoot
humanistisk officiant
