Den engelske författaren E. M. Forster skrev i essän ”What I Believe” (1938) att det finns två anledningar till att omfamna demokratin. Den första är att den ger individen stort värde. Den andra att demokratin tillåter kritik. Då detta är två av hörnstenarna i humanism, faller det sig naturligt att humanister är starka förespråkare och försvarare av demokrati.
Humanister ser inte demokrati som ett värde i sig självt, utan som ett medel för att förverkliga ett gott liv – för så många som möjligt och i så stor utsträckning som möjligt. Det finns inte ett svar på vad ett gott liv innebär, utan det är helt okej att olika personer tycker olika om detta. Förmodligen är det så att vi som individer även ändrar åsikt om detta under våra liv. En väl fungerande demokrati ska väga samma dessa olikheter på bästa möjliga sätt och säkerställa att de gemensamma besluten ändras när individernas uppfattningar ändrats i tillräckligt stor omfattning. För att detta ska ske måste alla vi som deltar i aktivt i de demokratiska processerna, väljare och politiker med flera, vara välinformerade. Vi behöver kunskap om hur samhället fungerar, om vad olika politiska partier står för, med mera, med mera. För detta behövs det god tillgång till utbildning och folkbildning, samt medier som tillförlitligt och oberoende bevakar och granskar samhällsutvecklingen, myndigheter och våra förtroendevalda.
Det behöver också finnas goda möjligheter att bilda opinion och ha en öppen debatt i olika frågor. För detta är tryckfriheten och yttrandefriheten helt avgörande. Kunskap behöver kunna spridas och alla åsikter och idéer ska kunna kritiskt ifrågasättas, även våra egna. Det måste vara möjligt att söka efter de bästa argumenten för olika ställningstagande. Kritik och ny kunskap kan förhoppningsvis få oss att ändra uppfattning när det visar sig att vi hade fel i en fråga.
Den enklaste definitionen av demokrati är att det är folkstyre, det vill säga att den offentliga makten utgår från folket. Vissa politiker vill få oss att tro att det finns en kollektiv folkvilja, den sanna folkviljan, som bäst vet hur samhället ska utformas. Det stämmer inte, som sagt är vi individer med mer eller mindre olika uppfattningar. Vi röstar som enskilda personer och varje persons röst ska ha lika värde. Demokratin utgår från individen.
En god demokrati måste skydda individen från att den kollektiva folkviljan begränsar våra möjligheter att leva ett gott liv, på vårt sätt, så länge vårt sätt inte uppenbarligen begränsar och skadar andra. Detta säkras genom att det inom demokratin finns ett välfungerande rättssamhälle och respekt för de universella mänskliga rättigheterna.
Det finns flera hot mot demokratin, auktoritär nationalism är ett. Den ideologin sätter det fiktiva ”folket”, benämnt nationen, före individens frihet och rättigheter. Ett annat hot kommer från dogmatisk religion där öppen kritik av den religiösa lära som de styrande företräder undertrycks genom att yttrandefriheten begränsas. Ett tredje hot mot demokratin är självisk nihilism, vilken vill riva ner ett samhälle som byggs på gemenskap och förnekar att individen har rättigheter som samhället ska skydda. I stället vill de ge individer maximal frihet, en frihet som bara kan nyttjas av de med stor ekonomisk makt och som utnyttjar och berövar andra deras frihet. Hoten kommer även smygande, i spåret av goda föresatser, ett politiskt beslut i sänder urholkas de mänskliga rättigheterna – och ett beslut i sänder inskränks yttrandefriheten. Utbildningsinstitutioner och media ges sämre och sämre förutsättningar. Detta försvagar med tiden individernas förmåga att göra informerade och välgrundade val.
Humanister måste, ihop med andra som uppskattar demokrati, aktivt motverka dessa hot och vända den negativa utveckling som skett de senaste åren. Detta kan bara ske om vi jobbar tillsammans och om vi inte ger avkall på våra grundläggande värderingar. Vi ska göra detta eftersom en välfungerande demokrati är det bästa styrelseskick vi känner till. Demokratin lägger stor vikt vid individens värde, rättigheter och frihet, samt skapar ett samhälle som tillåter omfattande kritik av olika uppfattningar och sanningar. Detta är två skäl till att det är ett styrelseskick som humanister hejar på.
Ulf Gustafsson
