Sekulär humanism är ett sätt att närma sig livet som är baserat på medmänsklighet och förnuft. Humanister menar att synen på verkligheten bäst grundas i det mänskliga förnuftet och att etik bäst grundas på medmänskliga hänsyn.
Humanister menar att
- det här livet är allt vi har
- vi bör därför leva vårt liv så väl som möjligt och underlätta för andra att göra detsamma
- alla människor förtjänar att bedömas som individer
- vi har rättigheter som individer samtidigt som vi har medmänsklig skyldighet att hjälpa andra
Alla organisationer som blivit medlemmar i IHEU (International Humanist and Ethical Union) har skrivit under det här utlåtandet:
Humanismen är en demokratisk och etisk livssyn, som bekräftar den enskilda människans rätt till, och ansvar för, att forma sitt eget liv och ge det mening. Den står för byggandet av ett mer människovänligt samhälle genom en etik baserad på mänskliga och andra naturliga värderingar, i en anda av förnuft och fri efterforskning. Den är inte teistisk och avvisar övernaturliga förklaringar.
Sekulär humanism är en livsåskådning – inte en religion
Sekulär humanism är en livsåskådning som inte är en religion. Vad betyder det?
En livsåskådning handlar om hur man tror att verkligheten är och hur man tycker att man bör leva. Alla livsåskådningar har dessa två delar.
- En uppfattning om verkligheten: Vad finns? Hur är verkligheten utformad? Hur gör man för att få ny kunskap om verkligheten? Vad är bra källor till kunskap?
- En värdegrund: Hur bör vi uppföra oss mot oss själva, varandra och resten av världen? Vad är människovärde och mänskliga rättigheter för något? Har människor skyldigheter mot varandra? Varför är det dåligt med rasism och bra med jämställdhet? Kan djur ha rättigheter?
Synen på kunskap skiljer humanism från religioner. Sekulära humanister menar att man bör hålla sig till vetenskaplig metod när man uttalar sig om verkligheten – man bör pröva påståenden om verkligheten med hjälp av observationer och experiment. Det här innebär att drömmar, uppenbarelser, profeter och heliga skrifter inte är giltiga källor för kunskap.
Det här betyder dock inte att det inte kan stå saker som är sanna i till exempel Bibeln eller Koranen. Men det som är sant i Bibeln eller Koranen är inte är sant för att det står i Bibeln eller Koranen, utan för att det stämmer med den yttre verkligheten.
Etik handlar om vad som är rätt och fel. Humanistisk etik kan sägas vara baserad på två till synes motsägelsefulla grundtankar:
- Eftersom människor är i grunden lika (alla människor bör ges samma värde) bör alla människor betraktas som lika mycket värda och ha samma rättigheter.
- Eftersom människor är i grunden olika (alla människor har olika personliga egenskaper) bör alla människor ha rätt att försöka forma sina liv som de själva anser bäst så länge det inte går ut över någon annan, inklusive framtida generationer och mänskligheten som helhet. Den sekulära humanismen bejakar därför demokrati och mänsklig utveckling och menar att samhället ska bygga på självständiga, ansvariga individer.
Det är inte enkelt att formulera en etik som gäller i alla situationer. Därför finns inte en enda etik som alla humanister skriver under på, eller måste skriva under på.
Det är förstås viktigt att försöka vara en bra människa och utföra bra handlingar, samtidigt som man inte kan bortse ifrån sin etiks konsekvenser. Ibland är det individer som är skyddsvärda, ibland familjer och ibland grupper. Ibland är det centralt med människors frihet, men om den friheten har konsekvenser som går ut över andra kan det vara ett för högt pris att betala.
Sekulära humanister anser att etik är en ständig diskussion där man hela tiden måste väga sådana här faktorer mot varandra. Etik är något för tänkande självständiga människor att brottas med genom hela livet.
Det är viktigt att förstå att det inte går att lämna ifrån sig ansvaret för hur man bör uppföra sig till någon annan – alla människor har ett eget ansvar för sina handlingar. Vi måste därför själva tänka efter vad som är rätt och fel. Sättet som vi kommer fram till vad som är en bra etik är genom att tänka själva och tillsammans. En bra utgångspunkt verkar vara tanken att alla människor bör ha lika rättigheter och ges lika värde.
Humanism börjar hos människan
Humanism börjar hos människan – det är därifrån namnet ”humanism” kommer.
Sekulära humanister menar att vi människor är utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och tar hand om varandra. Ingen utom vi själva har ansvar för oss och mänsklighetens framtid.
Sekulära humanister tror att den här världen och det här livet är allt vi har. Vi bör därför försöka leva så bra liv som möjligt och göra det lättare för andra att få göra detsamma.
Sekulära humanister uppfattar verkligheten som naturlig, snarare än övernaturlig. Det betyder att världen består av materia och energi, och att den styrs av naturliga regler, ibland kallade naturlagar. I den sekulära humanismen ingår därför inte föreställningar om gudar, själar, andeväsen eller övernaturliga krafter.
Att bara vara ateist innebär inte att man har någon speciell livsåskådning – ateism är när man inte tror att det finns några gudar, inget mer. I en del skolböcker räknas ateism upp bland de stora världsreligionerna, men det stämmer inte – ateism är varken en religion eller en livsåskådning.
Under en lång tid i mänsklighetens historia har människor som inte trott på gudar varit förföljda. Stora delar av Europa hade länge dödsstraff för ateism, och ateism är fortfarande belagt med dödsstraff i flera religiösa diktaturer som Iran och Saudiarabien. I många länder är det fortfarande straffbart att tala illa om religion. Att vara sekulär humanist kan vara livsfarligt.
Sekulära humanister tror inte på gudar, men på flera andra saker. Humanister tror till exempel att universum skulle existera även om vi själva inte fanns och att bästa sättet att förstå verkligheten är att undersöka den. Sekulära humanister tror på demokrati, icke-rasism, jämställdhet och att alla människor bör ha samma rättigheter.
Ur boken Sekulär humanism – förnuft, omtanke, ansvar av Patrik Lindenfors och Christer Sturmark. Förbundet Humanisterna, 2015.
