Att hoppa av en religion är ingen enkel process. Dr. Bapir Tardy arbetar som rådgivningspsykolog i Storbritannien och är specialiserad inom hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap och kvinnlig omskärelse. Hon har utifrån ett projekt med stödgrupper beskrivit de återkommande teman som ex-muslimer beskriver i terapi. Det här är en översatt, bearbetad och förkortad version av en artikel publicerad av www.ex-muslim.org.uk
Processen mot självacceptans som ex-muslim
Resan mot självacceptans inleds ofta med en fas där individerna aktivt söker fördjupa sin religiösa övertygelse. Många beskriver att de under uppväxten genomgått en period av intensiv religiös aktivitet – i syfte att hantera sina tvivel – där de deltagit i böner, fasta och andra religiösa riter. De har, när de vågat ifrågasätta troslärorna, mötts av motstånd från familj och samhälle. Att balansera äkta nyfikenhet och tvivel med förväntningarna från sina religiösa samfund blir en kamp vilket förvärrar de inre konflikterna och leder till kognitiv dissonans. Enligt Erik Eriksons teorier om psykosocial utveckling är tonåren en period då identiteten formas, och därför ger ungdomarnas kognitiva dissonans stor påverkan på deras självbild.
Efter en lång tid av inre slit, ofta i början av vuxenlivet, sker ett avgörande ögonblick då individen inser värdet av sitt ifrågasättande och börjar tillämpa ett kritiskt perspektiv på Koranen och islams dogmer. Flera deltagare i Dr. Tardys studie beskriver att deras frågor mötte acceptans och blev föremål för öppen dialog först på brittiskt universitetet, en miljö där kritiskt tänkande och utforskande uppmuntras. Vid denna punkt upptäckte många också villkorligheten i sin familjs kärlek, vilket ofta baserats på religiös lydnad. Denna insikt ledde till att de omvärderade sin relation till familjen och fick dem att ifrågasätta grunden för den kärlek och acceptans de mottagit.
Att leva ett dubbelliv
Ett gemensamt tema för ex-muslimer är den svåra situationen att leva ett dubbelliv, vilket innebär att de utåt sett följer sin familjs religiösa normer medan de privat distanserar sig från islam. Att dölja sin nya övertygelse blir en nödvändig överlevnadsstrategi, då många ex-muslimer fruktar att deras familj och samhälle ska utesluta dem. En ständig oro för att bli upptäckt finns bland dem som lever på detta sätt, och även små detaljer, som att observeras äta under Ramadan eller klä sig enligt icke-religiösa normer, kan leda till konflikter. Enligt psykologisk forskning är rädsla för socialt avståndstagande djupt rotad och kan driva individer att dölja sina sanna jag för att behålla sina sociala band. Denna spänning skapar en ständig konflikt mellan individens behov av autenticitet och rädslan för att förlora sin familjs acceptans, vilket resulterar i en smärtsam dubbel identitet.
Att komma ut som icketroende
Vissa deltagare väljer en gradvis övergång, vilket kan innebära att förvärva ett hus för att flytta ut eller hitta arbetsrelaterade skäl att flytta bort från sin familjs stad. Detta tillvägagångssätt möjliggör en subtilare separation, vilket minimerar omedelbar konflikt men erbjuder utrymme för att etablera nya gränser. Andra väljer ett mer direkt tillvägagångssätt och initierar samtal med sina familjer om sina förändring i övertygelser. Dessa samtal eskalerar dock ofta till argument, vilket resulterar i längre perioder av icke-kommunikation. Medan många så småningom försonas, undviks diskussioner om religion överhuvudtaget. Relationerna har inte samma form som tidigare utan är främst bara en formalitet.
Social uteslutning som kontrollmekanism
Social uteslutning har historiskt sett varit ett effektivt straff för att upprätthålla gruppens normer, och i många sektliknande grupperingar fungerar den som ett medel för att kontrollera individer som avviker från “den rätta läran”. De som lämnar religionen löper risk att bli utsatta för ”social död”, ett psykologiskt tillstånd där man förlorar både sin identitet och sina sociala band, vilket skapar djupgående känslomässig smärta och ibland självmordstankar. För kvinnor och HBTQ-personer är denna risk särskilt hög, eftersom deras avvikelse inte bara bryter religiösa normer utan också familjens heder. För kvinnor kan avsteg från islam ses som ett skamligt uppbrott från det traditionella familjesystemet, och hedersrelaterat våld, inklusive hedersmord, kan bli en allvarlig konsekvens. Samkönade relationer är dessutom förbjudna i flera muslimska länder, och personer som identifierar sig som homosexuella riskerar allvarliga repressalier om de avslöjar sin läggning.
Att omdefiniera sin identitet och moral
Efter att ha lämnat islam inleder individer en personlig resa för att forma en ny identitet och värdegrund bortom religionen. Detta är en process präglad av både inre och yttre kamp, där individer ofta måste konfrontera sin känsla av tillhörighet och bryta sig loss från föreställningar som varit grundläggande för deras självbild. Att hitta en ny moralisk kompass, baserad på egna värderingar snarare än religiösa regler, blir en viktig del av denna process. Ex-muslimer beskriver en omdefiniering av vad rättvisa, empati och respekt innebär utifrån deras egen förståelse snarare än genom religiösa föreskrifter. Denna utveckling av en personlig etik skapar en inre styrka och bidrar till att individerna finner tillfredsställelse i en moral som resonerar med deras sanna övertygelser.
Psykologiska och emotionella utmaningar
Att lämna islam innebär ofta stora känslomässiga påfrestningar, där individer upplever en identitetskris och känslor av förlust och sorg över familjeband och kulturell tillhörighet. Förlusten av en tidigare självidentitet, som var sammanvävd med religion och kultur, gör att många känner sig tomma och osäkra. Även om den religiösa uppväxtmiljön inte alltid varit hälsosam, är separationen från den ett stort steg som kan innebära ensamhet och emotionell smärta. Skuld och skam är vanliga känslor bland ex-muslimer, eftersom de bryter mot både religiösa och kulturella normer, och detta kan leda till depression och ångest. Familjens och samhällets avvisande skapar dessutom känslor av svek och övergivenhet, vilket lämnar djupa psykologiska sår.
Stödgruppernas betydelse för validering och egenvård
Stödgrupper har en central roll för ex-muslimer som söker gemenskap och förståelse. Dessa grupper erbjuder en plats där medlemmar kan uttrycka sina erfarenheter utan rädsla för kritik, vilket bidrar till minskad isolering. Många deltagare beskriver en djup känsla av ensamhet innan de fann stödgrupper, men genom mötet med andra som delar liknande erfarenheter får de validering och insikt om att de inte är ensamma. Stödgrupperna fungerar också som en plats för kunskapsutbyte där medlemmar kan dela råd om praktiska frågor som juridik, terapi och utbildning. Förutom att få praktiskt stöd beskriver många deltagare att dessa grupper hjälper dem att bygga upp självförtroende och att utveckla coping-strategier för att hantera stress och ångest.
Att öppet kunna dela sina berättelser hjälper dessutom deltagarna att omformulera sin egen historia och bygga upp ett mer sammanhållet personligt narrativ. Många upplever att de genom att lyssna på andras berättelser kan hitta nya perspektiv på sina egna erfarenheter, vilket stärker deras inre kompass och förtroende för den väg de valt. Stödgrupper bidrar också till att återställa tilliten till mänskliga relationer, särskilt för dem som tidigare utsatts för svek och avvisande från familj och samhälle. Genom gemenskapen med andra kan de lära sig att vårda en självstödjande inre dialog och utveckla en praxis för egenvård som hjälper dem att läka och växa som individer.
Översättning och bearbetning Janna Aanstoot
utifrån en originalartikel av Dr. Savin Bapir Tardy, rådgivningspsykolog
