Det här är vårt nummer om ISLAM. Det är med viss fruktan vi tagit oss an uppgiften att framställa ett temanummer som kan ge rättmätig plats åt den kritik av islam som vi som sekulära humanister anser är på sin plats. En del av er kommer att tycka att vi går för långt i vår kritik, andra att vi inte går långt nog. Vi har med detta nummer önskat lyfta problemen med islam utifrån aspekter som mänskliga rättigheter, jämlikhet och yttrandefrihet. Vi har velat ge röst åt ex-muslimer och islamkritiker, vi har gett plats åt feminister och Koranvetare. Vi har tagit emot välskrivna artiklar med genomtänkta referenser utan att hemfalla till dumrasistisk islamofobi. Vi har velat komma ifrån symbolfrågor om koranbränningar och rondellhundar som vi tycker har fått ta alltför stor plats i den högst relevanta kritiken av islam som religion.
Vi vill på intet sätt förminska den okränkbara rätten till att kritisera religion, om det nu må vara genom att ha bacon-barbeque på en koran, vika vulvor av koranverser, publicera fula Muhammed-skisser i tidningar eller klä av sig till underkläderna på ett torg i Iran. Slöjor får knytas på hundar, eldas upp eller helt enkelt bara falla, det är vår absoluta demokratiska rättighet.
Däremot kan det vara så att det inte är bästa sättet att kommunicera i alla lägen, att det kan skapa opinion som inte berör de viktiga sakfrågorna och att vi humanister då kritiseras för att kränka människor i stället för att lyfta de frågor som behöver lyftas.
I det demokratiska Europa bör alla partier vända sig emot den muslimska degraderingen av de mänskliga rättigheterna. Alla kvinnor bör ha rätt till självbestämmande vad gäller klädval, vem de umgås med, vem de ska gifta sig med, när och var de får göra sin röst hörd och de skall ha samma rättigheter som män i alla frågor. Inget parti bör heller kunna godta att en religion förbjuder människor att konvertera eller att helt lämna sin religion. Religionen och staten måste vara åtskild och rättsväsendet och straffskalor kan inte baseras på urgamla skrifter. Religioner måste anpassas och utvecklas i takt med tiden.
Och vi måste ha rätt att kritisera religioner. Religioner är tankar och ideologier, inte människor. Tankar och ideologier kan inte kränkas. Därför är det också vår önskan att de lokala kulturerna (exempelvis den arabiska och den persiska kulturen) friställd från religionen får möjlighet att utvecklas och berika människors liv så att religionen inte får plats som den identitetsskapande sammanhållande kraft som den idag har för invandrarungdomar i det västerländska samhället såväl som i de muslimska länderna.
