Det senaste föredraget vi hade i Humanisterna Öst handlade om regionen Rojava i norra Syrien. Av reaktionerna att döma var detta ämne något som var tämligen okänt i humanistkretsar varför vi valt att skriva en lite längre artikel om detta föredrag.
För 13 år sedan väckte den arabiska våren hopp om demokratisering i en region präglad av politisk och religiös tyranni. Ett decennium senare har våren förbytts till iskall vinter – med ett lysande undantag.
I Rojava, ett område i nordöstra Syrien som varit autonomt sedan 2012, har olika minoriteter gått samman och skapat ett samhälle byggt på direktdemokrati, sekularism och jämställdhet. Rojavas existens hänger dock på en skör tråd, och att balansera sina visioner gentemot stormakters intressen i en krigshärjad region har ofta varit lättare sagt än gjort.
Den arabiska våren kom till Syrien 2011. Startskottet var det uppror som till en början bestod av fredliga demonstrationer mot Assadregimens korruption, samt bristen på demokrati och mänskliga rättigheter. Regimens svar blev brutalt, och snart hade ett inbördeskrig utbrutit mellan FSA (Free Syrian Army) och den syriska armén.
De senare fick dock snabbt annat att tänka på då IS gick in i Syrien från Irak. Snart hotade terrorgruppen centrala delar av Syrien, och regimen beslöt sig därför för att flytta många av de soldater som var stationerade i norra Syrien söderut för att skydda huvudstaden.
Detta skapade 2012 en situation där regimen var så pass numerärt underlägsen att aktivister tillhörande det dittills förbjudna oppositionspartiet PYD helt enkelt kunde gå in på olika myndigheter eller militära områden och ta över dem utan blodspillan.
Sedan dess har man i Rojava implementerat och utvecklat ett direktdemokratiskt samhällssystem byggt på Demokratisk Konfederalism, en ideologi som förutom direktdemokrati betonar total jämställdhet mellan könen, etnisk pluralism, ekologisk hållbarhet samt sekularism.
Samhället i Rojava bygger på ett system där politiska beslut fattas genom omröstningar i så kallade kommuner (icke att förväxla med västerländska kommuner, då man här snarare talar om kvarter, byar eller områden bestående av 300-400 personer). Kommunerna har självbestämmanderätt, men om de ärenden om vilka kommunen vill besluta berör fler människor eller områden utanför kommunen, eller om man är oenig, så kan ärendet via representanter föras upp på högre instans.
Den demokratiska konfederalismens struktur sägs av dess förespråkare passa de samhällen som finns i Turkiet, Irak, Syrien och Iran bra, då dessa samhällen (i motsats till vad de respektive nationalstaternas företrädare försöker göra gällande) är etniskt heterogena, vilket i sin tur innebär att de olika etniska minoriteterna har svårt att komma till tals gentemot majoritetsbefolkningen (en problematik som såklart förvärras ytterligare ju mer diktatoriska regimerna är).
Politiska maktpositioner inom Rojavas administration innehas av kvinnor och män, som efter att ha blivit valda delar på mandatet under en tidsbestämd period fram till nästa val. Några yrkespolitiker finns egentligen inte, och då en mandatperiod avslutas återgår de som innehaft de politiska posterna till de befattningar eller yrken de hade innan.
Jämställdhetstanken utgör en bärande del av systemet, och har bland annat resulterat i att IS-terrorister åtalats och dömts i rättssalar där åklagare, advokater och jury helt och hållet bestått av kvinnor. Den kurdiska versionen av feminism kallas Jineologi och skiljer sig en del från den västerländska feminismen, kanske främst genom sin betoning av klassiskt kvinnliga egenskaper som eftersträvansvärda för samhället i stort, inte minst när det kommer till den politiska nivån.
Rojavas militära grenar YPG och YPJ, den senare bestående av endast kvinnliga soldater, har också gjort sig kända för att praktisera jämställdheten såväl inom de militära organisationerna som på slagfältet.
Från slaget om Kobane, där YPG/YPJ med hjälp av amerikanskt flygunderstöd besegrade IS 2015 till de militära operationer där YPG/YPJ under ledning av Rojda Felat intog IS huvudstad Al Raqqa och slutligen krossade terrorsekten i Baghouz 2019 har kvinnor haft viktiga positioner inom de militära grenarna.
Under åren 2015-2019 växte Rojava rent geografiskt genom att olika delar som erövrades militärt från olika islamistiska grupperingar kom att inlemmas i federationen. Så skedde dock endast om befolkningen i området röstade ja till att skriva under det samhällskontrakt som ligger till grund för systemet, ett kontrakt som bland annat förbjuder all religiös inblandning i politiska angelägenheter.
Rojava har under hela sin existens varit under hot från framförallt Turkiet, som ser admnistrationen där som terrorister. Turkiet har också vid två tillfällen genomfört offensiver mot Rojava. I den första tog Turkiet 2018 över Afrinkantonen, där man snabbt lämnade över makten till lokala jihadistgrupper som sedan dess infört sharialagar och ägnat sig åt etnisk rensning.
I oktober 2019 lyckades Erdogan övertyga Donald Trump att dra tillbaka amerikanska trupper från Rojava, vilket ledde till en 9 dagar lång offensiv i vilket turkiska armén bland annat bombade Kobane med vit fosfor, samt begick ett antal ytterligare krigsbrott som upprörde det internationella samfundet så mycket att USA till slut pressade Turkiet till att avbryta stridigheterna. Precis som i fallet med Afrin styrs nu de områden som Turkiet erövrade av olika jihadistgrupper som infört sharialagar.
Sverige hade tidigare ett samarbete med administrationen i Rojava. I och med Turkiets krav för att släppa in Sverige i NATO var regeringen dock tvungna att avbryta de kontakterna. Utifrån en humanistisk aspekt vore det dock betydligt mer klädsamt om Sverige, precis som övriga västdemokratier, gav stöd åt demokratin i Rojava istället för att böja sig för de som försöker ersätta den med sharialagsvurmande jihadistgrupper.
Martin Shukevich
Ledamot i Förbundsstyrelsen
