Det idiomatiska uttrycket det täcka könet har naturligtvis sitt ursprung i den manliga blicken. Ordet täck är ett urnordiskt ord som betyder ”vacker, nätt, tacksam”. Att det skulle vara något annat kön än det andra som både är nätt och tacksamt förefaller uteslutet. Det täckta könet, som kulturellt fenomen betraktat, har rimligtvis också sin rot i patriarkala kulturer och föråldrade religiösa föreställningar.
Men det finns som bekant också ett otäckt kön, som är så anstötligt att det inte bör avbildas annat än i patologiska uppslagsverk. För att reda ut dess ursprung måste vi gå tillbaka till den antika mytologin, då de manliga gudarna i tidernas morgon stred om makten i världen.
Tidens gud, titanen Kronos, eggades i den bataljen av sin mor Gaia att kastrera sin far Uranos, tillika Gaias make. Vilket han gjorde, eftersom hans egna intressen härvidlag sammanföll med den första kvinnans. (Kan Moder Jord därmed betraktas som det absoluta ursprunget till ”Me too”? Hon var ju den första militanta feministen som så att säga inte hade någon föregångare att hänvisa till!)
Hur som helst: Himmelsgudens avskurna könsdelar kastades i havet och av det skum som bildades av testiklarnas sperma föddes Afrodite, den sinnliga kärlekens och skönhetens gudinna. Det täcka könet gled i land på en snäcka, vilket bland annat renässanskonstnären Boticelli gestaltat i en berömd målning 1486.
Min otäcka slutsats tvingas alltså bli att det otäcka könet är upphov till både det täcka könet och det täckta könet. Sanningen avslöjar även det som är täckt!
Text och bild: Bo Renberg
