Den första obeställda artikel vi får tillskickat oss till detta nummer handlar om hur god kontakt författaren har med nakna kvinnor… Den artikeln tände åtminstone lite feministisk urkraft i oss redaktörer. Och nej, den artikeln refuserades.
Sedan får vi inte så jättemånga fler. Kvinnorna i förbundet lyser med sin frånvaro. De är säkert upptagna med allt det där som kvinnor tar sig för: för mycket projekt och därtill ett hemliv och kanske ett uns egentid om de har tur.
Ändå är kvinnan den som förlorar absolut mest på när religioner tillåts diktera människors liv.
Det är kvinnors kroppar som tycks utgöra ett särskilt hot inom de monoteistiska religionerna och därför måste skylas och kontrolleras. Kvinnors sexualitet måste hanteras och dikteras och i talibanernas Afghanistan ska de inte ens längre tillåtas på arbetsmarknaden. I Iran dör kvinnor för att de inte täcker sitt hår ordentligt.
Det är ju det här hädelse handlar om. Inte om rätten att elda böcker eller rätten att göra folk förbannade utanför en moské. Det handlar om att religioners världsbild och syn på människor inte tillåts bli lag och bestämma över vad folk får och inte får göra.
I det här numret skriver de skandinaviska exmuslimerna att livet måste hedras i högre grad än en bit papper (i det här fallet Koranen). Muslimska diktatorer som inte hyser någon respekt för människoliv, för kvinnors mänskliga rättigheter, för religionsfrihet eller demokrati ska inte diktera svenska lagar. Vi måste stå upp för rätten att kritisera och demonstrera mot religiösa regler och dess konsekvenser för våra medmänniskor både i och utanför Sverige.
Det gäller inte bara islam. I det här numret intervjuar vi också Jenny Wennhammar som under en demonstration i den katolska kyrkan i Sverige blev attackerad och kyrkans representanter tog stryptag på henne. Hon demonstrerade till stöd för kvinnlig aborträtt som håller på att förlora mark i flera katolska länder likväl som i flertalet konservativa stater i USA. Religiös sexualmoral tillåts trumfa kvinnors rättighet att bestämma över sina egna kroppar.
Det är inte säkert att vi humanister är bättre. Många svenska humanister vill följa Frankrikes exempel och förbjuda slöja på offentliga platser och arbetsplatser. Vi, som demokratiska, sekulära medborgare vill bestämma över hur kvinnor får klä sig på offentliga platser. Vad är egentligen skillnaden?
Med det här numret vill vi betona att humanistisk kamp handlar om människor. Om människors liv.
Kvinna, liv, frihet! som kvinnor världen över målar på sina kroppar i stöd för de muslimska kvinnornas frigörelse.
Janna & Patrik
